Ett smärtsamt hejdå

Imorse åkte våra kära grannar och vi blev "ensamma" kvar här i Azul beach. Uffe & Viveka har nu spenderat 4 veckor här nere så nu var det deras tur att åka hem. Det högg i hjärtat att säga hejdå. Vi har umgåtts nästan varje dag sedan vi kom ner och barnen har fått en bonus mormor och morfar. Barnen har avgudat dom båda och sprungit mot dom och gjort allt för att fånga deras uppmärksamhet. Och vi har fått underbart sällskap av två så otroligt inspirerande människor! Trots en åldersskillnad på 40 år. Det är så galet att man kan klicka så bra trots att man är på så olika plan i livet. Men vi känner igen oss själva i Uffe & Vivekas personligheter. Lite det här att köra sitt eget race och gå på magkänslan. Dom drev plantskola i 40 år och i början tyckte folk dom riskerade alldeles för mycket genom att satsa på att bli trädgårdsmästare. Dom investerade mycket i plantskolan och fick många gånger höra av andra inom branschen att deras planer inte skulle hålla. Dom lyckades med sin dröm och har haft världens bästa arbetsliv, enligt dom själva. Precis så vill jag också känna när jag stänger dörren till mitt arbetsliv. Jag ska ha gjort precis det jag drömt om att göra och inte ångra något.

Tapaseftermiddag/kväll hos oss tidigare i veckan

Barnen har som sagt också älskat att ha U&V som grannar. Ellen har verkligen pratat om dom ett tiotal gånger om dagen. När hon vaknat har hon frågat efter U&V. Varje morgon har vi sagt godmorgon ute på terrassen och Uffe har tittat ner från deras balkong. Har vi träffat bara en av dom har Ellen alltid frågat efter den andra. U&V hör liksom ihop och ska helst inte säras på. Hon är lite som en vallhund som vill ha alla samlade.

Imorse när vi vinkade hejdå vid deras taxi skulle Ellen inte säga hejdå. Hon ställde sig 10-20 meter ner på gatan och sa att hon skulle gå och handla. Det är för övrigt hennes nya ord. Allt som är slut är svaret bara "handla". Vi kan säga "Nu är äggen slut" - Handla, svarar Ellen. Likaså om katterna längs strandpromenaden inte är framme. "Katterna är borta" - Handla. "Tomten är borta" - Handla. Handla är svaret på allt! Fröken materialist ;-)

Ellen har sedan hela dagen pratat om att U&V har åkt hem i bilen och att Ellen, mamma och pappa också ska åka bil. Till Uffe. Såklart. När vi kom hem i eftermiddags efter en tur på stranden och i affären tittade båda barnen upp på U&V's balkong och utbrast "Uffe!". Hela världen kretsar kring dessa människor just nu, vilket kanske inte är så konstigt när vi umgåtts nästan varje dag i 3 veckor. Utöver middagar, fikor, häng på stranden tillsammans, sällskap på marknader och köpcentra har dom båda även ställt upp som försökskaniner till mig. Dom har fått zonterapi och öronakupunktur och jag är så glad att jag fått tilliten att öva. Jag hoppas innerligt att det kommer göra någon nytta för dom och önskar vi bodde närmre varandra i Sverige så jag kunde få ge ännu fler behandlingar.

Vi är så tacksamma att vi lärt känna U&V. Barnen har fått bonus morföräldrar. Man kan aldrig ha för många människor som bryr sig och ger av hela sitt hjärta till ens barn. Alla dessa relationer dom får äran att ha är jag så tacksam för. Det är inte bara blodsband som ger ett starkt band. Jag tror allt handlar om personkemi. Troligtvis har våra barn fastnat lika mycket för U&V som vi och känner sånt lugn i deras närvaro. Allt känns bara så lätt och självklart. Inga krusiduller, bara lättsamt och roligt!

Niclas och jag pratade idag om att vi ofta dras till äldre och oftast har mer gemensamt med dom än folk i vår egen ålder. Kommer vi någongång till ett skifte där vi börjar dras till yngre istället? Oavsett känner vi att vi mentalt åldersmässigt är minst 10-15 år äldre än vi är rent fysiskt. Inget oss emot men det förklarar kanske varför vi får äldre vänner. Tack Uffe & Viveka för 3 oförglömliga veckor!

Försök till syskonbild idag. Ellen klär på sig pappas kalsonger och Noah har hittat en gammal morot.