Skärmbantning
Livet fortsätter gå sin stilla gång här nere varpå vi inte uppdaterat bloggen på några dagar. Just nu är vi bara inne i ett flow. Livet bara rullar, inga hinder, inga störningsmoment eller dylikt. Det bara är. Vi har fått det kallare än vad vi någonsin haft sedan vi kom hit för över 120 dagar sedan. Det kom till och med snö uppe på bergen två morgnar men det töade bort under dagen när solen kom fram och värmde på. Men ändå, snö är alltid snö och även i södra Spanien uppe på höjderna snöar det.
Regnoväder har vi också haft. Så vädret är minst sagt instabilt just nu och vi passar på att njuta i fulla drag när solen visar sig. Vilken den dock gör mestadels av tiden ändå. Men när vi nu blivit bortskämda med 18 grader som minimum och sol varje dag så blir det lätt en ridå när vi vaknar upp och det är mulet. Vi får nästan gnugga oss i ögonen och tänker "va, är det sant...." Och sedan går vi och grunnar på hur länge det ska vara mulet och i regel visar sig solen ändå förr eller senare under dagen. Men solen har trots allt sina fläckar.
Senaste dagarna har vi packat matsäck och kaffe och sedan gett oss iväg på hel eller halvdagsutflykter. Oftast inåt stan för att bara strosa omkring bland folk och titta i någon park där det nu blommar allt mer i. Sedan regnen kom har det blivit otroligt grönt överallt. Framförallt ute i nationalparken där jag håller till om morgnarna på min morgonjogg. Där är det krispigt. Ny-grönt som ett dike i maj där gula blommor slåss om uppmärksamheten tillsammans med grönt gräs täckt av dagg och klöver. Det är glädje för själen. Idag var solen på gott humör och vi gick åter till piren i Torrevieja och satt där ute och bara var med en kopp kaffe.
Vi har börjat fundera på det här med skärmtid. Det spenderas mycket tid i skärmarna idag och när vi senaste dagarna studerat andra föräldrar på lekplatserna känner vi båda att det börjar gå för långt. Enligt vår ovetenskapliga studie sitter 99% av alla mammor och pappor med näsorna i telefonen medan barnen leker på egen hand. Utan vidare hade barnen kunnat försvinna eller bli bortrövade utan att föräldrarna märkt det. Vilket är hemskt. En mamma satt på en bänk bredvid Paulina häromdagen. Helt uppslukad i sin telefon. Dotter på 5 år stod bredvid och pockade på mammans uppmärksamhet, säkert i 5 minuter. Mamman svarade lite ointresserat utan att lyfta blicken från telefonen. Dottern pockade vidare men gav tillslut upp jakten på mammas uppmärksamhet. Det var sorgligt. Jag är den enda pappan som leker med mitt barn. Dom få pappor som syns offentligt med sina barn sitter oftast ointresserad och tittar bort eller i telefonen medan barnet gungar eller åker rutschkanan. Ellen och jag tjoar och jagar varandra. Dom andra papporna tycker säkert inte jag är klok som springer efter Ellen. Men det är en ömsesidig tanke då jag inte tycker dom är kloka som satt barn till världen och sedan ser dom mer som en börda än som livets sanna glädje. Som en direkt reaktion på vad vi studerat har vi bestämt oss för att inte ha skärmar alls under tiden barnen är vakna. Dom förtjänar vår uppmärksamhet. Skärmtid kan vi ha nu när barnen sover. Telefonen följer med på våra utflykter för att dokumentera. Men inget Instagram, kolla mejl eller dylikt. Inget är viktigare än barnen när det väl kommer till kritan och vi vill inte missa något dom gör bara för att vi råkade tittade på en tallrik med grönsaker på Facebook eller hur duktig någon varit på att städa sitt vardagsrum eller något annat fantastiskt intressant i flödet. Nej, från och med nu blir det blir det skärmbantning.
Regnoväder har vi också haft. Så vädret är minst sagt instabilt just nu och vi passar på att njuta i fulla drag när solen visar sig. Vilken den dock gör mestadels av tiden ändå. Men när vi nu blivit bortskämda med 18 grader som minimum och sol varje dag så blir det lätt en ridå när vi vaknar upp och det är mulet. Vi får nästan gnugga oss i ögonen och tänker "va, är det sant...." Och sedan går vi och grunnar på hur länge det ska vara mulet och i regel visar sig solen ändå förr eller senare under dagen. Men solen har trots allt sina fläckar.
Senaste dagarna har vi packat matsäck och kaffe och sedan gett oss iväg på hel eller halvdagsutflykter. Oftast inåt stan för att bara strosa omkring bland folk och titta i någon park där det nu blommar allt mer i. Sedan regnen kom har det blivit otroligt grönt överallt. Framförallt ute i nationalparken där jag håller till om morgnarna på min morgonjogg. Där är det krispigt. Ny-grönt som ett dike i maj där gula blommor slåss om uppmärksamheten tillsammans med grönt gräs täckt av dagg och klöver. Det är glädje för själen. Idag var solen på gott humör och vi gick åter till piren i Torrevieja och satt där ute och bara var med en kopp kaffe.
Vi har börjat fundera på det här med skärmtid. Det spenderas mycket tid i skärmarna idag och när vi senaste dagarna studerat andra föräldrar på lekplatserna känner vi båda att det börjar gå för långt. Enligt vår ovetenskapliga studie sitter 99% av alla mammor och pappor med näsorna i telefonen medan barnen leker på egen hand. Utan vidare hade barnen kunnat försvinna eller bli bortrövade utan att föräldrarna märkt det. Vilket är hemskt. En mamma satt på en bänk bredvid Paulina häromdagen. Helt uppslukad i sin telefon. Dotter på 5 år stod bredvid och pockade på mammans uppmärksamhet, säkert i 5 minuter. Mamman svarade lite ointresserat utan att lyfta blicken från telefonen. Dottern pockade vidare men gav tillslut upp jakten på mammas uppmärksamhet. Det var sorgligt. Jag är den enda pappan som leker med mitt barn. Dom få pappor som syns offentligt med sina barn sitter oftast ointresserad och tittar bort eller i telefonen medan barnet gungar eller åker rutschkanan. Ellen och jag tjoar och jagar varandra. Dom andra papporna tycker säkert inte jag är klok som springer efter Ellen. Men det är en ömsesidig tanke då jag inte tycker dom är kloka som satt barn till världen och sedan ser dom mer som en börda än som livets sanna glädje. Som en direkt reaktion på vad vi studerat har vi bestämt oss för att inte ha skärmar alls under tiden barnen är vakna. Dom förtjänar vår uppmärksamhet. Skärmtid kan vi ha nu när barnen sover. Telefonen följer med på våra utflykter för att dokumentera. Men inget Instagram, kolla mejl eller dylikt. Inget är viktigare än barnen när det väl kommer till kritan och vi vill inte missa något dom gör bara för att vi råkade tittade på en tallrik med grönsaker på Facebook eller hur duktig någon varit på att städa sitt vardagsrum eller något annat fantastiskt intressant i flödet. Nej, från och med nu blir det blir det skärmbantning.
Kommentarer
Skicka en kommentar