v.37

I torsdags gick vi in i v.37 så just nu är vi i v.36+2. Jag tycker tiden sedan v.30 har gått jättefort och nu mot slutet hänger jag inte riktigt med. Idag har vi 25 dagar kvar till BF. Läskigt och spännande på samma gång. Längtan efter bebisen varvas med skräck inför det nya livet. 


Bilder tagna igår i v.36+1

Natten till tisdag vaknade jag av molande värk i hela magen och halva ryggen. 1 timme och 15 min med ihållande "mens"smärta och sedan 15 minuters smärta som avancerade lite och som kom och gick. Efter lite efterforskningar har jag förstått att det var förvärkar. Där och då var jag lugn och sansad men livrädd att det skulle sätta igång. Jag var och är inte redo för en förlossning än. Jag är gärna gravid i minst 2 veckor till trots mina krämpor. Foglossning har jag fått känna på ett tag nu. Dom senaste dagarna har den blivit sju resor värre. Fy alltså. Känns som om jag satt mig med enormt kraft rakt på en cykelram eller som om någon slagit mig med en sten rakt upp i härligheten. Blygdbenet svider och värker när jag går eller står upp en längre stund.
Ska bli spännande att se hur indoor walking fungerar nu i veckan. Om det funkar alls. Varje steg jag tar gör ont så jag hoppas bara att rörelsen i IW funkar för bäckenet. Annars kan det bli väldigt segt fram till förlossningen. Ska ju träna ända fram till dagen då bebis bestämmer sig för att komma, har jag bestämt.



Annars är det mycket bök och stök i magen. Inga kickar, bara massa röjande och möblerande. Märks att det är trångt. Varenda rörelse känns. Men jag är glad att jag känner liv där inne. Det bekräftar att bebis lever och har det bra och förmodligen trivs med tillvaron där inne. Jag kommer faktiskt sakna buffarna när bebis är ute. Det är något speciellt. Den enda gången i livet jag aldrig är ensam. Bebis är alltid med mig. Och snart är den tiden över. Sorgligt men det är ju naturens gång. På andra sidan magen ska vi få en annan kontakt. Undrar så vem det är som bor där inne. Flicka eller pojke? Flicka säger jag eftersom jag haft den känslan sedan dag 1. För enkelhetens skull får det gärna vara en flicka då vi har två namn vi är överens om. Till en pojke har vi eventuellt ett, men inget som känns lika bra som flicknamnen. Men jag blir glad oavsett. Det får vara precis vad det vill!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Röda knutar och bastuplaner

Cala d'or tredje gången

La Mata dag 1