Mer mañana i livet

Nu när vi ställt om klockan även i Spanien har det blivit sovmorgon här i huset. Ellen sov till 8.18 idag, ett nytt Spanien-rekord. Jag vaknade pigg och utvilad strax efter kl 07 och låg sedan och funderade över livet och vad denna dag skulle bjuda på. Inte ett knyst hördes från Paulina och Noah heller så jag låg kvar i väntan på att friden skulle brytas. När träsmaken infunnit sig valde jag att smyga upp och sätta på kaffe. Vilken sekund som helst kunde att skrik, skratt eller "bao" (Ellens ord för Noah) höras och jag var beredd på att jag inte kunde få dricka kaffet i godan ro. Men vet ni vad. Huset snarksov genom kaffebryggarens puttrande så efter några munfullar började jag med Noahs gröt och när den var klar fick jag först nypa mig i armen och sedan påbörjade jag Ellens bananpannkaka. Lagom till att den var klar hörde jag att Noah började skruva på sig så jag gick in till honom med min kaffekopp och satt sedan och morgonprata med honom och Paulina. Efter en stund vaknade även Ellen och då var det redan ljus och fint ute och solen hunnit upp en bit på himlen. Jag öppnade våra jalusier och vardagsrummet kunde bada i ljus.

Vy från terrassen

Efter lite morgonbestyr lastade vi barnen i vagnen och begav oss bort till andra änden av La Mata. Vi skulle spana in ett hus som var till salu som vi just nu går och smakar på. Det kommer troligen inte bli något köp men när man ändå inte har något annat än drömmar att fylla dagarna med kan man lika gärna drömma ordentligt och varför då inte om ett hus 50 meter från strandkanten? Efter titten (mycket trevlig boende förövrigt) vände vi kosan söderöver och La Matas strandpromenad låg vidöppen. Några vågor kluckade in och folk började så sakta fylla uteserveringarna. Vi tog sikte på ett ytterbord och beställde sedan kaffe och tostada con tomate. En rostad skiva bröd med en iskall tomatröra, mycket fräscht. Solen stekte nu skönt och Ellen satt i mitt eller Paulinas knä som ett ljus hela kaffeslurken. Senaste tre sittningarna vi gjort har Ellen varit mycket behaglig att ha att göra med. Så länge vi sitter på ett ställe där vi kan släppa ner henne att springa fritt i antingen sanden eller mellan borden så är hon helnöjd. Noah brukar sällan krångla men idag var han inte jätterolig.

Vi gick sedan i sakta mak hemåt och tog vägen inom affären hem för att köpa lite förnödenheter. Eftermiddagen bjöd på solbad på vår terrass och skuggtempen kröp upp mot 25 grader. Grannens termometer som sitter i full sol visade på 35. I sådan värme behövs det svalkande dryck och då passade det bra att jag hade några flaskor kall dryck i kylen.

Fler och fler folk här nere för varje dag som går

Gott en varm dag!

Noah levde loppan på täcket vi lägger ut. Han är oftast nöjd med att få krypa omkring och upptäcka saker. Ja, han tar sig fram nu. Inte jättelångt men det är bara dagar bort innan krypkoden knäcks helt. Han drar sig fram med armarna och han försöker putta på med benen men har inte riktigt fått hjärnhalvorna att samarbeta. Än. Ellen hoppade i badbaljan och satt sedan i solen och badade och lekte med sina leksaker.

Det är oftast såhär våra dagar ser ut numera och har sett ut under några månaders tid. Kan tänka mig att livet som lottomiljonär ter sig ungefär så här. Ingen stress, inga måsten och varje dag är ett nyskrivet blad. Vi har levt så här sedan den 15 oktober och känner att vi aldrig vill sluta leva detta liv. Vi har aldrig varit uttråkade då det finns så mycket att upptäcka i livet om man bara stannar upp en stund. Släpper tunnelseendet och ser livet med vinkelobjektivet på istället. Om Ellen vill stanna 150 gånger under 1 kilometers gång, ja då får hon göra det. Vi har ju ändå ingen tid att passa. Och skulle vi ha en tid att passa så bor vi i det minst stressade landet i Europa. Det gör inget om man är sen. Alla är ändå sena och ingen tycks verka bry sig. Inte heller vi, längre. I början tyckte vi det var jobbigt när busschauffören plötsligt stannade för att äta en korv eller kassörskan kompis plötsligt gick före hela kön på 10 man. Nu har vi lärt och accepterat att i Spanien är det så. Den enda som förlorar något på att bli arg eller stressa upp sig, det är du. Jag tror vi kommer ta med oss en hel dos mañana hem till Sverige. Jag tror svenskar om något folk behöver ha mera lugn och mañana i livet. Det är sådant vi märker nu när vi bott utomlands och kommit ifrån den svenska stressen. Ska man förstå andra kulturer måste man först förstå sig själv.