v.33
(Går in i v.34 idag)
V.33 har varit en tuff vecka, både kroppsligt och psykiskt. Har känt mig väldigt ledsen, nedstämd, ensam och ängslig. Har nästan känt mig på vippen till lite deppig. Veckan har kantats av mycket ont från kroppens sida. Bäckenet har bråkat och foglossningen har känts av mycket. Jag har sovit dåligt och vaknar flera gånger på nätterna, dels av att jag är kissig men också av att jag ligger obekvämt. Ingen sovställning är bekväm längre och jag får ont i ryggen hur jag än ligger. Att Ellen ofta sover bra spelar ingen roll då jag ändå är vaken x antal gånger per natt. Är som en zombie när Ellen vaknar vid 05.30.
Att ta mig upp från golvet där jag spenderar största delen av dagarna är numera ett projekt. Jag drar mig för att resa mig upp när jag väl satt mig ner. Jag är verkligen ingen rolig mamma just nu. 100% orörlig och min stubin är inte lång. Jag tåler inte gråt och gnäll vilket dagarna innehåller på tok för mycket av. Efter denna veckan vill jag bara att bebisen ska komma ut så jag kan få tillbaka min kropp igen. Känner mig verkligen fången i mig själv. Det är knappt mysigt längre när 90% av min vakna tid består av suck och stön.
Var hos barnmorskan i onsdags. Har en ny nu två gånger då min är på semester. Hon var mycket trevlig så det gör mig ingenting. Allt såg fint ut. Mitt järnvärde har gått upp från 105 till 115 så det är jag nöjd med. Dock beror nog min trötthet på mitt låga ferritinvärde. När jag skrevs in denna gången låg det på 54, medan det med Ellen låg på 81. En ganska markant skillnad. Därmed extra viktigt att mitt järnvärde inte dippar för lågt för mina depåer är inte något att skryta med. SF måttet låg på 31 cm.
Fick med mig ett häfte med andningsövningar att öva på inför förlossningen, samt tips om att skriva ut Signekursen. Tydligen jobbade Signe Jansson på förlossningen i Ystad och det är bland annat därför det är så känt för att vara en fantastisk förlossningsavdelning. (Vi ska ju föda i Ystad) Hon är nog lite känd inom barnmorskevärlden då det var hon som startade psykoprofylax, som nu är väldigt populärt och något många använder sig av under förlossningen. Så det ska jag sätta mig in i så det inte blir som sist.
Börjar bli riktigt rädd inför förlossningen. Finns ingen möjlighet för oss att gå profylaxkurs heller då alla tillfällen krockar med Niclas jobb. Jag känner mig vilsen och vill ha hjälp med andningen. Drömde inatt att jag födde. Det gick inte alls bra. Jag var inte vid medvetande mer än när vi kom in till förlossningen och vaknade upp när bebisen var ute och hade då fått epidural och hela fadderrullan jag inte vill ha.
Ska gå in med ett positivt mindset nu dom sista 6 veckorna och försöka ägna en liten stund varje dag åt att öva andning och putta iväg alla orostankar.
V.33 har varit en tuff vecka, både kroppsligt och psykiskt. Har känt mig väldigt ledsen, nedstämd, ensam och ängslig. Har nästan känt mig på vippen till lite deppig. Veckan har kantats av mycket ont från kroppens sida. Bäckenet har bråkat och foglossningen har känts av mycket. Jag har sovit dåligt och vaknar flera gånger på nätterna, dels av att jag är kissig men också av att jag ligger obekvämt. Ingen sovställning är bekväm längre och jag får ont i ryggen hur jag än ligger. Att Ellen ofta sover bra spelar ingen roll då jag ändå är vaken x antal gånger per natt. Är som en zombie när Ellen vaknar vid 05.30.
Att ta mig upp från golvet där jag spenderar största delen av dagarna är numera ett projekt. Jag drar mig för att resa mig upp när jag väl satt mig ner. Jag är verkligen ingen rolig mamma just nu. 100% orörlig och min stubin är inte lång. Jag tåler inte gråt och gnäll vilket dagarna innehåller på tok för mycket av. Efter denna veckan vill jag bara att bebisen ska komma ut så jag kan få tillbaka min kropp igen. Känner mig verkligen fången i mig själv. Det är knappt mysigt längre när 90% av min vakna tid består av suck och stön.
Var hos barnmorskan i onsdags. Har en ny nu två gånger då min är på semester. Hon var mycket trevlig så det gör mig ingenting. Allt såg fint ut. Mitt järnvärde har gått upp från 105 till 115 så det är jag nöjd med. Dock beror nog min trötthet på mitt låga ferritinvärde. När jag skrevs in denna gången låg det på 54, medan det med Ellen låg på 81. En ganska markant skillnad. Därmed extra viktigt att mitt järnvärde inte dippar för lågt för mina depåer är inte något att skryta med. SF måttet låg på 31 cm.
Fick med mig ett häfte med andningsövningar att öva på inför förlossningen, samt tips om att skriva ut Signekursen. Tydligen jobbade Signe Jansson på förlossningen i Ystad och det är bland annat därför det är så känt för att vara en fantastisk förlossningsavdelning. (Vi ska ju föda i Ystad) Hon är nog lite känd inom barnmorskevärlden då det var hon som startade psykoprofylax, som nu är väldigt populärt och något många använder sig av under förlossningen. Så det ska jag sätta mig in i så det inte blir som sist.
Börjar bli riktigt rädd inför förlossningen. Finns ingen möjlighet för oss att gå profylaxkurs heller då alla tillfällen krockar med Niclas jobb. Jag känner mig vilsen och vill ha hjälp med andningen. Drömde inatt att jag födde. Det gick inte alls bra. Jag var inte vid medvetande mer än när vi kom in till förlossningen och vaknade upp när bebisen var ute och hade då fått epidural och hela fadderrullan jag inte vill ha.
Ska gå in med ett positivt mindset nu dom sista 6 veckorna och försöka ägna en liten stund varje dag åt att öva andning och putta iväg alla orostankar.
Kommentarer
Skicka en kommentar