Ellens jobbigaste fas hittills
Nu har vi tagit ett beslut. Efter 5 veckor av en enormt krävande period med Ellen fick vi nog för ett par dagar sedan. Våra rutiner gick käpp rätt åt helsike när 8-månadersfasen knackade på och sedan dess har det endast blivit några få bra kvällar och nätter. Så denna veckan testar vi att hålla Ellen hemma hela veckan (med undantag för lördag då vi ska till Niclas bror) och det som ska handlas eller fixas får någon av oss fixa och den andra vara hemma med henne.
Vi har märkt att natten blir ett helvete om hon inte sover bra på dagen. Förut kunde hon somna var som helst, oavsett ljudnivå, men det går inte längre. Hon är på tok för nyfiken och har kommit in i jag-kan-ju-missa-något-fasen. Hon är nog dessutom i en period där hon håller på att dra ner sovandet till två pass per dag, och då lite längre. Innan kunde hon sova 3 eller 4 korta pass, men vi märker att hon inte blir kul att ha och göra med när hon gör det.
Så målet med denna veckan är att hitta en rutin på hur sömnen ska vara för att hon ska må som bäst under dagarna och dessutom sova hela nätterna igen. Dom få dagarna vi inte är iväg någonstans sover hon i sin säng på dagarna och då sover hon oftast minst 1 timme och hon är betydligt trevligare att vara med efter lite längre sömn.
Detta är ett litet baksteg för min del då jag inte vill vara en förälder som anpassar hela livet efter barnen och är krånglig mot vänner och ber dom komma till oss för vi har barn. Jag vet att livet blir annorlunda med barn, det går inte att sticka under stol med. Men barnen ska vara en tillgång och inte en bromskloss som får en att ställa in hela sitt tidigare liv. Dock får vi ställa in lite av vårt liv i perioder när man har en sån här liten. har jag märkt. Jag hoppas det är övergående. Och rent krasst ÄR det enklare för oss att vara hemma än borta just nu - vi har allt hemma och Ellen är trygg och sover bäst på hemmaplan. Och hennes första år kantas av mängder av faser och under dessa får vi helt enkelt lyssna på henne och göra det som blir enklast både för henne och oss. Hon har varit en fröjd att ha med överallt under dom första 8 månaderna, men sedan kom den värsta fasen av alla (för oss och även henne) och då gick det plötsligt inte alls lika bra längre.
Jag vill ha barn som kan vara med överallt utan problem och är anpassningsbara i olika miljöer och jag hoppas det kan bli så också även om det just nu inte är så... Tur man vet att det finns ett ljus i tunneln. Det kommer inte alltid vara så här :-)
Vi var borta både fredagskväll och lördagskväll nu i helgen och konstigt nog somnade hon utan större problem båda kvällarna och sov riktigt bra båda nätterna också. Det var vi inte beredda på. Ibland överraskar hon!
Vi har märkt att natten blir ett helvete om hon inte sover bra på dagen. Förut kunde hon somna var som helst, oavsett ljudnivå, men det går inte längre. Hon är på tok för nyfiken och har kommit in i jag-kan-ju-missa-något-fasen. Hon är nog dessutom i en period där hon håller på att dra ner sovandet till två pass per dag, och då lite längre. Innan kunde hon sova 3 eller 4 korta pass, men vi märker att hon inte blir kul att ha och göra med när hon gör det.
Så målet med denna veckan är att hitta en rutin på hur sömnen ska vara för att hon ska må som bäst under dagarna och dessutom sova hela nätterna igen. Dom få dagarna vi inte är iväg någonstans sover hon i sin säng på dagarna och då sover hon oftast minst 1 timme och hon är betydligt trevligare att vara med efter lite längre sömn.
Detta är ett litet baksteg för min del då jag inte vill vara en förälder som anpassar hela livet efter barnen och är krånglig mot vänner och ber dom komma till oss för vi har barn. Jag vet att livet blir annorlunda med barn, det går inte att sticka under stol med. Men barnen ska vara en tillgång och inte en bromskloss som får en att ställa in hela sitt tidigare liv. Dock får vi ställa in lite av vårt liv i perioder när man har en sån här liten. har jag märkt. Jag hoppas det är övergående. Och rent krasst ÄR det enklare för oss att vara hemma än borta just nu - vi har allt hemma och Ellen är trygg och sover bäst på hemmaplan. Och hennes första år kantas av mängder av faser och under dessa får vi helt enkelt lyssna på henne och göra det som blir enklast både för henne och oss. Hon har varit en fröjd att ha med överallt under dom första 8 månaderna, men sedan kom den värsta fasen av alla (för oss och även henne) och då gick det plötsligt inte alls lika bra längre.
Jag vill ha barn som kan vara med överallt utan problem och är anpassningsbara i olika miljöer och jag hoppas det kan bli så också även om det just nu inte är så... Tur man vet att det finns ett ljus i tunneln. Det kommer inte alltid vara så här :-)
Vi var borta både fredagskväll och lördagskväll nu i helgen och konstigt nog somnade hon utan större problem båda kvällarna och sov riktigt bra båda nätterna också. Det var vi inte beredda på. Ibland överraskar hon!
Kommentarer
Skicka en kommentar