En alldeles underbar sista-dag

Nu sitter vi här färdigpackade och har 29 dagars semester kvar i minnet. Denna månaden har bara swishat förbi. Den började inte bra. En veckas sjukdom för alla inblandade och allt i en salig röra där Niclas fick hålla allt flytande i 5 dagar. Dom andra två dagarna låg han i magsjuka och jag var fortsatt sjuk men fick på något sätt ta fram en kraft som egentligen inte fanns för att rodda allt med barnen. Det var en prövning utan dess like, men efter den veckan var det värsta gjort. Vecka 2 var det bara jag som hade kvar sviter av min bihåleinflammation, men jag hankade mig fram och till slut blev även jag frisk. Vädret var dock inte något att hänga i granen. Men vad vi inte visste var att dom senaste två veckorna skulle bli fantastiska på alla sätt och vis. Många dagar med U&V, strålande sol och blå himmel i stort sett varje dag och glada barn (nåja, det är bara det vi minns).

Vi har verkligen njutit sedan solen kom. Det var den vi ville ha i överflöd när vi åkte hit. Barnen har älskat dagarna på stranden och deras relation till varandra har utvecklats till något nytt. Dom leker med varandra i stort sett hela dagarna, med undantag för x antal bråk om leksaker, men bortsett från det så märks det att dom avgudar varandra! Dom sitter ibland mot varandra i vagnen och då sitter dom och drar igång varandra och skrattar till slut så dom kiknar. Nu börjar det kännas värt att ha skaffat dom så pass tätt. Det har varit extremt tuffa 15 månader men nu börjar det sakta men säkert ge frukt.

Noahs ordförråd har utökats här nere och Ellens tal har tagit fart på riktigt! Det är så roligt att se. I samma takt som Ellen lär sig fler ord, gör Noah detsamma. Som ikväll när jag skulle natta Noah och han plötsligt sätter sig upp och säger "bajs bajs bajs" typ 15 gånger och sedan lägger sig igen. Annars är Lelle (Ellen) det ord som används mest just nu.

Ellen har satt ihop två-ordsmeningar nu och ibland även tre. Lelle osså nanna, sa hon för några dagar sedan. Ikväll sa hon från ingenstans "min mamma, min pappa". Det är kanske när allt får gå i barnens tempo som dom utvecklas som mest. Inga måsten och ingen stress om dagarna. Önskar vi kunde ha det så här varje dag, året runt. Vi hade inte tvekat en sekund att gå i pension nu och tillägna dagarna så här med våra barn varje dag tills den dag skolan tar dom. Trots att det är förbannat jobbigt vissa dagar så väger det positiva tyngre och ju äldre barnen blir ju roligare blir det!

Här kommer en liten bildbomb från vår månad här!

 

Vi fick den bästa avslutningsdagen vi kunnat tänka oss! 16 grader var det imorse när vi öppnade upp och tittade på soluppgången. Jag hade tid hos den bästa fotvårdaren (har nageltrång på nästan alla tår), Åsa, här nere. Jag hittade henne när vi bodde här nere förra vintern och har sedan dess inte kunnat gå till någon annan så jag tog en sista tid innan vi åker hem och var där i förmiddags. När jag kom hem förberedde vi matsäck och sedan var klockan lunch och vi gick mot obestämt mål. Barnen somnade som planerat så vi satte oss på Valdes och beställde in varsin öl och calamares. Vi hann precis äta upp och sedan vaknade Noah. Men det gick! Första och enda gången vi ätit ute här, annars har det bara blivit kaffe och tostada på förmiddagarna medan barnen lekt rundor. 

Efter barnen vaknat gick vi ner på stranden och där var vi i några timmar. Niclas badade, jag doppade fötterna och barnen lekte i sanden och i vattenbrynet. Jag badade faktiskt i havet förra veckan för första gången på 2 år (!). Har inte badat i havet sedan vi var i Benidorm när Ellen var 5 mån. Sjukt. Det var på tiden! Men idag var det för kallt. 19 grader i vattnet. Benen domnade nästan.
Sen fick barnen ännu mer roligheter, vi gick till lekplatsen lite längre bort på stranden och det åktes rutschkana och lektes ännu mer i sanden.

Det var 26-27 i skuggan hela dagen och helt vindstilla, inte ett moln på himmeln. Havet har legat spegelblankt hela dagen. Vi gick i kortärmat till kl 17 och det var alldeles ljummet i luften. Helt fantastiskt! Som vi har njutit! En sådan här fin dag vet jag inte ens om vi hade förra vintern. Denna kommer vi spara långt in i hjärtat och plocka fram när livet där hemma i Sverige känns grått och trist.

Vi går och fantiserar om vårt framtida liv här nere. Spanar in hus vi kan tänka oss att bo i och smider planer för framtiden. Lev det liv du drömmer om. Allt som skapats har börjat som en tanke så det ända sättet att skapa det liv man vill leva är att tänka, spekulera, fantisera och visualisera! En sak vi vet säkert är att vi kommer spendera stora delar av året i Spanien längre fram. Vi har hittat vårt andra hem på jorden.

Vi ses snart igen, La Mata! Men då med ännu en familjemedlem...