Vild eller tamdjur?
Högsäsongen här nere startar offentligt till Påsk. I förrgår gick startskottet för alla som har affärer att göra på stränderna. Ungefär samma tid på samma dag invaderades stränderna av människor som började bygga upp små hus på stranden. Kiosker, hela restauranger och parasollägare arbetar nu febrilt längs La Mata-stranden för att få piff på sina grejer. Vi har stundtals undrat varför det går små "bryggor" i sanden som bara slutar mitt i ingenstans. Nu vet vi att det i slutet av dessa byggs det kiosker/restauranger.
Det är spännande att följa all kommers där nere. Våren är verkligen här. Tempen ligger nästan över eller omkring 20 grader varje dag i skuggan. Senaste två dagarna har varit ganska mulna men det är varmt i luften så det gör inte så mycket. Blommor och träd fortsätter att explodera i en färgkavalkad och varje dag hittar vi nya växter och blommor att titta på. Mellan vårt hus och havet ligger det 200 meter med obebyggd mark och på den marken står det en massa träd som varit gröna hela vintern. Dessa träd blir nu mer gula än gröna för varje dag som går. Träden heter Tårakacia och dess blommor ser ut precis som Mimosa men är helt doftlösa. Men så otroligt vackra att titta på. Som vår vän Ulrika sa "Sol på pinne" och det är ett bra ord för dessa blommande träd.
Inne på La Mata-torget och längs vägen dit växer det vilda plantor av Afrikansk margerit, eller Stjärnöga som vi hemma i Sverige kallar denna sommarblomma. Hemmavid har jag dessa varje sommar i krukor i diverse färger och de blommar villigt och frodigt långt in på hösten. Synd bara att den inte går att ha som perenn hemma. Men jag för njuta av dom här så länge.
Vårens ankomst, byggarna på stranden och den underbara värmen kommer också med en liten sorg. Sorgen över att vårt äventyr här nere närmar sig slutet. Än har vi inget spikat datum för hemfärd men vi kan inte dra på det hur länge som helst, förmodligen. Värmen är underbar, jag njuter av all växtlighet som frodas kring mig som jag febrilt försöker odla själv hemmavid med mina två palmer på friland, en banan och ett fikonträd. Här nere växer desamma förvildat precis överallt. Akaciaträden är ljuvliga nu men hade inte överlevt hemma dom heller vilket är synd. Ett hus här nere kanske inte hade varit så dumt ändå. Där jag med råge kan uppfylla dom trädgårdsdrömmarna jag har med en tropisk touch. Storväxt bougainvillea och högresta palmer hade prytt min trädgård då. Papegojblommor i långa rader kantat av Stjärnöga i regnbågens alla färger. Jag är gjord för ett liv här nere, så är det bara. Gick förbi en spännande skylt idag förresten.
Det är spännande att följa all kommers där nere. Våren är verkligen här. Tempen ligger nästan över eller omkring 20 grader varje dag i skuggan. Senaste två dagarna har varit ganska mulna men det är varmt i luften så det gör inte så mycket. Blommor och träd fortsätter att explodera i en färgkavalkad och varje dag hittar vi nya växter och blommor att titta på. Mellan vårt hus och havet ligger det 200 meter med obebyggd mark och på den marken står det en massa träd som varit gröna hela vintern. Dessa träd blir nu mer gula än gröna för varje dag som går. Träden heter Tårakacia och dess blommor ser ut precis som Mimosa men är helt doftlösa. Men så otroligt vackra att titta på. Som vår vän Ulrika sa "Sol på pinne" och det är ett bra ord för dessa blommande träd.
Inne på La Mata-torget och längs vägen dit växer det vilda plantor av Afrikansk margerit, eller Stjärnöga som vi hemma i Sverige kallar denna sommarblomma. Hemmavid har jag dessa varje sommar i krukor i diverse färger och de blommar villigt och frodigt långt in på hösten. Synd bara att den inte går att ha som perenn hemma. Men jag för njuta av dom här så länge.
Vårens ankomst, byggarna på stranden och den underbara värmen kommer också med en liten sorg. Sorgen över att vårt äventyr här nere närmar sig slutet. Än har vi inget spikat datum för hemfärd men vi kan inte dra på det hur länge som helst, förmodligen. Värmen är underbar, jag njuter av all växtlighet som frodas kring mig som jag febrilt försöker odla själv hemmavid med mina två palmer på friland, en banan och ett fikonträd. Här nere växer desamma förvildat precis överallt. Akaciaträden är ljuvliga nu men hade inte överlevt hemma dom heller vilket är synd. Ett hus här nere kanske inte hade varit så dumt ändå. Där jag med råge kan uppfylla dom trädgårdsdrömmarna jag har med en tropisk touch. Storväxt bougainvillea och högresta palmer hade prytt min trädgård då. Papegojblommor i långa rader kantat av Stjärnöga i regnbågens alla färger. Jag är gjord för ett liv här nere, så är det bara. Gick förbi en spännande skylt idag förresten.
De fria fåglarna plöjer sin väg genom livet. Många av dem når inte sitt fjärran mål. Det må så vara. De dör fria. De liknar på inget vis dem som sträcker på halsarna och kacklar vid mattråget och beklagar sig över "galningarna". Så småningom kommer dessa kornätare att bli slaktade och uppätna. Så går det för tama djur. De löper aldrig någon risk, men de mister också alla livets chanser.
Kommentarer
Skicka en kommentar