Livet på en pinne
Idag var det alle man på däck då Jesus, frälsaren från Nasaret återuppstod från sin grotta och brotta ner en stor sten som han med guds kraft puttade undan och sedan kunde njuta av livet som levande igen innan han lagom till Kristi flygare väljer att flyga upp till himlen och sin pappa Gud igen. Här i Spanien är det inget man skojar bort direkt utan det är kuk-allvar att fira Jesus och Påsken och allt vad det innebär. På torget i La Mata kom vi idag lagom till att processionerna började vid kyrkan. Jesus bar först ut till pompa och ståt och efter följde jungfru Maria. Kvinnorna var högtidligt klädda med något krims framför ansiktet som kan liknas med en synlig aura i vitt. En kvinna bar på kyrksilver och en orkester gick efter som spelade fin musik. Många grät, framförallt dom äldre. Denna delen förstod jag inte då dom inte verkade gråta av glädje utan av sorg. Jesus återuppstod ju idag, inte dog så varför då gråta?
Efter denna kulturella start var våra magar fulla av hunger och törst. Vi tog sikte på vårt favorithak som vi kallar för svensken på hörnet. Det blev kaffe, öl, bacon. tomatsalsa och äppelpaj i en härlig blandning. Min syster Johanna fyller ju även år idag så det var en härlig födelsedagsfrukost det! Efteråt styrde vi kosan till nationalparken. Min mamma ville titta in vinstockarna som nu slår ut. Jag är där ute flera gånger i veckan och hänförs av alla blommor och träd som slår ut. Jag hade kunnat sova där ute i en bädd av blå blommor och bara njuta av allt som naturen gratis skänker oss. Jag är nog allt lite tokig i blommor men som min syster fått lära; Är min inte lite tokig så blir man nog galen.
Ute i parken mötte vi en man som var lika gammal som vinrankorna. Han berättade allt om hur vinet växte och hur man sedermera framåt september skördade stockarna och gör vin av det. Han förtäljde även att inne i La Mata, bakom torget, ligger en Bodega som säljer vinet som växer här ute på stockarna. Nu var ju dessvärre detta inte helt sant att vi träffade en gammal man utan i själva verket var det en taxichaffis som sa det, men det blir liksom inte lika bra historia när en taxichaufför är med i bilden så jag väljer att en gammal man sa det istället. Någonstans blir det mer pondus till en historia när en gammal och erfaren person är med i bilden. Eftersom jag har poäng i marknadsföring och läst Storytelling vet jag att man får lov att tänja på gränserna ibland i vad som är sanning och inte. Sant är dock att butiken existerar och vi var efter besöket i parken snart framme. Inne i affären, som jag sprungit förbi i ett halvår nu utan att gå in i, stod det stora 200-litersfat med lokalt producerat vin. Både rött och vitt. Kvinnan som drev butiken sa att en flaska, 70 cl, kostade 3 euro men att man kunde tappa hur mycket man ville. Bredvid faten stod det tomma 5-litersdunkar att fylla. Men så roligt skulle vi inte hade det idag.
Efter att ha köpt en flaska rött och vitt begav vi oss tillbaka ut i folkmyllret och ner mot stranden. Mat i magen skulle det bli. Vi slog oss ner mitt i sanden på New Corner. Mojito, Cuba Libre och Sangria beställdes in tillsammans med räkor i het vitlöksröra, bläckfisk, bröd och calamares. Utsökt allting, utsökt! Till huvudrätt blev det iskall öl och paella marisco. Paellan var tyvärr inget vidare vilket drog ner helhetsbetyget. Men alla drinkar och tapas var riktigt, riktigt bra! Ellen åt carbonara som även den var mycket god. Den korta tid Ellen satt till bords vill säga. Övrig satt hon i sanden och lekte i sin egen värld. Hämtade sand och la på ett ställe och sedan tillbaka igen. Hon tittade på äldre barn som gjorde volter och var allmänt helnöjd i sin egen värld.
På torget hade dom även öppnat upp tivolit för barn. Ellen och farfar åkte karusell. Ellen var väl inte jätteförtjust i detta men hon höll ändå minen utan att bli ledsen så det får vi tolka som ett godkänt resultat.
Eftermiddagen och kvällen har sedan spenderats på vår terrass eller i poolen. Det har varit riktigt varmt idag och ingen vind. Mycket härligt med andra ord och livet på en pinne. Imorgon ska vi ta familjen in till Torrevieja stad och visa dom runt där innan det vankas grillning.
Efter denna kulturella start var våra magar fulla av hunger och törst. Vi tog sikte på vårt favorithak som vi kallar för svensken på hörnet. Det blev kaffe, öl, bacon. tomatsalsa och äppelpaj i en härlig blandning. Min syster Johanna fyller ju även år idag så det var en härlig födelsedagsfrukost det! Efteråt styrde vi kosan till nationalparken. Min mamma ville titta in vinstockarna som nu slår ut. Jag är där ute flera gånger i veckan och hänförs av alla blommor och träd som slår ut. Jag hade kunnat sova där ute i en bädd av blå blommor och bara njuta av allt som naturen gratis skänker oss. Jag är nog allt lite tokig i blommor men som min syster fått lära; Är min inte lite tokig så blir man nog galen.
![]() |
| Nationalparken i La Mata.. mitt andra hem på jorden |
Ute i parken mötte vi en man som var lika gammal som vinrankorna. Han berättade allt om hur vinet växte och hur man sedermera framåt september skördade stockarna och gör vin av det. Han förtäljde även att inne i La Mata, bakom torget, ligger en Bodega som säljer vinet som växer här ute på stockarna. Nu var ju dessvärre detta inte helt sant att vi träffade en gammal man utan i själva verket var det en taxichaffis som sa det, men det blir liksom inte lika bra historia när en taxichaufför är med i bilden så jag väljer att en gammal man sa det istället. Någonstans blir det mer pondus till en historia när en gammal och erfaren person är med i bilden. Eftersom jag har poäng i marknadsföring och läst Storytelling vet jag att man får lov att tänja på gränserna ibland i vad som är sanning och inte. Sant är dock att butiken existerar och vi var efter besöket i parken snart framme. Inne i affären, som jag sprungit förbi i ett halvår nu utan att gå in i, stod det stora 200-litersfat med lokalt producerat vin. Både rött och vitt. Kvinnan som drev butiken sa att en flaska, 70 cl, kostade 3 euro men att man kunde tappa hur mycket man ville. Bredvid faten stod det tomma 5-litersdunkar att fylla. Men så roligt skulle vi inte hade det idag.
![]() |
| Butiken ligger snett till vänster bakom torget i La Mata. |
På torget hade dom även öppnat upp tivolit för barn. Ellen och farfar åkte karusell. Ellen var väl inte jätteförtjust i detta men hon höll ändå minen utan att bli ledsen så det får vi tolka som ett godkänt resultat.
Eftermiddagen och kvällen har sedan spenderats på vår terrass eller i poolen. Det har varit riktigt varmt idag och ingen vind. Mycket härligt med andra ord och livet på en pinne. Imorgon ska vi ta familjen in till Torrevieja stad och visa dom runt där innan det vankas grillning.











Kommentarer
Skicka en kommentar