Nästan-karneval
Idag var vi på "nästan-karneval". En nästan-karneval är när man står och väntar på att karnevalen som enligt schemat skulle starta tåga kl 16 men som 58 minuter senare och gnälliga barn inte gjort det. Det är i stunden man tänker "nej, jag ska inte röra mig ur fläcken, för gör jag det så har jag stått här den senaste timmen helt i onödan" Men samtidigt som en annan röst säger att visst vore det skönt att komma hem nu, få något varmt och dricka och äta samtidigt som barnen kommer i säng i vanlig tid. Denna gången vann den sista rösten. Snuvad på karnevalen tack vare Spanjorernas lugn och lunk. Vi fick dock uppleva ett stort folkhav och några gubbar som stod och frös i roliga dräkter längs fram i tåget som själva undrade varför dom inte fick tillåtelse att tåga. Poliserna dividerade fram och tillbaka, walky-talky åkte upp och ner och händer dirigerades med som om vi vore på en stråkkonsert.
Vi begav oss av i morse och avnjöt kaffe och lek på stranden och njöt i solskenet. Värmen har kommit tillbaka med besked och det märks att vi inte varit bortskämda med 18 grader + på någon vecka. Svetten började lacka innanför täckjackan och den åkte snabbt av för att återigen gå med uppkavlade ärmar på tröjan. Skönt! Ellen fick springa barfota i stranden och var allmänt glad och nöjd.
Lunchen intogs hemmavid och sedan gav vi oss av igen söderut mot staden där Karnevalen skulle hållas två gator ovanför Playa del Cura. Vi var där tidigt och såg folk förbereda sig. Vi gick ner till stranden igen och Ellen fick leka än mer i sanden. Hon hittade ett rör i en mur och hade hur kul som helst med att sticka in i huvudet där och "hoa"
Hon har också börjat våga mer och mer. Det nya är att hon provar vilka avsatser hon kan gå ner från utan att trilla. I sand är detta en tacksam lek. Hon är envis som synden och ger sig inte fören hon klarar av det. Efter några platta fall klarade hon av att gå ner från platån där man spolar av fötterna. Hon blir mäkta stolt när hon knäcker en kod och ska sedan spendera kommande timmen på att göra det om och om och om igen.
Noah har inte känt på sand förut och fick idag prova. Han var lyrisk. Men mest lyrisk var han över havet. Han tittar ut över havet med stora ögon. Man ser hur han bara vill springa ut och bada och omge sin lilla kropp med vatten. Han kommer bli en badpojke den! Han tappar nästan andan så exalterad han blir när vågorna slår in.
Vi begav oss av i morse och avnjöt kaffe och lek på stranden och njöt i solskenet. Värmen har kommit tillbaka med besked och det märks att vi inte varit bortskämda med 18 grader + på någon vecka. Svetten började lacka innanför täckjackan och den åkte snabbt av för att återigen gå med uppkavlade ärmar på tröjan. Skönt! Ellen fick springa barfota i stranden och var allmänt glad och nöjd.
Lunchen intogs hemmavid och sedan gav vi oss av igen söderut mot staden där Karnevalen skulle hållas två gator ovanför Playa del Cura. Vi var där tidigt och såg folk förbereda sig. Vi gick ner till stranden igen och Ellen fick leka än mer i sanden. Hon hittade ett rör i en mur och hade hur kul som helst med att sticka in i huvudet där och "hoa"
Hon har också börjat våga mer och mer. Det nya är att hon provar vilka avsatser hon kan gå ner från utan att trilla. I sand är detta en tacksam lek. Hon är envis som synden och ger sig inte fören hon klarar av det. Efter några platta fall klarade hon av att gå ner från platån där man spolar av fötterna. Hon blir mäkta stolt när hon knäcker en kod och ska sedan spendera kommande timmen på att göra det om och om och om igen.
Noah har inte känt på sand förut och fick idag prova. Han var lyrisk. Men mest lyrisk var han över havet. Han tittar ut över havet med stora ögon. Man ser hur han bara vill springa ut och bada och omge sin lilla kropp med vatten. Han kommer bli en badpojke den! Han tappar nästan andan så exalterad han blir när vågorna slår in.
Kommentarer
Skicka en kommentar