Här ekar det tomt och tyvärr är det inte på grund av att vi är i en bebisbubbla. Önskar vi kunde meddela att vi blivit fyra, men nej, bebben verkar ha det bra där inne än. 8 dagar kvar till BF och jag gör allt jag kan för att vräka hyresgästen. Dom två senaste dagarna har vi gått MYCKET. Ja att gå 2 km om dagen är mycket i mitt fysiska skick då jag vissa dagar inte kunnat gå 200 m. Men igår och idag har jag haft bra dagar. Ont har jag men ungen ska ut så jag knatar på. Molvärkar kom i eftermiddags i en kraftigare form men dom avtog. Såklart. Och lika besviken blir jag varenda gång.
Vi är ute mycket med Ellen då här finns gott om lekplatser och bra promenadvägar. Ellen älskar det! Hon går rakt fram till andra barn och stirrar nyfiket på vad dom gör. Gunga är fortfarande ingen hit, rutschkana älskar hon däremot. Idag hittade hon en liten gunga som hon gillade faktiskt. Den var mer på hennes nivå. Hon har varit på strålande humör hela dagen och idag har det varit roligt att vara med henne. Igår hade hon en skitdag. Jag satte på henne bärnstenshalsbandet imorse, kanske har det gjort susen!? Det hjälper mot smärtan vid tandsprickning. Det bubblar nämligen väldigt mycket i tandköttet på henne så säkerligen är det fler tänder på G.
 |
| Nya favoritgungan |
 |
| Sandlådan är alltid poppis numera. |
 |
| Rutschkana - skrattar så hon kiknar! |
Niclas har varit här sedan i tisdagsmorse och dessa tre dagarna har varit fantastiska! Det är så skönt att vara två. Bara att kunna gå på toa utan att ta med Ellen är lyx. Speciellt eftersom hon grejar med ALLT. Slänger in saker i tvättmaskinen, hoppar in i duschkabinen och hämtar schampo och balsam som hon sen springer runt med och jag bara hoppas att korkarna är på ordentligt... Man bajsar snabbt kan jag lova. Så att kunna sitta i lugn och ro med fötterna på pallen är riktig vardagslyx.
Imorgonbitti åker Niclas och jobbar igen om det inte drar igång inatt, vilket jag såklart hoppas på. Sen kommer han inte förrän på söndag förmiddag. Så förbaskat trist men från och med söndag har jag honom hemma till juni nästa år. Det är lyx! Vi ska umgås varje dag ända tills dess. Tänk, över 200 dagar tillsammans. Ni hade kanske kräkt på er partner om ni varit i min sits, men jag längtar. Efter 100 dagar tillsammans i våras vet jag att vi trivs att vara i varandras sällskap dagligen. Jag trodde det skulle vara jobbigt men det var snarare sorgligt när han började jobba i juni efter att man varit med varandra så mycket. Det ända jobbiga med tiden vi har framför oss är att vi kommer ha barnen dygnet i runt i 7 månader utan chans till avlastning
(jo eventuellt när vi får mor-och farföräldrabesök... hihi). Men det ska gå det med. Inställningen är allt. Allt går! Vi har ju trots allt satt dessa barn till världen för att umgås med dom :-)
Kommentarer
Skicka en kommentar