v.36
(Går in i v.37 idag)
V.36 har tyvärr inte varit bättre än v.35. Foglossningen gör mig knäpp snart. Akupunktören jag fick rekommenderat gick på 4 veckors semester när jag ringde så jag inväntar hennes återkomst. Om en vecka är hon tillbaka och då hoppas jag kunna få en tid snabbt.
Det krävs inte mycket för att jag ska bli helt slut i kroppen. Att laga mat eller stå och vika tvätt ilar rejält i blygdbenet och därefter behöver jag lägga eller sätta mig ner och vila. Kroppsligt har jag nog aldrig mått så risigt som jag gör just nu. Helt klart det tuffaste jag varit med om hittills. Att vara så här begränsad och ständigt ha ont.
Igår åkte jag till gymmet när Ellen lagt sig (borde verkligen göra detta oftare) och satte mig på en motionscykel, det kändes så pass bra att jag kunde cykla 1 mil och till och med med motstånd och lite tempo så jag blev svettig. Totalt 25 min på cykel och jag mådde bra även efteråt. Det ska bli min nya grej fram tills Ellen o jag åker till svärisarna. IW har jag tyvärr fått lägga på hyllan. Min yrsel gör att jag inte vågar, den slår till plötsligt och sist var det riktigt jobbigt att hålla ihop hela passet.
Halsbrännan har hållt sig borta hyfsat mycket dom två senaste veckorna, men nu är den tillbaka igen. Dricker inte mycket kaffe, max 1-2 koppar per dag och ibland inget alls. Men det spelar ingen roll om jag druckit kaffe eller inte, den kommer ändå. Troligtvis för att det bara blir trängre och trängre för varje dag som går.
Bebben har borrat ordentligt denna veckan. Är den inte fixerad eller ruckbar nu så vet jag inte vad den sysslat med. En dag höll den på i stort sett hela dagen och varenda gång hoppade jag och skrek till. Det höll i sig i 2-3 sekunder sedan försvann det, så det var inget som kan liknas vid förvärkar utan det måste ha varit nedborrning som pågått. Men obehagligt var det i alla fall.
Gick en liten promenad för en stund sedan för att Ellen skulle få somna. Gick totalt knappt 1 km och det tog 20 min. Det märks tydligt att kroppen inte vill att jag ska gå, men luften behöver jag så det får ta den tid det tar, sålänge jag får frisk luft.
Annars är det lugnt. Inget som tyder på att det skulle vara på gång. Är otroligt peppad inför förlossningen nu så egentligen hade det varit optimalt att föda nu innan jag får kalla fötter igen, men vi har 8 dagar kvar i huset så rent praktiskt hade en förlossning nu kommit väldigt olägligt. Vi får väl se hur det ter sig... Tur man inte vet!
V.36 har tyvärr inte varit bättre än v.35. Foglossningen gör mig knäpp snart. Akupunktören jag fick rekommenderat gick på 4 veckors semester när jag ringde så jag inväntar hennes återkomst. Om en vecka är hon tillbaka och då hoppas jag kunna få en tid snabbt.
Det krävs inte mycket för att jag ska bli helt slut i kroppen. Att laga mat eller stå och vika tvätt ilar rejält i blygdbenet och därefter behöver jag lägga eller sätta mig ner och vila. Kroppsligt har jag nog aldrig mått så risigt som jag gör just nu. Helt klart det tuffaste jag varit med om hittills. Att vara så här begränsad och ständigt ha ont.
Igår åkte jag till gymmet när Ellen lagt sig (borde verkligen göra detta oftare) och satte mig på en motionscykel, det kändes så pass bra att jag kunde cykla 1 mil och till och med med motstånd och lite tempo så jag blev svettig. Totalt 25 min på cykel och jag mådde bra även efteråt. Det ska bli min nya grej fram tills Ellen o jag åker till svärisarna. IW har jag tyvärr fått lägga på hyllan. Min yrsel gör att jag inte vågar, den slår till plötsligt och sist var det riktigt jobbigt att hålla ihop hela passet.
Halsbrännan har hållt sig borta hyfsat mycket dom två senaste veckorna, men nu är den tillbaka igen. Dricker inte mycket kaffe, max 1-2 koppar per dag och ibland inget alls. Men det spelar ingen roll om jag druckit kaffe eller inte, den kommer ändå. Troligtvis för att det bara blir trängre och trängre för varje dag som går.
Bebben har borrat ordentligt denna veckan. Är den inte fixerad eller ruckbar nu så vet jag inte vad den sysslat med. En dag höll den på i stort sett hela dagen och varenda gång hoppade jag och skrek till. Det höll i sig i 2-3 sekunder sedan försvann det, så det var inget som kan liknas vid förvärkar utan det måste ha varit nedborrning som pågått. Men obehagligt var det i alla fall.
Gick en liten promenad för en stund sedan för att Ellen skulle få somna. Gick totalt knappt 1 km och det tog 20 min. Det märks tydligt att kroppen inte vill att jag ska gå, men luften behöver jag så det får ta den tid det tar, sålänge jag får frisk luft.
Annars är det lugnt. Inget som tyder på att det skulle vara på gång. Är otroligt peppad inför förlossningen nu så egentligen hade det varit optimalt att föda nu innan jag får kalla fötter igen, men vi har 8 dagar kvar i huset så rent praktiskt hade en förlossning nu kommit väldigt olägligt. Vi får väl se hur det ter sig... Tur man inte vet!
Kommentarer
Skicka en kommentar