Igår lämnade vi huset. Och i lördags flyttade vårt sista husdjur. Min älskade Jack blev hämtad av sina nya ägare. För mig har den biten varit det absolut jobbigaste med beslutet att åka till Spanien. För Niclas var det att göra sig av med Sunny. Vi hade varsitt djur som satt extra hårt klistrade i våra hjärtan. Niclas drog plåstret snabbt - Sunny flyttade ju redan när vi kom hem från Thailand i april. Jag har dragit ut på det. Det har känts bäst för mig. Det har varit en lång process och jag har mått bäst av att vänja mig vid tanken men ändå ha honom kvar så länge som möjligt. Självklart blev jag jätteledsen när han åkte och det sved i mitt hjärta men jag är trygg i att hans nya ägare är otroligt måna om honom och har precis samma tankesätt som mig gällande vaccin och det där - vilket var jätteviktigt för mig med tanke på Jacks sjukdomshistoria. Dom är medvetna om hela hans problematik och mitt kämpande hos veterinär och väljer också alternativ medicin framför traditionell så bättre hem kunde jag inte hitta åt honom. I fredags lämnade vi Ove hos Martin & Ulrika som ska ha honom tills vi kommer hem. Så går allt som det ska kommer han hem till oss igen. Vi sov vår sista natt i huset utan djur och det kändes tomt. Skulle aldrig vilja leva utan djur. Två katter är minimum i vårt hem.
 |
| Min första håriga son som följt mig genom glädje och sorg i 5,5 år. Jag hoppas innerligt att han ska trivas i sitt nya hem (det bådar gott efter uppdateringar jag fått och han provbodde hos dom i 1 vecka i juli och det gick bra) och skulle han mot förmodan inte göra det flyttar han hem till oss igen. Det känns tryggt i kattmammahjärtat! |
Igår skulle vi lämna huset kl 13 och hade lite packning samt städning kvar. Det var betydligt mer att fixa än vi trodde. Mamma har hjälpt oss mycket med Ellen och var hos oss hela lördagen så vi kunde packa båda två. Guld värt då man numera inte kan göra sådant med henne i närheten för hon packar upp allt igen. Igår delade vi upp göromålen så att Niclas skötte packning och städning och jag tog Ellen. Åkte iväg till en lekpark i stan så hon fick göra av med lite energi och Niclas kunde jobba ostört. Kom hem 1 timme innan vi skulle lämna över huset och hjälpte till med att stuva in allt i bilen. Otroligt nog gick allt in efter en himlans massa pusslande. Jag skurade badrummet när våra hyresgäster kom så lite tight blev det, men rent blev det i alla fall.
Ellen somnade gott i sin resesäng efter samma rutin som vi kör hemma - Niclas lägger henne, stoppar om och går ut direkt - fungerade lika bra här. Är så tacksam att vår lilla älskling kan somna var vi än är. Med fällen är hon trygg oavsett var vi befinner oss i världen.
 |
| Ellens säng den kommande tiden som vi fyndade på Blocket tidigare i veckan |
När man kommer från ett helt barnsäkrat hem är det första man gör när man kommer någon annanstans - på med dödsfällsögonen och börjar plocka undan potetiella döds- eller skadefällor. Ellen är otroligt försiktig så trots höga trösklar här tog det inte mer än någon timme innan hon förstod att hon inte kunde gå som vanligt utan hon håller sig i dörrkarmarna eller kryper över trösklarna. Här är två trappsteg som jag däremot inte är så trygg med då hon höll på att trilla baklänges ner därifrån så vi la spikmattan på golvet. Hon går inte över den så den fungerar utmärkt som "grind".
Niclas är ledig även idag vilket känns otroligt skönt så vi hinner landa lite. Den 20 augusti har känts så långt fram även om vi planerat och pratat om den dagen nästan varje dag. Det känns jätteskönt att ha flytten överstökad då den legat där som ett jobbigt berg att bestiga. Oron från min sida har framförallt varit ifall bebis skulle titta ut precis innan och hur vi då skulle lösa allting. Nu är vi på andra sidan 20 augusti och ingen bebis har kommit och ställt till våra planer så en sten har lossnat från mitt bröst. Känns lite som att ha punka. All luft gick ur oss igårkväll. Äntligen lite lugn innan nästa steg i projekt Spanien drar igång - Ellen och jag flyttar till svärisarna den 1 september. Tills dess lever vi i väskor och lådor. Om det inte blir bebis mitt i allt. Det vet man ju aldrig...
Kommentarer
Skicka en kommentar