v.26
Nu är det snart veckobyte igen, byter på lördagar, men just nu är vi inne i v.26. Vilken skillnad det är från vecka till vecka nu. Hade glömt hur fort allt kan förändras. Det som kändes jättebra en vecka kan vara störtomöjligt nästa. Just nu tampas jag med foglossning i blygdbenet. Vid för mycket rörelse kommer det och ger inte med sig förrän jag sätter eller lägger mig ner. 4 km är max vad en promenad kan vara just nu.
Jag var hos barnmorskan i måndags och fick då testa ett foglossningsbälte - helt ljuvligt! Beställde ett på direkten som ska hämtas ut imorgon. I övrigt var allt bra med Stina-Kalle. Det var full aktivitet i magen när vi lyssnade på hjärtat, slagen låg allt mellan 128-148. Mitt järnvärde ligger på 114 och blodtrycket är fortsatt lågt. Har fortfarande mycket yrsel.
SF-måttet ligger en liten punkt ovanför normalkurvan och växer på fint. Jotack, det känns. Känner mig redan otymplig och ganska stor och än är det många veckor kvar. Spännande att se hur det ter sig, om jag blir stor som en badboll eller om magen avstannar lite (jag hoppas det).
Annars är jag väldigt trött just nu. Fick sovmorgon till 9.45 imorse och det var SÅ välbehövligt. Skulle behöva sova runt 10 timmar per natt nu känner jag men egentiden på kvällen är så värdefull att den har blivit prioriterad framför sömnen.
Jag går runt med känslorna utanpå kroppen. Känner mig sprängfylld av alla möjliga känslor och har svårt att hantera dessa. Har inget tålamod för gnäll vilket jag verkligen hade behövt nu. Har känt mig deppig den senaste veckan och tänkt "vad har vi gett oss in på? Hur ska vi orka?". Det har varit mycket oro och ängslan men samtidigt längtar jag otroligt mycket efter att få föda igen och uppleva det där magiska som det var samma dygn som Ellen föddes och sen några dagar fram. Nu vet jag vad som väntar så denna gången ska jag njuta ännu mer! Oavsett hur ont det gör vissa dagar och hur mycket graviditeten än begränsar mig så njuter jag av att få uppleva detta än en gång. Det är magiskt att kunna bygga ett litet liv inom sig och känna en människa så nära - något jag önskar alla som vill fick uppleva!
Jag var hos barnmorskan i måndags och fick då testa ett foglossningsbälte - helt ljuvligt! Beställde ett på direkten som ska hämtas ut imorgon. I övrigt var allt bra med Stina-Kalle. Det var full aktivitet i magen när vi lyssnade på hjärtat, slagen låg allt mellan 128-148. Mitt järnvärde ligger på 114 och blodtrycket är fortsatt lågt. Har fortfarande mycket yrsel.
SF-måttet ligger en liten punkt ovanför normalkurvan och växer på fint. Jotack, det känns. Känner mig redan otymplig och ganska stor och än är det många veckor kvar. Spännande att se hur det ter sig, om jag blir stor som en badboll eller om magen avstannar lite (jag hoppas det).
Annars är jag väldigt trött just nu. Fick sovmorgon till 9.45 imorse och det var SÅ välbehövligt. Skulle behöva sova runt 10 timmar per natt nu känner jag men egentiden på kvällen är så värdefull att den har blivit prioriterad framför sömnen.
Jag går runt med känslorna utanpå kroppen. Känner mig sprängfylld av alla möjliga känslor och har svårt att hantera dessa. Har inget tålamod för gnäll vilket jag verkligen hade behövt nu. Har känt mig deppig den senaste veckan och tänkt "vad har vi gett oss in på? Hur ska vi orka?". Det har varit mycket oro och ängslan men samtidigt längtar jag otroligt mycket efter att få föda igen och uppleva det där magiska som det var samma dygn som Ellen föddes och sen några dagar fram. Nu vet jag vad som väntar så denna gången ska jag njuta ännu mer! Oavsett hur ont det gör vissa dagar och hur mycket graviditeten än begränsar mig så njuter jag av att få uppleva detta än en gång. Det är magiskt att kunna bygga ett litet liv inom sig och känna en människa så nära - något jag önskar alla som vill fick uppleva!
Kommentarer
Skicka en kommentar