Ellen 2 år och 8 månader
Hej Majan!
Nu var det länge sedan jag skrev ett brev till dig och det har hänt så mycket sedan sist så jag kände att det var hög tid. Du har utvecklats i rasande takt dom senaste månaderna. Sedan du började på Waldorf har du vuxit som person. När vi skolade in dig var du den som gärna stod bredvid och tittade på vad dom andra barnen gjorde. Du har alltid varit ett barn som gärna observerar till en början och håller dig lite utanför innan du tar steget in. Nu har du verkligen blommat ut och vågar ta plats. Jag har aldrig lämnat dig ledsen och du älskar att vara hos Isa (din fröken).
Vi har precis kommit hem från 4 veckor i Spanien och pappa och jag kände till en början att det var lite lång tid för dig att inte alls vara på dagis. Men dessa 4 veckorna gjorde dig så gott. Även relationen mellan dig och Noah har utvecklats till något nytt. Tidigare bråkade ni mycket och du var mest sur på att han ville ha allt du lekte med. I Spanien fann ni varandra och började leka tillsammans. Ditt tal tog fart på riktigt och Noahs likaså. Du började prata två-ords-meningar och även någon enstaka tre-ords-mening, vilket du aldrig gjort tidigare. Du har ett stort fokus på stor och liten just nu. Stor tomte, liten tomte, stor bajs, liten bajs, stor napp, liten napp osv. Din första två-ords-mening var "Esse Oah" (ledsen Noah) och din första tre-ords-mening var "Lelle osså nanna" (Ellen också sova). I Spanien började du också med "min" från ingenstans. Plötsligt en kväll när vi kvällsmyste i sängen sa du "min mamma, min pappa".
Du fick en bonus mormor och morfar i Spanien också. Uffe och Viveka som du verkligen tydde dig till. Det första du sa varje morgon var Noah och sen Uffe. Vi gick alltid ut på terassen när solen gått upp och då sa vi god morgon till Uffe som stod på balkongen ovanför oss. Han busade mycket med dig och det älskade du. Viveka blev mysmormor som du gärna kröp upp till och satt hos. Du frågade alltid efter den som vi inte träffade. Såg du Uffe utan Viveka så frågade du alltid var hon var, likaså om det var tvärtom.
Vi trodde nästan du skulle ha glömt Isa och kompisarna då du inte skulle vara på dagis på nästan 5 veckor, men du pratade om Isa nästan varje dag och sjöng sånger ni brukade göra på dagis. Isa gör alltid en "Mamma mo"-ramsa när ni ska sova middag och den gjorde du varje dag så till och med Noah började ta efter och gjorde Mamma-mo.
När vi skulle till dagis i måndags förra veckan var du eld och lågor. Inget tjat om att ta på kläder eller gå till bilen, du ville bara iväg. Hela morgonen pratade du om Isa. När jag lämnade dig sprang du direkt till sandlådan och tittade inte på mig. Jag fick gå och säga hejdå och då vinkade du på mig. Allt hade gått jättebra och dom 5 veckorna där ifrån märktes inte. Vilken lättnad att du känner sådan trygghet där. Du var lite bekymrad över att Noah inte skulle följa med dock. Ni har ju hängt ihop dygnet runt nu så ni frågar efter varandra så fort ni inte är med varandra. Noah blir eld och lågor när vi ska åka och hämta dig. Det värmer i mammahjärtat att ni äntligen funnit varandra och kan ha roligt tillsammans och inte bara bråka även om det förekommer en hel del fortfarande såklart. Det är en del av syskonrelationen.
Mormor, farmor och farfar har du också saknat. Vi har Facetime:at med farfar ofta och du har varje gång sagt att du vill "in" i skärmen och bada i badkaret med farfar. Det var det du först vill göra hos farmor och farfar. Bada i badkaret. Med bubblor. Viktigt det där med bubblor för sådana har vi inte hemma.
Att det sedan blev dags att pynta och farmor och farfar hade mycket tomtar blev en stor grej. Varje gång skulle farfar göra en rundvisning i huset och du skulle titta på alla tomtar. Tomten är en väldigt central del av ditt liv just nu och du pratar om honom varje dag. Att han ska komma med en groda till dig på julafton. Din gamla slängde vi och den hittade du i soporna och blev jätteledsen så i 2 månader har vi sagt att tomten kommer med en ny groda till dig. Det pratar du om nästan varje dag så det ska bli kul och se på julafton om grodan jag köpt blir uppskattad.
Mormor har vi pratat med ett par gånger och sedan träffade vi henne direkt när vi kom hem och du blev så glad. Du hoppade och tjöt nästan av glädje när jag berättade att hon skulle komma till oss. Det är så härligt att se dig ha så fina relationer omkring dig. Du sa i Spanien att du ville till mormor och när vi frågade vad du skulle göra hos mormor sa du "nanna". Du har sovit hos henne en del i höst när pappa jobbat nätter och du har älskat det, så det sitter väl kvar att du ibland åker dit och sover. Det ska du få göra imorgon!
Annars är du inne i en väldigt frustrerande tid just nu. Eller ja, det har du faktiskt varit sedan du fyllde 2, men nu har det blivit värre. Dom senaste 2 veckorna har det varit värre än någonsin. Du lyssnar inte på oss. Gör allt du inte får. Visar vägen för Noah som sedan kopierar det du gör. Eller så gör Noah något vi säger nej till, då gör du exakt samma sak. Du klättrar på ALLT, stolar, bord, soffan, fönsterkarmar osv. Pillar på allt och drar i alla lådor (vi har nu barnsäkrat alla kökets lådor). Vårt hem är inte varken fint eller särskilt mysigt. Det känns som att leva i en tom lagerlokal. Visst har vi möbler och lite lull lull men blommor står intryckta så långt det går i fönsterkarmarna. Stolarna får numera stå uppe på bordet om dagarna och soffkuddarna lägger vi ner så ni inte ska hoppa och klättra i den. Den koden knäckte ni dock idag och tar er upp ändå. Vi kan inte lämna er med blicken ens för att gå på toa. När jag gjorde det idag hittade jag Noah i fönsterkarmen när jag kom tillbaka. Så denna utforskarfasen får du gärna komma ur fortare än kvickt så dagarna kan gå ut på något annat än att bara tillrättavisa er och tabort fler och fler saker.
Men du är så härlig och go ändå trots denna frustrerande utvecklingsfas! Det är tur dom ljusa stunderna överväger. Puss från mamma
Nu var det länge sedan jag skrev ett brev till dig och det har hänt så mycket sedan sist så jag kände att det var hög tid. Du har utvecklats i rasande takt dom senaste månaderna. Sedan du började på Waldorf har du vuxit som person. När vi skolade in dig var du den som gärna stod bredvid och tittade på vad dom andra barnen gjorde. Du har alltid varit ett barn som gärna observerar till en början och håller dig lite utanför innan du tar steget in. Nu har du verkligen blommat ut och vågar ta plats. Jag har aldrig lämnat dig ledsen och du älskar att vara hos Isa (din fröken).
Vi har precis kommit hem från 4 veckor i Spanien och pappa och jag kände till en början att det var lite lång tid för dig att inte alls vara på dagis. Men dessa 4 veckorna gjorde dig så gott. Även relationen mellan dig och Noah har utvecklats till något nytt. Tidigare bråkade ni mycket och du var mest sur på att han ville ha allt du lekte med. I Spanien fann ni varandra och började leka tillsammans. Ditt tal tog fart på riktigt och Noahs likaså. Du började prata två-ords-meningar och även någon enstaka tre-ords-mening, vilket du aldrig gjort tidigare. Du har ett stort fokus på stor och liten just nu. Stor tomte, liten tomte, stor bajs, liten bajs, stor napp, liten napp osv. Din första två-ords-mening var "Esse Oah" (ledsen Noah) och din första tre-ords-mening var "Lelle osså nanna" (Ellen också sova). I Spanien började du också med "min" från ingenstans. Plötsligt en kväll när vi kvällsmyste i sängen sa du "min mamma, min pappa".
Du fick en bonus mormor och morfar i Spanien också. Uffe och Viveka som du verkligen tydde dig till. Det första du sa varje morgon var Noah och sen Uffe. Vi gick alltid ut på terassen när solen gått upp och då sa vi god morgon till Uffe som stod på balkongen ovanför oss. Han busade mycket med dig och det älskade du. Viveka blev mysmormor som du gärna kröp upp till och satt hos. Du frågade alltid efter den som vi inte träffade. Såg du Uffe utan Viveka så frågade du alltid var hon var, likaså om det var tvärtom.
Vi trodde nästan du skulle ha glömt Isa och kompisarna då du inte skulle vara på dagis på nästan 5 veckor, men du pratade om Isa nästan varje dag och sjöng sånger ni brukade göra på dagis. Isa gör alltid en "Mamma mo"-ramsa när ni ska sova middag och den gjorde du varje dag så till och med Noah började ta efter och gjorde Mamma-mo.
När vi skulle till dagis i måndags förra veckan var du eld och lågor. Inget tjat om att ta på kläder eller gå till bilen, du ville bara iväg. Hela morgonen pratade du om Isa. När jag lämnade dig sprang du direkt till sandlådan och tittade inte på mig. Jag fick gå och säga hejdå och då vinkade du på mig. Allt hade gått jättebra och dom 5 veckorna där ifrån märktes inte. Vilken lättnad att du känner sådan trygghet där. Du var lite bekymrad över att Noah inte skulle följa med dock. Ni har ju hängt ihop dygnet runt nu så ni frågar efter varandra så fort ni inte är med varandra. Noah blir eld och lågor när vi ska åka och hämta dig. Det värmer i mammahjärtat att ni äntligen funnit varandra och kan ha roligt tillsammans och inte bara bråka även om det förekommer en hel del fortfarande såklart. Det är en del av syskonrelationen.
Mormor, farmor och farfar har du också saknat. Vi har Facetime:at med farfar ofta och du har varje gång sagt att du vill "in" i skärmen och bada i badkaret med farfar. Det var det du först vill göra hos farmor och farfar. Bada i badkaret. Med bubblor. Viktigt det där med bubblor för sådana har vi inte hemma.
Att det sedan blev dags att pynta och farmor och farfar hade mycket tomtar blev en stor grej. Varje gång skulle farfar göra en rundvisning i huset och du skulle titta på alla tomtar. Tomten är en väldigt central del av ditt liv just nu och du pratar om honom varje dag. Att han ska komma med en groda till dig på julafton. Din gamla slängde vi och den hittade du i soporna och blev jätteledsen så i 2 månader har vi sagt att tomten kommer med en ny groda till dig. Det pratar du om nästan varje dag så det ska bli kul och se på julafton om grodan jag köpt blir uppskattad.
Mormor har vi pratat med ett par gånger och sedan träffade vi henne direkt när vi kom hem och du blev så glad. Du hoppade och tjöt nästan av glädje när jag berättade att hon skulle komma till oss. Det är så härligt att se dig ha så fina relationer omkring dig. Du sa i Spanien att du ville till mormor och när vi frågade vad du skulle göra hos mormor sa du "nanna". Du har sovit hos henne en del i höst när pappa jobbat nätter och du har älskat det, så det sitter väl kvar att du ibland åker dit och sover. Det ska du få göra imorgon!
Annars är du inne i en väldigt frustrerande tid just nu. Eller ja, det har du faktiskt varit sedan du fyllde 2, men nu har det blivit värre. Dom senaste 2 veckorna har det varit värre än någonsin. Du lyssnar inte på oss. Gör allt du inte får. Visar vägen för Noah som sedan kopierar det du gör. Eller så gör Noah något vi säger nej till, då gör du exakt samma sak. Du klättrar på ALLT, stolar, bord, soffan, fönsterkarmar osv. Pillar på allt och drar i alla lådor (vi har nu barnsäkrat alla kökets lådor). Vårt hem är inte varken fint eller särskilt mysigt. Det känns som att leva i en tom lagerlokal. Visst har vi möbler och lite lull lull men blommor står intryckta så långt det går i fönsterkarmarna. Stolarna får numera stå uppe på bordet om dagarna och soffkuddarna lägger vi ner så ni inte ska hoppa och klättra i den. Den koden knäckte ni dock idag och tar er upp ändå. Vi kan inte lämna er med blicken ens för att gå på toa. När jag gjorde det idag hittade jag Noah i fönsterkarmen när jag kom tillbaka. Så denna utforskarfasen får du gärna komma ur fortare än kvickt så dagarna kan gå ut på något annat än att bara tillrättavisa er och tabort fler och fler saker.
Men du är så härlig och go ändå trots denna frustrerande utvecklingsfas! Det är tur dom ljusa stunderna överväger. Puss från mamma
Kommentarer
Skicka en kommentar