Tvåbarnslivet
Vi har nu kommit tillbaks till svärföräldrarna efter att ha tillbringat två dagar uppe i stugan. Mormor kom på besök i söndags och Ellen var lycklig! Det var tre veckor sedan dom träffades men det märktes inte. Ellen ville till mormor direkt när hon sträckte fram armarna. Vi blev bjudna på otroligt god middag och så hade hon bakat bröd och en rawfoodkaka som var fantastiskt gott. Skönt att slippa stå med maten när man inte har något i kylen. Noah fick träffa mormor för första gången och fick en liten snutte av henne.
Igår fick vi besök av min vän Ella som hade med sig bullar och present till Noah. En Klippanfilt. Man kan som sagt inte få för många filtar så den var mer än välkommen till filtsamlingen. Sen kom Martin & Ulrika och fikade och hade med sig ett gosedjur till Noah. Det var mysigt med besök men otroligt skönt att slippa ta sig någonstans utan få besöket "serverat". Vi är så vana vid att alltid åka till folk så det var skönt att faktiskt slippa det och slippa ta med sig halva hemmet för att man ska vara borta några timmar. Så är det med så här små barn - det spelar ingen roll om man ska vara borta 2 timmar eller 2 dagar, det krävs typ lika mycket saker ändå.
Det var skönt att komma tillbaka till Ystad igen för Ellens skull. Hon blir uttråkad i skogen och tycker inte det är kul att vara ute där. Det är lekplatser och ankor som gäller för hennes del, så hon var i himmelriket när vi kom hit i förmiddags och gick och matade ankorna och gick till lekplatsen.
Livet som tvåbarnsföräldrar rullar på. Jag är fortfarande otroligt glad att vi är två stycken varje dag. Hur man drar runt detta livet med så här täta barn (17 månader mellan) på egen hand är för mig en gåta. Jag förstår att det rent krasst går, men det hade inte blivit någon njutning någonstans. För mig hade det handlat om ren överlevnad. Just nu är vi uppdelade för att dagarna ska gå runt. Niclas har huvudansvaret för Ellen och jag för Noah. Det funkar jättebra och Ellen tar det hur bra som helst. Jag finns såklart för henne också, men jag ammar många gånger om dagen och sitter då "fast" och då leker hon antingen på egen hand där jag är och kommer och visar grejer eller så leker hon med Niclas.
Jag får inte sova om nätterna. Jag samlar ett par timmar per natt och ligger annars bara och slumrar eller är vaken. Inatt var första natten jag bröt ihop. Jag grät så trött jag var. Inatt ska jag testa att ha honom på fällen intill mig och se om det hjälper. Ja, vi köpte en fäll till honom i söndags. Ellen sov ju betydligt bättre på sin fäll när det gått ett tag så jag hoppas på samma effekt på Noah. Jag hade glömt hur jobbigt det är att inte få sova. Jag fungerar om dagarna men mitt humör och mitt tålamod har blivit extremt lidande. Men jag vet att detta bara är en period. Det kommer bli bättre. Men det är en klen tröst när man är mitt i det. Utöver sömnbristen njuter jag för fullt av min lilla nyfödning. Tycker ju denna perioden är så fantastiskt mysig!
Igår fick vi besök av min vän Ella som hade med sig bullar och present till Noah. En Klippanfilt. Man kan som sagt inte få för många filtar så den var mer än välkommen till filtsamlingen. Sen kom Martin & Ulrika och fikade och hade med sig ett gosedjur till Noah. Det var mysigt med besök men otroligt skönt att slippa ta sig någonstans utan få besöket "serverat". Vi är så vana vid att alltid åka till folk så det var skönt att faktiskt slippa det och slippa ta med sig halva hemmet för att man ska vara borta några timmar. Så är det med så här små barn - det spelar ingen roll om man ska vara borta 2 timmar eller 2 dagar, det krävs typ lika mycket saker ändå.
Det var skönt att komma tillbaka till Ystad igen för Ellens skull. Hon blir uttråkad i skogen och tycker inte det är kul att vara ute där. Det är lekplatser och ankor som gäller för hennes del, så hon var i himmelriket när vi kom hit i förmiddags och gick och matade ankorna och gick till lekplatsen.
Livet som tvåbarnsföräldrar rullar på. Jag är fortfarande otroligt glad att vi är två stycken varje dag. Hur man drar runt detta livet med så här täta barn (17 månader mellan) på egen hand är för mig en gåta. Jag förstår att det rent krasst går, men det hade inte blivit någon njutning någonstans. För mig hade det handlat om ren överlevnad. Just nu är vi uppdelade för att dagarna ska gå runt. Niclas har huvudansvaret för Ellen och jag för Noah. Det funkar jättebra och Ellen tar det hur bra som helst. Jag finns såklart för henne också, men jag ammar många gånger om dagen och sitter då "fast" och då leker hon antingen på egen hand där jag är och kommer och visar grejer eller så leker hon med Niclas.
Jag får inte sova om nätterna. Jag samlar ett par timmar per natt och ligger annars bara och slumrar eller är vaken. Inatt var första natten jag bröt ihop. Jag grät så trött jag var. Inatt ska jag testa att ha honom på fällen intill mig och se om det hjälper. Ja, vi köpte en fäll till honom i söndags. Ellen sov ju betydligt bättre på sin fäll när det gått ett tag så jag hoppas på samma effekt på Noah. Jag hade glömt hur jobbigt det är att inte få sova. Jag fungerar om dagarna men mitt humör och mitt tålamod har blivit extremt lidande. Men jag vet att detta bara är en period. Det kommer bli bättre. Men det är en klen tröst när man är mitt i det. Utöver sömnbristen njuter jag för fullt av min lilla nyfödning. Tycker ju denna perioden är så fantastiskt mysig!
Kommentarer
Skicka en kommentar