Den 18 juli 2015

Nu är snart tiden som gravid över. Lite blandade känslor är det då det faktiskt har blivit en del av mitt liv nu. Det känns som att jag alltid har haft en så här stor mage och att det var huuur länge sedan som helst sedan jag blev gravid. Det var ganska länge sedan också. Det har hunnit vara sommar, höst, vinter och nu vår, och jag är fortfarande gravid.

Den 18 juli kissade jag på stickan som visade ett litet streck. Jag vaknade strax efter kl 05 och fick bara en känsla att något var annorlunda. Jag skulle haft min mens den 16 juli. Jag sa till Niclas att jag skulle vänta en vecka över mens med att göra testet. Men det gick inte, jag var tvungen att få veta om det bara var jag som inbillade mig eller om det faktiskt var så att jag var gravid.
När jag kissat på stickan och såg att där var ett streck visste jag inte vad jag skulle göra. Niclas sov och jag kunde ju inte väcka honom "för en sån sak", tänkte jag. Det om något kan man ju väcka något för, kan jag ju tycka nu i efterhand, haha. Men då Johanna visste om att vi försökte och hon hade plussat bara några veckor tidigare så tänkte jag att henne måste jag berätta för! Så jag skickade en bild på testet till henne.

Så Johanna var den första som fick veta att jag var gravid. Sen gick jag och la mig. Vaknade 8.30 igen och då var Niclas uppe. Jag frågade bara om han hade varit på toaletten och sett testet och det hade han. Sen vet jag inte vad vi sa till varandra faktiskt. 

Jag gick ut på gräsmattan och tränade under dagen kommer jag ihåg. Jag tränade ganska mycket i trädgården under juli och början på augusti. Hade köpt mig en kettlebell som jag slet med under fina dagar. 

Idag är det den 18 mars och det är exakt 8 månader sedan vi fick reda på att vårt liv skulle förändras för alltid. Det gick dock inte att ta på då. Det var omöjligt att inse det genom att bara se ett streck. Men det var ju den dagen resan började. Och nu sitter jag här med en färdigbakad bebis som för 8 månader sedan endast var en liten cell. Nu kan denna cellen titta ut vilken dag som helst och då som en liten människa. Ganska sjukt faktiskt. Går inte riktigt att ta på nu heller om jag ska vara ärlig.