Matvägran

Vi har haft ett par tråkiga veckor på matfronten med Ellen. Hon har matvägrat. Allt som hon tidigare slukat har hon ratat totalt. Till och med hallon som alltid varit en storfavorit har hon ratat. Till slut kände vi oss uppgivna och visste inte vad vi skulle göra så vi gav henne det enda hon åt - majskrokar, bovetekex och något blåbär om det slank ner. Ibland fick vi in någon sked mat om vi distraherade henne, men det var långt ifrån något hon kunde stå sig på. Hon har druckit enorma mängder nyponsoppa som tack och lov är väldigt nyttigt men det är ju inget man kan livnära sig på.

I fredags bestämde vi oss för att byta taktik och jag började även läsa en bok i ämnet. Läste ut den ikväll och kan rekommendera den till alla föräldrar även om barnen inte matvägrar.

Så det vi gjorde var att vi gav upp matandet och lät Ellen äta helt på egen hand och på bestämda tider. Vi anpassar tiderna beroende på när hon vaknar på morgonen (hon har börjat sova till 06.30 vissa mornar, HALLELUJA!). Vi låter det gå ca 3-3,5 timme mellan målen och ger henne inget hon kan småäta på mellan dessa mål vilket resulterat i att hon är riktigt hungrig när det väl är dags att äta. Vi har kört på detta i 4 dagar nu och det fungerade klockrent från dag 1. Ungen äter nu som en häst! Hon äter frukost, lunch, mellanmål och middag. Någon dag har hon fått något på förmiddagen också, men oftast står hon sig på frukosten. Hon får vatten och nyponsoppa mellan målen, men det är bara om hon ber om det.

Så här glad är hon numera vid måltiderna! Det är en fröjd att se henne så här när matsituationerna varit en kamp ett tag. Vi har bytt matplats till henne så hon nu inte ser sina leksaker när hon äter. Vi tänder ljus vid varje måltid och har ingen musik eller tv på. Det är lugn och ro och hon kräver ingen stimuli mer än att få pilla på sin mat.

Det hon har som favoriter nu är oliver, broccoli, vattenmelon, linspasta och Kung Markattas extra grova bröd med ost på. Men hon äter i stort sett allt vi serverar nu. Fetaost och rödbeta var dock inte direkt poppis. Vi fortsätter servera det och hoppas på att hon en dag äter det hon ratar till en början. Vi gör ingen stor affär av att hon pressar maten mellan fingrarna och drar det fram och tillbaka på brickan. Slänger hon ner det på golvet plockar vi upp det igen. Inget suckande, inget fy:ande. Bara positivitet kring matbordet och det fungerar så bra!

Det jobbiga är att det blir så förbannat kladdigt och smutsigt men jag står ut. Sålänge hon äter får det bli hur kladdigt som helst. Detta har bidragit till att hon är mycket mer tillfreds och är på otroligt mycket bättre humör under dagarna så nu är det faktiskt roligt att vara med henne igen. Vi har haft en dipp där vi mest längtat efter våra ensamma kvällar när hon sover då dagarna varit extremt påfrestande. Men det verkar vända nu och äntligen kanske vi kan få njuta av den där glada 1-åringen man läst så mycket om men inte riktigt upplevt än ;-)