v.34

(Gick in i v.35 igår). V.34 var ingen rolig vecka. Den kantades av mycket foglossning och mycket trötthet. Det blev knappt någon träning och senaste iw-passet kändes inte alls bra. Jag tror det var blodtrycket som var aningen för lågt för jag var yr hela passet och var nära på att få gå ut då jag inte riktigt kunde fästa blicken. Sedan dess har jag bara vågat mig på gymmet och kört mycket mammamageövningar och styrka för rygg, armar och axlar. Det har känts bra!

Jag kan inte längre resa mig upp med Ellen i famnen utan får ställa mig upp först och sedan ta upp henne. Foglossning har jag nu varenda dag. Att klä på mig är inte det lättaste. Får jätteont när jag står på ett ben så jag behöver egentligen sitta ner när jag tar på mig byxor och strumpor för att undvika smärta. Jag sover sämre också, på grund av att jag måste hålla ihop benen när jag vänder mig och flytta kuddar och som gör att en vändning är ett helt företag och omöjligt kan genomföras utan att vakna.

Bebben är otroligt aktiv nu och det är så mysigt! Flera gånger om dagen kan jag se rörelser utanpå magen. Ellen klappar på bebisen varje dag. Det värmer i mitt hjärta när hon klappar på den och sen lägger huvudet på magen, även om hon inte har en aning om vad som finns inuti.

Det ser ut som att jag börjar få bristningar uppe på magen, men jag har fått extremt tydliga blodådror på magen så jag har misstagit det för bristningar många gånger. Min största fasa. Att få en zerbrarandig mage. Jag är glad så länge jag slipper det och hoppas att huden håller sig lika fin som med Ellen i magen. 

Vi har ni ännu ett namn i tankarna. Rättare sagt har Niclas bearbetat ett av mina namnförslag och börjar eventuellt kunna överväga det. Men jag skulle inte ha för höga förhoppningar, sa han. Jag tror inte vi bestämmer oss helt förrän bebben är ute.