Möjligheter istället för hinder
Igår fyllde Niclas år och dagen firade vi på mässa. Det var årets hem- och villamässa på Malmö arena. Det har blivit en årlig tradition att åka dit. Niclas föräldrar och bror med sambo var också med. Detta året skulle vi inte ha något speciellt, bara titta. Vi skulle besöka Fårmors monter då hon sytt en nalle till Ellen i fårull. Annars tittade vi mest. Lite ekologiska teer följde också med hem. Vi hade väldigt låga förväntningar på dagen då vi hade Ellen med oss. Hon hade sovit dåligt under natten så det var på vinst eller förlust att tillbringa en dag med 0% fokus på barnvänliga aktiviteter. Men ungen överraskade. Det var inga problem alls att ha med henne. Vi lånade Jens & Karins bärsele och den stortrivdes Ellen i. Från ca kl 11-16 var hon glad som en speleman och lyckades även sova en middagslur medan vi åt. Så att gå på mässa med en 11-månaders var nemas problemas.
Man ska aldrig ta ut något i förskott. Oroa sig över en jobbig och krånglig unge när det kan gå hur bra som helst. Lite som att veta att man har en Thailandsflygning framför sig. 10,5 timme på första flyget med en 11-månaders kan göra en lite svettig. Men vi har lagt ner den oron. Finns inget vi kan göra. Det kanske går galant, varför då oroa sig i onödan? Eller så går det åt helskotta. Ja då är det 10,5 timme av 6 veckor. Ingenting med andra ord.
Nu är vi på jakt efter en bärsele till Ellen då vi insett att vi skjuter oss lite i fötterna om vi åker till Thailand utan bärsele. Har hittat ett par på blocket som vi hoppas få napp på. Det är ju ganska bråttom..
Idag hade vi Niclas familj på lite kalas. Vi vaknade båda två och mådde inte alls bra så vi blev oroliga att vi skulle behöva ställa in hela dagen. Niclas hade extrem huvudvärk och jag mådde bara märkligt. Kymigt. Vi fick tyvärr boka av kvällen med våra bästa vänner då vi kände att orken inte räcker till en fullspäckad dag med besök. Vi mådde lite bättre framåt lunch och kände att vi skulle orka med några timmars kalas. Lasagne och marrängswiss blev det. Enkelt och gott! Och det var så kul att hinna träffa familjen innan vi åker på tisdag. Fina svärmor utbringade en skål och sa att vi var modiga som följde våra drömmar. Det värmer två rastlösa själars hjärtan :-) Vi är fullt medvetna om att vi följer våra drömmar men det känns ändå häftigt när någon säger det till en. Det blir liksom så definitivt då.
För oss är vår 6-veckors vistelse i Thailand med en 1-åring och en flytt till Spanien med en 1,5 åring och nyfödd inget jättestort. Thailandssemestern är absolut häftig men eftersom min pappa bor där känns det som att vi ska på besök bara. Precis som om han bott kvar i Vittsjö. Lite längre resa bara. Och gällande Spanien har vi två val - vara hemma båda två i 8 månader i Spanien eller att jag går hemma med två små barn under vintersäsongen här hemma medan Niclas jobbar heltid. Valet var för oss inte ett dugg svårt. Det finns inget annat alternativ för oss än att flytta till Spanien. Vi är fullt medvetna om att vi kan bli sjuka där nere, barnen kan bli sjuka osv. Men vi är inga personer som oroar oss för sådant. Det får man ta om det kommer. Vi väljer att se möjligheterna detta för med sig och hoppar över eventuella hinder som kan komma på vägen.
Man ska aldrig ta ut något i förskott. Oroa sig över en jobbig och krånglig unge när det kan gå hur bra som helst. Lite som att veta att man har en Thailandsflygning framför sig. 10,5 timme på första flyget med en 11-månaders kan göra en lite svettig. Men vi har lagt ner den oron. Finns inget vi kan göra. Det kanske går galant, varför då oroa sig i onödan? Eller så går det åt helskotta. Ja då är det 10,5 timme av 6 veckor. Ingenting med andra ord.
Nu är vi på jakt efter en bärsele till Ellen då vi insett att vi skjuter oss lite i fötterna om vi åker till Thailand utan bärsele. Har hittat ett par på blocket som vi hoppas få napp på. Det är ju ganska bråttom..
Idag hade vi Niclas familj på lite kalas. Vi vaknade båda två och mådde inte alls bra så vi blev oroliga att vi skulle behöva ställa in hela dagen. Niclas hade extrem huvudvärk och jag mådde bara märkligt. Kymigt. Vi fick tyvärr boka av kvällen med våra bästa vänner då vi kände att orken inte räcker till en fullspäckad dag med besök. Vi mådde lite bättre framåt lunch och kände att vi skulle orka med några timmars kalas. Lasagne och marrängswiss blev det. Enkelt och gott! Och det var så kul att hinna träffa familjen innan vi åker på tisdag. Fina svärmor utbringade en skål och sa att vi var modiga som följde våra drömmar. Det värmer två rastlösa själars hjärtan :-) Vi är fullt medvetna om att vi följer våra drömmar men det känns ändå häftigt när någon säger det till en. Det blir liksom så definitivt då.
För oss är vår 6-veckors vistelse i Thailand med en 1-åring och en flytt till Spanien med en 1,5 åring och nyfödd inget jättestort. Thailandssemestern är absolut häftig men eftersom min pappa bor där känns det som att vi ska på besök bara. Precis som om han bott kvar i Vittsjö. Lite längre resa bara. Och gällande Spanien har vi två val - vara hemma båda två i 8 månader i Spanien eller att jag går hemma med två små barn under vintersäsongen här hemma medan Niclas jobbar heltid. Valet var för oss inte ett dugg svårt. Det finns inget annat alternativ för oss än att flytta till Spanien. Vi är fullt medvetna om att vi kan bli sjuka där nere, barnen kan bli sjuka osv. Men vi är inga personer som oroar oss för sådant. Det får man ta om det kommer. Vi väljer att se möjligheterna detta för med sig och hoppar över eventuella hinder som kan komma på vägen.
Ni är så coola som är så coola med allt, ni inspirerar verkligen! Jag unnar er så dessa båda äventyr och stöttar er till max men fy vad det kommer bli tomt utan er här hemma <3
SvaraRadera