Zombiemode
Nu är vi tillbaka i Ystad efter ett par dagar uppe i stugan. Det var sista svängen dit innan vi åker så nu blev det många avsked dessa dagarna. Jobbigt även om jag varit förberedd.
Innan vi åkte till stugan la vår dator av. Det kommer alltid oförutsedda utgifter för oss när vi behöver det som minst. Vi kan ju inte åka till Spanien utan dator och därmed inte kunna blogga så det var bara till att åka och köpa en ny och se glada ut.
Otur har jag också om nätterna. Samlar minuter och får jag ihop 2-2,5 timmes sömn i sträck så är det bra. Igår var jag ett vrak efter en knorrig natt och bröt ihop för första gången sedan Noah föddes. Med nästan obefintlig sömn, ingen mat i en riktigt hungrig mage, en bebis som haft magstök till och från hela natten och hela förmiddagen och ovanpå det en riktigt gnällig Ellen är det omöjligt att inte bryta ihop och dra täcket över huvudet. Jag ville bara skita i allt och åka långt bort utan barn och sova i flera dagar. Men efter att ha tömt tårkanalerna och en powernap senare mådde jag lite bättre.
Idag var en bättre dag! Inte jättemycket mer sömn men en nöjdare Noah och en jätteglad Ellen. Det räddar även dödströtta dagar. Det finns risk för att det blir fortsatt glest mellan inläggen ett tag till då vi är extremt trötta om kvällarna och kommande kvällar ska jag försöka spendera med att färdigställa det jag kan i Ellens 1-års album. Men jag ska försöka uppdatera här också. Jag gör mitt bästa :-)
Innan vi åkte till stugan la vår dator av. Det kommer alltid oförutsedda utgifter för oss när vi behöver det som minst. Vi kan ju inte åka till Spanien utan dator och därmed inte kunna blogga så det var bara till att åka och köpa en ny och se glada ut.
Otur har jag också om nätterna. Samlar minuter och får jag ihop 2-2,5 timmes sömn i sträck så är det bra. Igår var jag ett vrak efter en knorrig natt och bröt ihop för första gången sedan Noah föddes. Med nästan obefintlig sömn, ingen mat i en riktigt hungrig mage, en bebis som haft magstök till och från hela natten och hela förmiddagen och ovanpå det en riktigt gnällig Ellen är det omöjligt att inte bryta ihop och dra täcket över huvudet. Jag ville bara skita i allt och åka långt bort utan barn och sova i flera dagar. Men efter att ha tömt tårkanalerna och en powernap senare mådde jag lite bättre.
Idag var en bättre dag! Inte jättemycket mer sömn men en nöjdare Noah och en jätteglad Ellen. Det räddar även dödströtta dagar. Det finns risk för att det blir fortsatt glest mellan inläggen ett tag till då vi är extremt trötta om kvällarna och kommande kvällar ska jag försöka spendera med att färdigställa det jag kan i Ellens 1-års album. Men jag ska försöka uppdatera här också. Jag gör mitt bästa :-)
Kommentarer
Skicka en kommentar