¡Hasta luego, Benidorm!

Idag styrde vi bilen söderut mot La Zenia. Lite bra att ha grejer införskaffades på Alcampo och Zenia boulevard. En solig och fin dag bjöds vi på idag. Senaste dagarna har det varit strålande sol på morgonen och lagom till att vi kommit iväg på en utflykt eller promenad så har molnen hopat sig och solen gått och lagt sig för resten av dagen. Men idag har vi nog haft sol hela dagen och det är snart 2 veckor sedan sist vi hade sol en hel dag vilket är ovanligt för att vara södra Spanien. Men vi har hört snacket på stan om att det är kallt för årstiden och då vi inte vet hur det brukar vara för årstiden så instämmer vi ändå. Vi har blivit mer och mer spanjorer utav oss och drar på oss täckjacka när det går under 16 grader. I Benidorm blandades det friskt på strandpromenaden. Många lever efter devisen att "är man i Spanien går man i shorts" Så levde även jag men har nu insett att det faktiskt är kallt även här. Britterna är ju som vanligt en klass för sig med linne, shorts och flip-flop när det blåser styv kuling, är 15 grader och mulet. Men det kanske är en varm sommardag i Bristol eller något, vad vet jag.

Det enorma köpcentret Zenia Boulevard här i Torrevieja

Vår Benidormvistelse är över för denna gång. Och troligen också för en lång tid framöver. Något har hänt. Benidorm som varit vår "Heliga gral" tidigare och som tog oss till Spanien sitter inte längre på tronen som "vårt ställe". Nu kommer vi låta som ett gäng senila pensionärer med torgskräck men faktum är att vi störde oss enormt mycket på alla människor denna gång. Vi kom inte fram med dubbelvagnen som vi ville. Det var skitigt jämfört med La Mata och ingenstans finns det egentligen några blommor att titta på eller ängar som slår ut i blom. Benidorm är heller inte barnvänligt, i alla fall inte med småbarn. Benidorm är ett perfekt resmål om man är ett par utan barn som vill njuta av stränderna, gå upp i lägenheten och ta en drink på balkongen och sedan gå ut för att ta en bit mat. Där finns det nog få städer i Spanien som konkurrerar med utbudet och närheten till allting. Men vi har efter denna gång konstaterat att vi inte längre är där, varken mentalt eller familjemässigt. Vi ÄR en småbarnsfamilj och inser att vi vill ha lugn och ro. Dock möjligheten till folkmyller om vi så vill. La Mata ger oss exakt det. Vi bor avskilt från Torrevieja centrum. 200 meter till en långgrund strand på 2,6 kilometer. Vi har 5 kilometer in till stadens puls om vi vill ha det men kan alltid återvända hit till lugnet. Jag älskar att titta på blommor i alla dess slag. Utanför vår dörr finns det en nationalpark som är enormt stor med vidsträckta ängar, vinodlingar, sjöar och massa annat som jag uppskattar att strosa omkring i. Ellen och Noah bryr sig inte särskilt mycket om var dom är, bara dom är med oss så är dom nöjda. Dock märkte vi på Ellen att folkmassorna i Benidorm blev för mycket för henne också. Alla ska fram och titta på henne, vill klappa henne på kinden och ta henne på det kritvita håret. Dom tror säkert hon är sändebud från ovan med sina knallblå ögon och vita hår. Men hon har en hög integritet och tycker inte om uppmärksamheten har vi märkt. I La Mata tittar dom också men få går fram och glor på henne utan tittar och "ååh mamma mia:ar" sig på avstånd.

Benidorm tagen från "La Cruz" En promenad upp till toppen på ett berg som ger denna vy. En promenad vi tagit många, många gånger. El Camino de La Cruz. Mycket speciellt för Paulina och mig. 

När vi kom hem till La Mata var det verkligen som att komma hem. Ingen annanstans har jag upplevt samma känsla av hemma. Inte ens i vårt hus hemma i Skåne. La Mata är just nu mer hemma än något annat. När vi styrde av motorvägen och in på vägen som leder oss till vår gata fick vi båda ett litet pirr i magen. Äntligen var vi hemma. Vi steg ur bilen. Värmen välkomnade oss, solen den sken och havet var glimrande blått och man kunde höra vågorna rulla in 200 meter längre ner vid strandbrynet. När vi kom in i huset var den en skön känsla. Till och med Ellen gick upp och satte sig i soffan och sa "ååh".

Azul Beach. Hemma.

Det är en liten sorg att "lämna" Benidorm för det känns som om vi överger en del av oss. Men det är på inga vägar ett farväl. Det är mer ett "vi ses någon gång". Men vi har rest hit tillsammans minst en gång varje år de senaste 5 åren. Detta var 8onde gången Paulina och jag var där. Många minnen från alla gator och torg har vi upplevt där. Vi har bott på 8 olika ställen i staden och vi kan den innan och utan vilket är skönt när vi väl kommer dit. Men denna resan fick markera slutet på en era för vår del. Framöver kommer vi resa till La Mata och bo här där vi bor nu i Azul Beach. I alla fall medan barnen är små. Skulle vi sticka iväg på en weekend själva eller så kan jag mycket väl tänka mig åka till Benidorm. Men efter vårt besök i Elche igår fick vi båda upp ögonen för den staden, dess arkitektur, enastående parker och kyrkor. I dagsläget vet jag inte när vi återvänder till Benidorm igen och det känns okej att känna så. Men med en liten, liten tagg i bröstet. ¡Hasta luego, Benidorm!