Dan före dan
(Obs! Noahs månadsinlägg nu uppdaterat med bilder)
Så var dan före dan här. I 10 månader har vi planerat för detta och det har känts så långt borta och så overkligt att det inte gått att ta in. Imorgon bär det av. Ni kanske tror att vi går här och sjunger och är helt lyriska över äventyret som väntar. För mig är det precis tvärtom. Jag har faktiskt ångest. Niclas pendlar mellan förväntan och en känsla av "nej, vi skiter i det". På sätt och vis är det bra att vi har hyrt ut huset för att vi kan inte åka hem. Nu "måste" vi faktiskt åka för vi har ingen annanstans att ta vägen även om vi såklart hade kunnat hanka oss fram, men till vilken nytta? Men denna känsla har vi haft av och till hela sommaren. Ena stunden har vi varit superpepp på att åka iväg, andra stunden vill vi blåsa av och stanna kvar i vårt lilla hus. Niclas sa precis att en sak är i alla fall säker. Hade han vetat hur mycket jobb det har varit med framförallt att lämna huset så hade han inte gjort det och vi kommer troligen inte hyra ut huset på långbasis igen. Även om det "bara" är att städa ur så är det just inte bara det. Packa ner 4 personers saker i några få väskor som ska räcka under flera månader och skiftande väderlek är inte lätt. Särskilt inte när två i sällskapet växer och behöva flera storlekar, leksaker och annat med sig. Att dessutom tömma hela huset på varje personlig pinal för att någon annan ska flytta in där med sina grejer, det har varit en resa bara det. Även om vi får bra betalt för att hyra ut huset och att det i sin tur möjliggör våra resa så är det bara denna gång vi gör detta. Fler resor kommer såklart att göras men då får huset ha en husvakt och inget mer.
Nåja. Just nu är det lite alla känslorna på en och samma gång. Vi gör detta av en anledning. Det får vi inte glömma. Vi vill tillbringa tid med våra barn och varandra. En möjlighet vi troligen inte kommer få igen under dessa former. När denna resa är över är det dagis, jobb och sådant som alla andra gör som gäller även för oss. Vi kommer få det fantastiskt. Vackert väder några månader till och när den spanska kylan slår till kommer silvret ändå visa runt 16 grader på rätt sida.
Så var dan före dan här. I 10 månader har vi planerat för detta och det har känts så långt borta och så overkligt att det inte gått att ta in. Imorgon bär det av. Ni kanske tror att vi går här och sjunger och är helt lyriska över äventyret som väntar. För mig är det precis tvärtom. Jag har faktiskt ångest. Niclas pendlar mellan förväntan och en känsla av "nej, vi skiter i det". På sätt och vis är det bra att vi har hyrt ut huset för att vi kan inte åka hem. Nu "måste" vi faktiskt åka för vi har ingen annanstans att ta vägen även om vi såklart hade kunnat hanka oss fram, men till vilken nytta? Men denna känsla har vi haft av och till hela sommaren. Ena stunden har vi varit superpepp på att åka iväg, andra stunden vill vi blåsa av och stanna kvar i vårt lilla hus. Niclas sa precis att en sak är i alla fall säker. Hade han vetat hur mycket jobb det har varit med framförallt att lämna huset så hade han inte gjort det och vi kommer troligen inte hyra ut huset på långbasis igen. Även om det "bara" är att städa ur så är det just inte bara det. Packa ner 4 personers saker i några få väskor som ska räcka under flera månader och skiftande väderlek är inte lätt. Särskilt inte när två i sällskapet växer och behöva flera storlekar, leksaker och annat med sig. Att dessutom tömma hela huset på varje personlig pinal för att någon annan ska flytta in där med sina grejer, det har varit en resa bara det. Även om vi får bra betalt för att hyra ut huset och att det i sin tur möjliggör våra resa så är det bara denna gång vi gör detta. Fler resor kommer såklart att göras men då får huset ha en husvakt och inget mer.
Nåja. Just nu är det lite alla känslorna på en och samma gång. Vi gör detta av en anledning. Det får vi inte glömma. Vi vill tillbringa tid med våra barn och varandra. En möjlighet vi troligen inte kommer få igen under dessa former. När denna resa är över är det dagis, jobb och sådant som alla andra gör som gäller även för oss. Vi kommer få det fantastiskt. Vackert väder några månader till och när den spanska kylan slår till kommer silvret ändå visa runt 16 grader på rätt sida.
 |
| Vårt liv nedpackat i väskor |
Kommentarer
Skicka en kommentar