Osociala svenskar

Igår när vi satt och åt middag sa vi att det är helt otroligt att vi inte är ett dugg trötta på varandra efter att ha umgåtts dygnet runt i över tre veckor nu. Att man kan prata i stort sett hela dagarna och ändå känna att man har något nytt att prata om, känns aningen konstigt? Samtalsämnena borde ta slut någon gång och man borde kanske känna "Snälla låt mig vara ifred lite", men nej, än har inget av det hänt. Det enda vi båda är rörande överens om är att det hade varit otroligt skönt att vara barnlediga några timmar tillsammans. Även om Ellen är glad i stort sett hela dagarna så är varje läggning (3 st om dagen) en kamp. Hon kämpar emot, gråter, har svårt att somna osv. Det tär på ens tålamod något enormt och man går ofta ut från bungalowen med en sammanbiten min efter man lyckats brotta ungen i säng. Vi har inget särskilt schema vem som tar läggningen utan det gör vi upp där och då och jag skulle säga att vi delar ganska lika på det.

Vi har som sagt hittat våra första "vänner" denna resan. En tysk familj med en nästan-4-åring och en 4 månaders. Vi pratar några gånger om dagen och det är kul att prata med någon annan än bara Ellen och Niclas faktiskt ;-) Vi träffade ju på en svensk familj på förra boendet vi bodde på här på Lanta, men vi pratade mer med deras döttrar än föräldrarna. Vi hejade bara på dom. Varför är svenskar så tilltäppta? Osociala? Är det bara vi som gärna hittar nya vänner att spendera lite tid vid poolen med och kanske äta middag ihop med? Svenskar (i detta läget känner vi oss inte som svenskar) kanske tar semester även från det sociala livet när dom åker utomlands? Man börjar faktiskt undra...

V.18 med Stina-Kalle (vårt arbetsnamn från och med nu)

Och förresten, på tal om något helt annat, idag går vi in i v.18 i denna graviditet. Tiden bara rusar. Känner mig knappt gravid faktiskt. Känner mig mest otroligt plufsig och sladdrig. Brösten är ömma så det är väl det graviditetssymtomet jag har just nu. Humöret och känslorna har åkt berg-och-dalbana en del vissa dagar men det är stabilt för tillfället. Magen är lite spänd emellanåt och jag kan känna att det är lite hårt mellan blygdbenet och naveln så bebben börjar nog krypa uppåt. Tidigt, redan i v.12 någonstans kände jag fiskfladder i magen och det var garanterat den första rörelsen jag kände men nu 6 veckor senare känner jag ingenting. Någon dag har det varit antydan till att det känts annorlunda en stund inne i magen, men ingen direkt rörelse. Denna bebisen ligger väl också långt in någonstans, precis som Ellen gjorde.