Trollungen Noah fortsätter med sina skitnätter och igår var inget undantag. Ellen och jag fick köra en solomorgon och gav oss av precis innan solen gått upp. En härlig ljum morgon och alldeles vindstilla. Typ en sådan morgon man får en, kanske två gånger under en bra sommar hemmavid. Vi styrde vagnen (en singelvagn som stod här i huset för oss att låna) mot ett område bortåt apelsinodlingarna i nordlig riktning, mot Torrevieja stad alltså. När man vandrar omkring här påminner det delvis om Thailand i den mening att ett kvarter är jättefint byggt, fina hus och välvårdade trädgårdar. Kvarteret senare ser ut som stryk och jag förväntar mig nästan att hitta blodiga kanyler på marken och väggarna nästan viskar till en att "ge er av, det är inte säkert här". Ett hundratal meter senare återkommer de fina trädgårdarna och twin peak-känslan tar åter vid med människor som vattnar gräset grönt. Märkligt är det.
Jag hade synat en park/lekplats på Google som denna morgon var målet för Ellens och min promenad. Jättefin park kantad av höga palmer och en båt i mitten. Kunde ju varit fint. Men som mycket annat här var det troligtvis fint dagen det färdigställdes men med tidens tand och den starka solen i kombination med bristande eller icke-existerande underhåll förblir saker bara ett fint minne. Det är lite synd men även resursslöseri.
 |
| Sönderslagen och rutten båt. Palmerna har inte klippts på länge och några stenar som troligen låg fint ligger nu utslängda som efter ett mindre jordskalv. |
En snabb koll på Google och jag hittade en lekplats inte långt från denna så Ellen kunde få springa av sig lite efter några kilometer i vagn.
 |
| Bättre i ordning. Allting var helt och det är på den kravnivån vi har sjunkit till nu. Utsikten härifrån var fin i alla fall. Apelsinodlingen i bakgrunden och längst bort i fjärran till vänster ser ni salthögarna vid saltsjön. |
En halvtimme spring och sprall senare gick vi och handlande. Vi går väldigt mycket. Otroligt mycket faktiskt. Saknaden av bil är = 0. Trodde att vi skulle sakna att kunna röra oss fritt med bil men eftersom vi inte har en bil just nu och inte vill betala dyrt för att ha en är det en känsla av att inte kunna sakna något man inte har. Vi går över milen varje dag. Storhandlar med vagnen. Scannar Google för nya parker och efter en packad väska med blöjor och lite mat ger vi oss av. Det är skönt och känns minst lika befriande att bara kunna gå hejvilt som om vi skulle tagit bilen där hemma. På eftermiddagen gick vi till den enda park- och lekplats vi tycker är riktigt bra. Den uppe i Balcones med utegymmet. Ellen lekte i sanden och Paulina körde ett styrkepass.
Kommentarer
Skicka en kommentar