Personlig men inte privat

Det här med att skriva i en blogg är inte alltid det lättaste. Jag är en väldigt öppen person som gärna delar både det positiva och det negativa i livet och skäms inte för att uttrycka mina åsikter. Det är ständigt en balansgång - var går gränsen?

Jag tog bort en bit ur ett inlägg jag skrev tidigare i veckan med rädsla av att uppfattas fel av personer som inte känner mig. Jag är kanske för ärlig emellanåt och jag får många gånger tänka både en, två och tre gånger innan jag skriver något då det jag skriver faktiskt kan läsas av precis vem som helst och uppfattas helt fel och göras till en höna av en fjäder.

Jag vill att detta ska vara en personlig blogg och det är en guldgruva när det gäller uppdateringar om Ellen. Delar av hennes liv finns dokumenterat här och det är jättekul att kunna gå tillbaka och läsa för man glömmer fortare än man tror. Jag vill även att detta ska vara en blogg där jag delar vårt alternativa sätt att tänka och leva och där ni som läser kan bli inspirerade, förbannade och förvirrade. Kan vi inspirera en enda person att göra ett annat val än dom annars skulle gjort har vi lyckats. Vi vill att fler ska våga ifrågasätta och trampa upp sin egen stig och inte följa den redan upptrampade för att den är lättast att följa. Oavsett vad det gäller!

Jag vill även dela saker där ni som läser kan känna igen er. Jag kan många gånger känna mig ensam i tankesätt, upplevelser och reaktioner och jag delar då mer än gärna med mig av det för att kanske få någon annan att känna att dom inte är ensamma. I mammarollen känner jag mig oftast trygg men ibland vilsen och ensam och önskar då jag hade läst/pratat med någon som upplevt det jag upplever. Detta önskar jag förmedla genom bloggen och kanske känner någon igen sig och finner tröst.