Sol och trevliga grannar
Äntligen har solen kommit! Inte ens under vårt halvår här nere förra vintern hade vi det så här molnigt och regnigt som vi haft det dom senaste två veckorna. Solen har vi inte skymtat på flera dagar, men igår fick vi en hel dag med sol, klarblå himmel och vindstilla. Som vi njöt! Livet känns så mycket lättare med en stor sol på himmeln när vardagslivet med två små är tufft och påfrestande. Det spelar liksom ingen roll var man är, det är skrik, gnäll och galenskaper ändå. Som småbarnsförälder är det nog en utmaning att njuta eftersom man inte åker på semester från allt vad det innebär att vara förälder. Hela det paketet följer med oavsett om man sitter i ett regnigt Skåne eller på en paradis ö i Karibien. Livet i sig blir inte lättare men klimatet och miljöombytet gör att det känns aningen lättare att ta sig igenom dagarna. Bara att kunna gå ut med barnen utan att behöva ta på dom mer än en extra tröja är guld! Gå ner till stranden och ha världens största sandlåda att leka i. Eller släppa ut dom nakna på altanen med en balja vatten. Sådana småsaker gör att semesterlivet här känns lite lättare.
Under vår tuffa sjukvecka här nere när allt kändes hopplöst och aningen svart bokade vi en natt på spa på Bornholm. Vi har aldrig unnat oss något bara för oss sedan vi fick barn. På sin höjd har vi passat på att rensa och städa när vi haft barnvakt, men vi har aldrig gjort något för att tanka energi. Kanske har inte behovet funnits där innan. Vi har hellre nyttjat tiden utan barn till att släcka alla bränder vi inte hinner med när vi har dom. Resultatet blir att man känner att man aldrig kommer ifatt med varken energi eller tålamod. Nu kände vi att det var dags så vi drar iväg 1,5 dygn i januari, bara vi två. Vi ville passa på innan vi blir 5 i familjen för vi har insett att nästa gång vi blir 100% barnfria lär dröja några år. Om det är svårt att få tid för oss två med två barn lär det inte bli lättare med tre, så vi ska se till att äta oss igenom hela dygnet och sova som grisar. Äta ostört och sova ostört är prio! Det märks att jag är gravid när det bästa jag vet är mat och sömn.
Hur är livet här nere då? Vi har kommit in i vår lunk och har inte en tanke på livet där hemma. Det är så skönt att vi kan koppla bort allt på hemmaplan och inte ägna det en tanke. Vi är verkligen här och nu. Och en del i framtiden såklart. Storslagna planer för vår framtid har vi alltid. Men att vi landat snabbare denna gången beror nog på att det var som att "komma hem". Vi har full koll på vilken matbutik som har vilka livsmedel, var vi ska handla vad och sådant. Vi vet på vilket ställe längs stranden som har godast och mest prisvärt kaffe, var lekplatser finns osv. Det besparar oss tid att ha koll på allt det praktiska. Annars njuter vi av att ha grannar ovanpå oss som också är två fantastiska människor. Vi umgås något i stort sett varje dag. Igår gick Ellen upp till dom och gick rakt in och satte sig i Uffes knä medan dom hade vänner över på fika. Ellen frågar om Uffe & Viveka flera gånger om dagen och skiner upp som en sol när hon ser dom. Igår såg hon dom på stranden och sprang mot dom när hon fick syn på dom. Det är så härligt att ha den spontana kontakten som vi aldrig har med någon där hemma. I morse gick Niclas upp med varsin kopp guldmjölk till U&V och vi fick låna deras fläckborttagare. Här delar vi med oss av allt :-)
Förra veckan hade vi en heldag med U&V och var på Habaneras, köpcentrat en bit härifrån och sedan en sväng inom Parque de las Naciones där det kryllade av påfåglar, hönor och allehanda fåglar. Vi tog en lunch på en restaurang nere vid hamnen i Torrevieja innan vi åkte hem. På kvällen gick vi upp och åt glass hos U&V och U fick en zonterapibehandling.
Barnen har börjat leka allt mer med varandra även om dom ryker ihop ganska ofta. Ellen blir sur på Noah och skriker och tar leksaker ifrån honom, varpå han blir förbannad och drar i hennes kläder/hår/näsa eller vad han nu får tag i. Så sålänge det är lugnt och tyst får dom pyssla på, annars får man rycka in sisådär 150 ggr om dagen för att sära på dom. Man märker redan nu att dom har en sådan hat-kärlek mot varandra. Det första dom säger på morgonen är varandras namn och den som vaknar först springer in till den andra. Ellen kan inte få något utan att Noah också ska ha det. Hon är väldigt mån om att han ska ha det hon också får. Noah är mer bordus än Ellen och när E sitter i sin lilla värld och plockar med något kommer allt som oftast Noah och förstör och Ellen blir rasande och sen är karusellen igång. Men det är kul att se att dom KAN ha roligt ihop och flera gånger om dagen springer och jagar varandra och kiknar av skratt. Då raderas alla jobbiga situationer. Det är nog den finaste överlevnadsmekanismen man fått som förälder - förmågan att glömma. Ett leende, en puss, ett skratt kan radera världens mest påfrestande morgon.
Under vår tuffa sjukvecka här nere när allt kändes hopplöst och aningen svart bokade vi en natt på spa på Bornholm. Vi har aldrig unnat oss något bara för oss sedan vi fick barn. På sin höjd har vi passat på att rensa och städa när vi haft barnvakt, men vi har aldrig gjort något för att tanka energi. Kanske har inte behovet funnits där innan. Vi har hellre nyttjat tiden utan barn till att släcka alla bränder vi inte hinner med när vi har dom. Resultatet blir att man känner att man aldrig kommer ifatt med varken energi eller tålamod. Nu kände vi att det var dags så vi drar iväg 1,5 dygn i januari, bara vi två. Vi ville passa på innan vi blir 5 i familjen för vi har insett att nästa gång vi blir 100% barnfria lär dröja några år. Om det är svårt att få tid för oss två med två barn lär det inte bli lättare med tre, så vi ska se till att äta oss igenom hela dygnet och sova som grisar. Äta ostört och sova ostört är prio! Det märks att jag är gravid när det bästa jag vet är mat och sömn.
Hur är livet här nere då? Vi har kommit in i vår lunk och har inte en tanke på livet där hemma. Det är så skönt att vi kan koppla bort allt på hemmaplan och inte ägna det en tanke. Vi är verkligen här och nu. Och en del i framtiden såklart. Storslagna planer för vår framtid har vi alltid. Men att vi landat snabbare denna gången beror nog på att det var som att "komma hem". Vi har full koll på vilken matbutik som har vilka livsmedel, var vi ska handla vad och sådant. Vi vet på vilket ställe längs stranden som har godast och mest prisvärt kaffe, var lekplatser finns osv. Det besparar oss tid att ha koll på allt det praktiska. Annars njuter vi av att ha grannar ovanpå oss som också är två fantastiska människor. Vi umgås något i stort sett varje dag. Igår gick Ellen upp till dom och gick rakt in och satte sig i Uffes knä medan dom hade vänner över på fika. Ellen frågar om Uffe & Viveka flera gånger om dagen och skiner upp som en sol när hon ser dom. Igår såg hon dom på stranden och sprang mot dom när hon fick syn på dom. Det är så härligt att ha den spontana kontakten som vi aldrig har med någon där hemma. I morse gick Niclas upp med varsin kopp guldmjölk till U&V och vi fick låna deras fläckborttagare. Här delar vi med oss av allt :-)
Förra veckan hade vi en heldag med U&V och var på Habaneras, köpcentrat en bit härifrån och sedan en sväng inom Parque de las Naciones där det kryllade av påfåglar, hönor och allehanda fåglar. Vi tog en lunch på en restaurang nere vid hamnen i Torrevieja innan vi åkte hem. På kvällen gick vi upp och åt glass hos U&V och U fick en zonterapibehandling.
Barnen har börjat leka allt mer med varandra även om dom ryker ihop ganska ofta. Ellen blir sur på Noah och skriker och tar leksaker ifrån honom, varpå han blir förbannad och drar i hennes kläder/hår/näsa eller vad han nu får tag i. Så sålänge det är lugnt och tyst får dom pyssla på, annars får man rycka in sisådär 150 ggr om dagen för att sära på dom. Man märker redan nu att dom har en sådan hat-kärlek mot varandra. Det första dom säger på morgonen är varandras namn och den som vaknar först springer in till den andra. Ellen kan inte få något utan att Noah också ska ha det. Hon är väldigt mån om att han ska ha det hon också får. Noah är mer bordus än Ellen och när E sitter i sin lilla värld och plockar med något kommer allt som oftast Noah och förstör och Ellen blir rasande och sen är karusellen igång. Men det är kul att se att dom KAN ha roligt ihop och flera gånger om dagen springer och jagar varandra och kiknar av skratt. Då raderas alla jobbiga situationer. Det är nog den finaste överlevnadsmekanismen man fått som förälder - förmågan att glömma. Ett leende, en puss, ett skratt kan radera världens mest påfrestande morgon.
Kommentarer
Skicka en kommentar