16 dagar efter förlossning

Det är verkligen helt galet att det gått lite mer än 2 veckor sedan Noah föddes. Det känns som han funnits här bra mycket längre än så. Tänk att en liten människa kan bli så självklar i ens liv så pass snabbt. Vi har haft 16 väldigt bra dagar skulle jag säga. Jag kan inte säga att jag känner honom helt än, det tar lite längre tid än två veckor att göra det, men jag börjar komma in i spädbarnslivet igen. Änsålänge har vi fått ännu en lätt bebis. Han sover stora delar av dygnet, tyvärr inte lika mycket under nätterna. Det har varit mycket magont dom senaste dagarna och då har nätterna varit väldigt stökiga.


Vi var på BVC i förmiddags och lilleman har gått upp 500 g på en vecka! Han väger nu 4500 g och har gått upp 900 g på två veckor. Det är inte illa. Hans kurva pekar rakt upp. Han är 52,5 cm lång och har 37,3 cm i huvudomfång. Ellen vägde 4700 g när hon var 3 månader. Lite skillnad på syskonen minst sagt. Jag var helt chockad när jag såg viktuppgången idag. Otroligt att vi kunnat få en smalis och en heffaklump. Två ytterligheter. Skönt att dom har lugnet som spädbarn gemensamt. Lilleman gråter inte om han inte har ont eller är hungrig. Först gnyr han, men tar jag inte honom på en liten stund blir han riktigt arg tills han får bröstet, då blir han nöjd igen.



Han trivs allra bäst på mitt bröst men dagtid går det även bra att ligga i fällen i mjukliften. Där kan han sova i flera timmar. Åka bil trivs han med. Somnar direkt. Åka vagn är också en storfavorit. Han somnar när vagnen börjar rulla och sover sen även när vagnen står still och även när vi lyfter över honom till mjukliften igen. Han kan ligga vaken själv och bara titta. Han är otroligt stark i nacken redan och vill gärna vara med och titta. Bärsjalen uppskattas väldigt mycket av honom så den kommer bli välanvänd i Spanien. Han är sällan missnöjd om han är mätt och magen mår bra. En riktig sjusovare är han. Han ska bara lära sig att sova om nätterna också tidsnog, sen är jag nöjd!


Detta bebisliv är lika underbart som jag kommer ihåg det sedan sist. Visst är vaknätter fruktansvärt jobbigt och jag har fällt många tårar när hans mage strular och inget hjälper och jag inte får sova, men det mysiga väger upp detta mångfalt. Det är så spännande att få lära känna en ny individ, att se en liten människa växa fram.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Röda knutar och bastuplaner

Cala d'or tredje gången

La Mata dag 1