Hon går!

Idag är nog dagen vi kan säga att Ellen äntligen GÅR! Den senaste veckan har hon gärna gått en del men idag tog hon det till en helt ny nivå. Hon har gått mer än hon krupit och plötsligt ser man henne släppa taget om väggar och möbler och hon ger sig ut på egen hand utan att ha våra famnar i sikte.

Hon blir så stolt när hon lyckas! Hela hon spricker upp i världens leende, det värmer verkligen mammahjärtat att se hennes lycka över att lyckas med något hon tränat på så länge!

Vi tror och hoppas att detta kommer leda till en nöjdare Ellen. Dagarna har kantats av enormt mycket frustration från hennes sida i många veckor nu. Vissa dagar har varit alldeles för påfrestande för mitt tålamod och jag har brutit ihop många gånger. Det är inte lätt att inte kunna tillgodose hennes behov när hon själv inte vet vad hon vill och blir hysterisk när man inte förstår henne. Och med gravidhormoner som gett mig mindre tålamod är det jättesvårt att försöka vara rationell och låta hennes ilska rinna av mig, men jag jobbar på det. Varje dag. Hon har krupit efter mig som en svans och stått och dragit i mina byxben och gråtit och bara velat vara i min famn så fort jag varit ensam med henne när Niclas jobbat och detta är mycket frustrerande som ni säkert förstår. Man får inte gjort ett jota och äta gör jag när hon sover. Nu hoppas jag hon upptäcker allt här hemma på nytt när hon ser det ur ett annat perspektiv.

Jag har hört om flera vars barn blivit betydligt mer tillfreds när dom lärt sig gå. Jag hoppas vi kan instämma om några veckor. Här finns inga faror för henne på hemmaplan, ytan hon är på under dagarna är totalt barnsäkrad så att vi ska få springa häcken av oss nu när hon börjar gå tvivlar jag på. På bortaplan däremot får vi nog jaga. Tur vi håller oss hemma så mycket vi bara kan ;-)