Dagarna som kommer och går är en del utav livet och en dag sitter vi där och funderar över vad som egentligen hände. Eller så sitter vi där och minns tillbaka på möten, händelser och ens barns uppväxt och tänker att det finns nog ingenting som jag velat ha gjort annorlunda. Jag tror inte att någon tänker på sin dödsbädd att man spenderade för lite tid på Facebook eller skrollat flödet på Instagram för lite. Ändå tar dessa medier så enormt mycket tid från gemene man idag och det är intressant ur flera synvinklar hur det kan te sig så. Om du fick veta just i detta nu att om 10 minuter är du död så tror jag inte att många skulle välja att uppdatera flödet på sina sociala medier. Det vore ett tragikomiskt inlägg i sådant fall. "om 10 minuter är jag död, tack för mig - hej! Nu gick det 1 minut av denna tid till att bara skriva dessa ord så nu har jag bara 9 kvar" Vi försöker varje dag detoxa oss mer och mer från våra telefoner och låter dom ofta ligga kvar i lägenheten om vi är ute på dagsutflykt. Nu blev ju vår systemkamera stulen och vi har valt att inte köpa någon ny just nu och då får tyvärr telefonen följa med för att agera kamera och minnesbank.
 |
| På stranden för någon dag sedan |
Här om kvällen fyllde vi på förrådet med minnen då vi bjöd ner våra grannar Uffe och Viveka på grillafton. Ett glas rosé följdes med ädelost inlindad i bacon som fick svettas en stund på grillen. Den grisen dog inte i onödan för gott var det vill jag lova. Detta följdes av diverse gott på grillen och lite potatis i ugn och en fräsch melonsallad. Kändes som en typisk sommarkväll i Sverige då osen från grillen låg tät i hela området. Grillen köpte jag på lokala affären i början av december för 15 euro och har fungerat perfekt dagar då det blåst styv kuling från havet. Dagar då det är vindstilla får jag själv agera stormvind för att kolen ska få fyr och inte agera varmrök. Härom kvällen blåste det inte särskilt mycket så mina lungor fick sig ett rejält träningspass och jag kunde konstatera att jag inte lider utav Kol eller liknande sjukdom för det blev en jäkla fyr i grillen till slut.
 |
| Noah i sin riddarrustningsmössa |
Idag har vi varit på marknad och fyllt förråden inför vår semester vi åker på imorgon. Vi har hyrt bil och drar norröver mot Benidorm en vecka. Jag fyller 30 på lördag och önskade mig just detta i present av mig själv och Paulina. Det är det fina med gemensam ekonomi. Vi har bil hela veckan och kommer göra utflykter upp mot bergen bland annat. Fick uppdatering om väglaget i södra Skåne och i stora delar av norra Götaland och Svealand dessutom var aningen ansträngt. 13 grader på vissa ställen. Det har vi även här viss tid på dygnet men på plussidan då vill säga. Jag tror inte att vår bil är utrustad med vinterdäck men jag tror inte det ska behövas heller för den delen. Idag har vi haft riktigt behagligt med 18-19 grader och en sol som visat sig då och då. Enligt vädermännen ska det inte gå under 18 grader nu på flera dagar så jag tror att raggsockorna får stanna kvar i La Mata.
Lagom till att vi packat upp dagens inköp knackade det på dörren och utanför stod Viveka och frågade om vi ville komma upp på fika. Gärna det sade vi. Det gick inte många minuter innan vi satt ett etage upp och drack varmt kaffe och kall whisky. Några churros från marknaden serverades och färsk papaya och dadlar ovanpå det. Ellen vandrade från famn till famn och den reserverade lilla flickan som åkte till Spanien i oktober förra året har de senaste månaderna förvandlats till en självsäker charmerande liten flicka.
Uffe och Viveka åker hem imorgon så dagens eftermiddagsträff var den sista smörjelsen för denna gång. Vi bytte nummer och adress och kommer hälsa på varandra i sommar hemma i Sverige. Dom bor ju norröver och är ju i det närmsta norrlänningar för oss som bor på Skånes sydvästkust. Men det fina i denna kråksång är att dom dessutom har ett sommarställe inte många mil från där vi bor. Vi fick även veta att dom till vintern kommer boka samma lägenhet som dom bor i nu under mer eller mindre samma period som vi också kommer vara här då vi åker ner hit i november igen. Vi ser framemot vinprovningar både i Sverige och i Spanien detta året och det känns fantastiskt trevligt. Denna vänskap vi bildat med dessa underbara människor bevisar att ålder bara är en siffra och att personer från olika generationer visst kan ha utbyte av varandra och ha det riktigt trevligt ihop. Man lär så länge man lever och den dagen man säger sig vara fullärd är samma dag man troligen kommer lämna detta jordeliv och säga adjö. Vad jag har lärt mig under mina resor de senaste 10 åren är att människor man träffar på lite varstans i världen ska man aldrig säga adjö till utan istället säga "vi ses senare". På så vis håller man tråden vid liv och en vacker dag stöter på man på personen i fråga igen. Världen är trots allt ganska liten ändå.
Kommentarer
Skicka en kommentar