Noah 7 månader
Hej gossen min!
Nu du lilleman har det hänt grejer sedan sist. När du var 6 månader och 1 vecka var det som att någon tryckte på en knapp. Från den ena dagen till den andra blev du intresserad av mat men inte puré, det kladdade du bara med och spottade ut så vi testade något nytt, BLW. Du fick själv bitar av mat som du i din takt undersökte och smakade på, det var verkligen en hit! I två dagar, sedan ledsnade du. Du ville ha mer, det skulle gå fortare. Så jag testade gröt igen. Du åt en rejäl portion och vi fortsatte så i några dagar och du slutade amma dagtid på 1,5 vecka och åt gröt 3 gånger om dagen. Idag, tre veckor senare kör vi puréad mat och du älskar det och sitter oftast som en fågelunge och gapar när vi matar dig. Änsålänge äter du allt vi provat. Ägg med smör, morot, squash, broccoli, blomkål, bulgur, och dom maträtter vi lagat med currysmak och tomat-persilja har du älskat. Numera äter du frukost, mellanmål, lunch, mellanmål och gröt till kvällsmål. Ibland ammar du innan du somnar, men dom senaste kvällarna har du hoppat över det. Nattetid tar du dig gärna en slurk eller två.
Dina sovrutiner är *peppar peppar* väldigt bra just nu. Du sover gott om nätterna och vaknar oftast bara 1-2 ggr för tutte eller vatten och somnar om direkt igen. Dagtid har du nu nästan tagit bort en morgonlur och kör en kortare vid 10-tiden och sen en långlur på två timmar under eftermiddagen. Somnar för natten gör du allt mellan 18-19. Håll i detta nu, det är helt underbart att äntligen ha fått rutiner. Man ska inte jinxa men jag hoppas det håller i sig ändå.
Du lärde dig sitta när du var 6 månader och 1 vecka och behärskar numera det bra, men eftersom du hela tiden vill någon annanstans än där du är så trillar du ofta på sidan så du kan ta dig framåt. Du har snart knäckt krypkoden och nu tar du dig fram för egen maskin och ålar över hela kök och vardagsrum. Du ligger på mage och drar dig framåt med händerna samtidigt som du skjuter ifrån med höger ben. Det märks att en ny värld har öppnats för dig. Jättekul att se men nu gäller det att vara på sin vakt. Du är inte lika lugn som din syster var. Du vill framåt. Du är inte nöjd med att bara vara där du är, du är nyfiken och vill till nästa steg. Du kommer bli en fullständig livsfara för dig själv den dagen du lär dig gå, vilket vi tror kommer bli strax innan du fyller 1. Du lär inte vänta lika länge som Ellen gjorde (tills hon var 16 månader). Ni är extremt olika som individer men vi hoppas ni kan komplettera varandra. Du håller i gasen och Ellen i bromsen.
Du har varit inne i en mammig period och blivit helt förstörd när du insett att jag lämnat dig till någon annan. Värst har det varit när vi haft besök. Det har lugnat sig nu och du hänger glatt med din pappa igen. Ellen är fortfarande en rolig prick, tycker du. Du drar och sliter i henne och skrattar så fort du ser henne. Hon är tyvärr inte lika road av dina starka nypor. Fullt förståeligt för dom är inte nådiga. Du knips och rivs när du är exalterad.
Liggdelen är en livsfara numera. Du gör allt för att ta dig ur den så numera åker du bara vagn när du ska sova, annars är det bärsjal som gäller och det funkar bra för där trivs du.
Vi har glömt väga och mäta dig så jag återkommer med den infon imorgon när vi kollat upp det. I kläder har du mestadels stl 74 men du kan ha en del i stl 68 fortfarande.
Till sist vill jag bara säga dig att du lärt mig otroligt mycket om både mig själv som person och som mamma under dessa 7 månader du funnits hos oss. Du kom och ställde hela min föräldrabild på ända. Så som jag trodde jag skulle uppfostra och bli som mamma blev jag inte alls. Jag har blivit så mycket bättre. Du har lärt mig att våga lita på mig själv. Lyssnar jag bara på dig och din systers behov och kastar alla andras tips och råd åt sidan och gör det som känns rätt i mitt hjärta så blir det bra. Jag har landat i att göra det som känns rätt innerst inne och det som gör dig mest tillfreds. Just nu innebär det att du ammar på natten fastän du "borde" klara dig utan och att du sover bredvid mig, något jag "aldrig skulle tillåta, för barnen ska lära sig sova i egen säng". Men jag njuter varje kväll jag kryper ner bredvid dig och tar bort kudden som avgränsar oss och trycker dig tätt intill mig. Varje morgon du ammat vid 05-06 somnar du alltid om med din kropp tryckt mot min mage. Eftersom du har så stort behov av denna närhet är det självklart för mig att du ska få det. Annars blir det bara en kamp för oss båda, du ledsen och jag irriterad.
Puss från mamma
Nu du lilleman har det hänt grejer sedan sist. När du var 6 månader och 1 vecka var det som att någon tryckte på en knapp. Från den ena dagen till den andra blev du intresserad av mat men inte puré, det kladdade du bara med och spottade ut så vi testade något nytt, BLW. Du fick själv bitar av mat som du i din takt undersökte och smakade på, det var verkligen en hit! I två dagar, sedan ledsnade du. Du ville ha mer, det skulle gå fortare. Så jag testade gröt igen. Du åt en rejäl portion och vi fortsatte så i några dagar och du slutade amma dagtid på 1,5 vecka och åt gröt 3 gånger om dagen. Idag, tre veckor senare kör vi puréad mat och du älskar det och sitter oftast som en fågelunge och gapar när vi matar dig. Änsålänge äter du allt vi provat. Ägg med smör, morot, squash, broccoli, blomkål, bulgur, och dom maträtter vi lagat med currysmak och tomat-persilja har du älskat. Numera äter du frukost, mellanmål, lunch, mellanmål och gröt till kvällsmål. Ibland ammar du innan du somnar, men dom senaste kvällarna har du hoppat över det. Nattetid tar du dig gärna en slurk eller två.
Du lärde dig sitta när du var 6 månader och 1 vecka och behärskar numera det bra, men eftersom du hela tiden vill någon annanstans än där du är så trillar du ofta på sidan så du kan ta dig framåt. Du har snart knäckt krypkoden och nu tar du dig fram för egen maskin och ålar över hela kök och vardagsrum. Du ligger på mage och drar dig framåt med händerna samtidigt som du skjuter ifrån med höger ben. Det märks att en ny värld har öppnats för dig. Jättekul att se men nu gäller det att vara på sin vakt. Du är inte lika lugn som din syster var. Du vill framåt. Du är inte nöjd med att bara vara där du är, du är nyfiken och vill till nästa steg. Du kommer bli en fullständig livsfara för dig själv den dagen du lär dig gå, vilket vi tror kommer bli strax innan du fyller 1. Du lär inte vänta lika länge som Ellen gjorde (tills hon var 16 månader). Ni är extremt olika som individer men vi hoppas ni kan komplettera varandra. Du håller i gasen och Ellen i bromsen.
Du har varit inne i en mammig period och blivit helt förstörd när du insett att jag lämnat dig till någon annan. Värst har det varit när vi haft besök. Det har lugnat sig nu och du hänger glatt med din pappa igen. Ellen är fortfarande en rolig prick, tycker du. Du drar och sliter i henne och skrattar så fort du ser henne. Hon är tyvärr inte lika road av dina starka nypor. Fullt förståeligt för dom är inte nådiga. Du knips och rivs när du är exalterad.
Liggdelen är en livsfara numera. Du gör allt för att ta dig ur den så numera åker du bara vagn när du ska sova, annars är det bärsjal som gäller och det funkar bra för där trivs du.
Vi har glömt väga och mäta dig så jag återkommer med den infon imorgon när vi kollat upp det. I kläder har du mestadels stl 74 men du kan ha en del i stl 68 fortfarande.
Till sist vill jag bara säga dig att du lärt mig otroligt mycket om både mig själv som person och som mamma under dessa 7 månader du funnits hos oss. Du kom och ställde hela min föräldrabild på ända. Så som jag trodde jag skulle uppfostra och bli som mamma blev jag inte alls. Jag har blivit så mycket bättre. Du har lärt mig att våga lita på mig själv. Lyssnar jag bara på dig och din systers behov och kastar alla andras tips och råd åt sidan och gör det som känns rätt i mitt hjärta så blir det bra. Jag har landat i att göra det som känns rätt innerst inne och det som gör dig mest tillfreds. Just nu innebär det att du ammar på natten fastän du "borde" klara dig utan och att du sover bredvid mig, något jag "aldrig skulle tillåta, för barnen ska lära sig sova i egen säng". Men jag njuter varje kväll jag kryper ner bredvid dig och tar bort kudden som avgränsar oss och trycker dig tätt intill mig. Varje morgon du ammat vid 05-06 somnar du alltid om med din kropp tryckt mot min mage. Eftersom du har så stort behov av denna närhet är det självklart för mig att du ska få det. Annars blir det bara en kamp för oss båda, du ledsen och jag irriterad.
Puss från mamma
Kommentarer
Skicka en kommentar