Årsresumé 2016 del 3
Juli:
Den månaden var den tuffaste under 2016. Renoveringen sökte mig och jag började få lite panik. Vi hade ingenstans att bli av efter att vi krävt hem allt material då vi var rädda att firman skulle lämna oss i sticket. Vi ville inte betala en saltad faktura på över 100 000:- och blev "hotade" med att arbetet skulle avstanna tills vi betalade fakturan. Detta hände den 6 juli. Det kommer jag ihåg då vi var i pappas hus med familjen Holm.
Vi lånade pappas hus under en helg och bjöd dit Holmarna. Det var mysiga dagar uppe i Vittsjö. Alla utom Ellen och jag åkte ut i militärbåten dom hittade i pappas gömmor. Kände inte att jag ville ta med en 3-månaders ut på sjön så vi hade det bra på en stol i vassen.
Vi gjorde väl egentligen inte jättemycket den helgen, bara tog det lugnt. Gick en runda i Vittsjö en dag. Martin, Niclas och Anton (Ulrikas äldsta), planerade en spökrunda en av kvällarna. Anton tog på sig min pappas arbetskläder. Niclas och Martin gick ut med ketchupflaska och stänkte "blod". M&N hade pratat om det påhittade "Vittsjömordet" tidigare under dagen och Hedda och Hektor var väldigt intresserade så detta låg till grund för spökrundan. Så när det började skymma gick Niclas och Martin ut med H&H och en stund senare kom dom springandes tillbaka och grät när dom kom in. Helt förstörda och Niclas och Martin bara skrattade. Stackars barn.... Men det är sånt dom kommer minnas och skratta åt senare ;-)
Och när denna helg nästan var slut hände det trista med renoveringen jag skrev om innan, så Niclas åkte direkt hem för att ta tag i det och jag stannade med Ellen hos pappa & Sawetree som kom den dagen, och stannade i två nätter till. Det löste sig inte men vi bestred fakturan och fick till slut till ett möte där vi, nu i efterhand insett att vi blivit lurade på hur mycket pengar som helst.
När jag kom hem såg det ut så här...
Inte nog med stöket - det luktade fruktansvärt starkt från någon kinesolja Niclas hade behandlat en tegelvägg med. Det stack i näsan. Vi han bara vara hemma några minuter när vi ringde till Ystad och frågade om vi fick komma till Niclas föräldrar några dagar. Så vi packade in oss i bilen igen och åkte till Ystad. Där stannade Ellen och jag i 5 eller 6 nätter och Niclas stannade ett par nätter av dom. Hans föräldrar renoverade också, men hade åtminstone vatten och ett provisoriskt kök i källaren, så det var 100 ggr bättre än att vara hemma.
Det var mysiga dagar i Ystad. Vi hade strålande sol alla dagar tror jag. Ellen badade i en liten balja i trädgården. Så liten hon var!
Vi åkte med mamma & pappa Holm till Söderåsen och plockade blåbär. Vi fick ihop strax över 4 kg. Det var en riktigt mysig dag och Ellen låg och sov eller jollrade i vagnen medan vi plockade. Inga problem alls att ha med henne, helt otroligt. Det var bara på vägen tillbaka hon var lite missnöjd så hon fick sitta lite i sjalen. Då blev hon nöjd och glad igen.
Juli var också månaden jag bestämde mig för att göra av med mina sista mammakilon. Jag fick nog av att det inte hände något så jag drog igång rejält med träningen igen.
Vi hade superfint väder och hängde i stort sett hela dagarna på vårt stora trädäck. Som vi njöt! Och Ellen också.
I mitten och slutet på juli hade renoveringen kommit så här långt:
Augusti:
Månaden renoveringen var över. Äntligen. En hel sommar med hantverkare både utomhus och inomhus, varenda dag, även vissa helger, var ganska irriterande. Konstigt nog vande man sig otroligt fort och i början kändes det väldigt naket att inte ha någon hantverkare hemma.
När renoveringen var klar rasade jag. Vet inte varför men det var precis som om någon drog ner rullgardinen. Jag var inte nöjd med slutresultatet av köket och kände mig olycklig på alla plan i livet, helt plötsligt. Jag visste inte varför, allt bara kändes svart. Det höll i sig ända tills vi åkte till Spanien i september.
Då vände det.
Vi beslutade oss för att vårt älskade körsbärsträd skulle få ryka. Dels för att det hade växt över vår djupborrspump och för att det skräpade ner alldeles för mycket. Vi trampade körsbär hela somrarna och hela trädäcket var rödprickigt och fullt av kraschade körsbär.
Jag åkte med Bengt upp i liften han lånade till oss. 12 meter upp i luften. Det var lite läskigt faktiskt. Stod där uppe i minst en halvtimme, sen kände jag att det började bli obehagligt så vi åkte ner igen. Men vilken utsikt!
Jag hjälpte pappa och Sawetree i stugan i Ystad. Det var inte mycket jag kunde hjälpa till med, till skillnad mot i början av sommaren. Ellen var i augusti 4 månader gammal och inte lika intresserad av att ligga i vagnen långa stunder. Men det gick framåt! Lite målande blev det.
Ellen började med smakportioner. Avokado var det första hon smakade och det var mycket populärt! Palsternacka var inte lika spännande. Foodfeedern hon håller i på bilden här ovanför var väldigt användbar när hon skulle börja med smakportioner. Den har fullt med hål i sig så när hon biter till så trycks innehållet ut ur hålen. Rekommenderas varmt till andra med barn som ska börja med smakisar.
September:
En efterlängtad månad som också gav oss en rejäl käftsmäll. September började bra med helt underbart väder. Högsommarvärme. Vi bodde i UV-tältet i trädgården veckan innan vi åkte till Spanien. Den sista delen av körsbärsträdet åkte ner.
Oktober:
Det var en lite speciell månad. Vi fick insatt en ny ytterdörr då vår gamla dörrkarm svällt och dörren likaså. Det fanns inte den röda färg vi ville ha så det fick bli en grön. Till våren ska räcket också få samma gröna färg.
Någon gång under oktober lyckades Niclas bearbeta mig att vi skulle sälja huset och flytta in till stan. Allt gick fort. Som alltid i vårt liv. Vi kontaktade mäklare. Fick huset värderat till det vi ville, 2,1 miljon och han trodde huset skulle bli väldigt lättsålt. Dagen innan fotografen skulle komma fick Niclas magknip och kände att han fick kalla fötter. Jag övertalade honom och sa att vi låter fotografen ta bilder och vi lägger ut huset och ser hur det känns. Huset kom ut som "kommande" på Hemnet och vi både kände "nej nej nej" när det väl kom ut.
Vi fick två bud på huset. Den ena ville skriva kontrakt direkt, han ville ge 2,1 men hade inte bråttom med inflytt så vi kunde leta ny bostad i lugn och ro. Den andra ville "byta" bostad. Han hade ett radhus på Ramlösa (där vi ville bo) som han kunde släppa för 1,3 eller 1,4 och var villig att ge oss 2,1 för vårt. Efter det budet sa vi till mäklaren att vi ville dra tillbaka huset då vi ångrat oss. Det var en extrem lättnad! Från att ha känt att vi ville sälja, till nästintill panik av tanken på att sälja. Det var skönt att det inte blev någon försäljning. Vi beslutade oss för att köpa en bastu istället. Något vi velat ha sedan vi flyttade in i huset.
Den månaden var den tuffaste under 2016. Renoveringen sökte mig och jag började få lite panik. Vi hade ingenstans att bli av efter att vi krävt hem allt material då vi var rädda att firman skulle lämna oss i sticket. Vi ville inte betala en saltad faktura på över 100 000:- och blev "hotade" med att arbetet skulle avstanna tills vi betalade fakturan. Detta hände den 6 juli. Det kommer jag ihåg då vi var i pappas hus med familjen Holm.
Vi lånade pappas hus under en helg och bjöd dit Holmarna. Det var mysiga dagar uppe i Vittsjö. Alla utom Ellen och jag åkte ut i militärbåten dom hittade i pappas gömmor. Kände inte att jag ville ta med en 3-månaders ut på sjön så vi hade det bra på en stol i vassen.
Vi gjorde väl egentligen inte jättemycket den helgen, bara tog det lugnt. Gick en runda i Vittsjö en dag. Martin, Niclas och Anton (Ulrikas äldsta), planerade en spökrunda en av kvällarna. Anton tog på sig min pappas arbetskläder. Niclas och Martin gick ut med ketchupflaska och stänkte "blod". M&N hade pratat om det påhittade "Vittsjömordet" tidigare under dagen och Hedda och Hektor var väldigt intresserade så detta låg till grund för spökrundan. Så när det började skymma gick Niclas och Martin ut med H&H och en stund senare kom dom springandes tillbaka och grät när dom kom in. Helt förstörda och Niclas och Martin bara skrattade. Stackars barn.... Men det är sånt dom kommer minnas och skratta åt senare ;-)
När jag kom hem såg det ut så här...
Inte nog med stöket - det luktade fruktansvärt starkt från någon kinesolja Niclas hade behandlat en tegelvägg med. Det stack i näsan. Vi han bara vara hemma några minuter när vi ringde till Ystad och frågade om vi fick komma till Niclas föräldrar några dagar. Så vi packade in oss i bilen igen och åkte till Ystad. Där stannade Ellen och jag i 5 eller 6 nätter och Niclas stannade ett par nätter av dom. Hans föräldrar renoverade också, men hade åtminstone vatten och ett provisoriskt kök i källaren, så det var 100 ggr bättre än att vara hemma.
Det var mysiga dagar i Ystad. Vi hade strålande sol alla dagar tror jag. Ellen badade i en liten balja i trädgården. Så liten hon var!
Vi åkte med mamma & pappa Holm till Söderåsen och plockade blåbär. Vi fick ihop strax över 4 kg. Det var en riktigt mysig dag och Ellen låg och sov eller jollrade i vagnen medan vi plockade. Inga problem alls att ha med henne, helt otroligt. Det var bara på vägen tillbaka hon var lite missnöjd så hon fick sitta lite i sjalen. Då blev hon nöjd och glad igen.
Juli var också månaden jag bestämde mig för att göra av med mina sista mammakilon. Jag fick nog av att det inte hände något så jag drog igång rejält med träningen igen.
Vi hade superfint väder och hängde i stort sett hela dagarna på vårt stora trädäck. Som vi njöt! Och Ellen också.
I mitten och slutet på juli hade renoveringen kommit så här långt:
Vårt vardagsrum började sakta men säkert komma tillbaka igen.
Augusti:
Månaden renoveringen var över. Äntligen. En hel sommar med hantverkare både utomhus och inomhus, varenda dag, även vissa helger, var ganska irriterande. Konstigt nog vande man sig otroligt fort och i början kändes det väldigt naket att inte ha någon hantverkare hemma.
Då vände det.
Vi beslutade oss för att vårt älskade körsbärsträd skulle få ryka. Dels för att det hade växt över vår djupborrspump och för att det skräpade ner alldeles för mycket. Vi trampade körsbär hela somrarna och hela trädäcket var rödprickigt och fullt av kraschade körsbär.
Jag åkte med Bengt upp i liften han lånade till oss. 12 meter upp i luften. Det var lite läskigt faktiskt. Stod där uppe i minst en halvtimme, sen kände jag att det började bli obehagligt så vi åkte ner igen. Men vilken utsikt!
Jag hjälpte pappa och Sawetree i stugan i Ystad. Det var inte mycket jag kunde hjälpa till med, till skillnad mot i början av sommaren. Ellen var i augusti 4 månader gammal och inte lika intresserad av att ligga i vagnen långa stunder. Men det gick framåt! Lite målande blev det.
Ellen började med smakportioner. Avokado var det första hon smakade och det var mycket populärt! Palsternacka var inte lika spännande. Foodfeedern hon håller i på bilden här ovanför var väldigt användbar när hon skulle börja med smakportioner. Den har fullt med hål i sig så när hon biter till så trycks innehållet ut ur hålen. Rekommenderas varmt till andra med barn som ska börja med smakisar.
September:
En efterlängtad månad som också gav oss en rejäl käftsmäll. September började bra med helt underbart väder. Högsommarvärme. Vi bodde i UV-tältet i trädgården veckan innan vi åkte till Spanien. Den sista delen av körsbärsträdet åkte ner.
Två dagar senare rasar djupborren och vi ringer efter tekniker. Efter många turer fram och tillbaka och veckor utan eget vatten utan slang från Bengt, fungerade det till slut och kostade totalt 26500:-. Det var droppen för vår ekonomi. Tack och lov slutade det med att vi fick 20 000:- från vårt försäkringsbolag.
Vi åkte till Spanien den 16 september. På balkongen i Spanien såddes fröet till vår framtid som vi är i full gång med att skapa. Vi sa att vi inte ska jobba till pensionen. Vi ska kunna leva på avkastning när Niclas är MAX 55 år. Gärna när våra barn tar studenten, tar vi gärna studenten från arbetslivet. Så där påbörjade vi vår plan 1 och sedan dess har vi varje dag gjort aktiva val för att komma ett steg närmre vårt långsiktiga mål. Denna resan var också vändpunkten för mitt mående. När vi landade i Alicante åkte min rullgardin upp.
Oktober:
Det var en lite speciell månad. Vi fick insatt en ny ytterdörr då vår gamla dörrkarm svällt och dörren likaså. Det fanns inte den röda färg vi ville ha så det fick bli en grön. Till våren ska räcket också få samma gröna färg.
Någon gång under oktober lyckades Niclas bearbeta mig att vi skulle sälja huset och flytta in till stan. Allt gick fort. Som alltid i vårt liv. Vi kontaktade mäklare. Fick huset värderat till det vi ville, 2,1 miljon och han trodde huset skulle bli väldigt lättsålt. Dagen innan fotografen skulle komma fick Niclas magknip och kände att han fick kalla fötter. Jag övertalade honom och sa att vi låter fotografen ta bilder och vi lägger ut huset och ser hur det känns. Huset kom ut som "kommande" på Hemnet och vi både kände "nej nej nej" när det väl kom ut.
Vi fick två bud på huset. Den ena ville skriva kontrakt direkt, han ville ge 2,1 men hade inte bråttom med inflytt så vi kunde leta ny bostad i lugn och ro. Den andra ville "byta" bostad. Han hade ett radhus på Ramlösa (där vi ville bo) som han kunde släppa för 1,3 eller 1,4 och var villig att ge oss 2,1 för vårt. Efter det budet sa vi till mäklaren att vi ville dra tillbaka huset då vi ångrat oss. Det var en extrem lättnad! Från att ha känt att vi ville sälja, till nästintill panik av tanken på att sälja. Det var skönt att det inte blev någon försäljning. Vi beslutade oss för att köpa en bastu istället. Något vi velat ha sedan vi flyttade in i huset.
Vår bastu kom.
I början av oktober fick vi äntligen rutiner på Ellen. Hon somnade runt kl 19 varje kväll och sov hela nätterna 9/10 nätter och vaknade mellan 06-07. Det var helt underbart! Äntligen.
Ellen gungade för första gången och gillade det skarpt så en gunga ska vi verkligen ha i trädgården!
November:
Jag började jobba på schema igen. Ca halvtid. 5-6 pass i månaden. Det var underbart att få lite distans hemifrån efter 11 månader hemma.
Niclas färdigställde bastun. Vi tillbringade många kvällar i den under november.
Ellen fick sin första overall.
Något som i princip aldrig händer längre. Sova nära nära. Som balsam för hjärtat.
December:
Rutinerna vi skapade i oktober rasade totalt när 8-9-månaders fasen kom. Hela december var en kamp. Ellen blev sjuk för första gången. Vi trodde det var tänder. Men det var nog inte bara det. Det blev en långdragen förkylning med hosta och snuva som hängde i länge. Så utöver julmys under december, handlade månaden mest om att överleva.
Vi åkte på spa, vår första barnfria stund vi bara umgåtts och inte städat och grejat. Det var välbehövligt efter 8 månaders bebisfokus!
Vi åkte på spa, vår första barnfria stund vi bara umgåtts och inte städat och grejat. Det var välbehövligt efter 8 månaders bebisfokus!
Vi högg vår egen julgran och skapade en framtida tradition. Nästa år ska Ellen få vara med och välja :-)
2016 var ett otroligt händelserikt år. Det största och häftigaste var såklart att Ellen kom till oss. Det var årets höjdpunkt! Årets sämsta var solklart renoveringen och allt vad den innebar. MEN, även om den ruinerade oss både ekonomiskt och psykiskt - bokstavligt, var det också den som gjorde att vi verkligen fick eld i baken till att skapa en framtid där vi inte behöver jobba för pengar. Det var nog den största prövningen vi gått igenom.
Läget just nu med firman är att vi bestridit dom fakturor han skickat. Han vill ha betalt för saker han redan fått betalt för. Han försöker mjölka oss på ännu mer pengar genom att skicka fakturor utan grund. Vår offert på hela arbetet var på 349 000:-, fast pris. Han vill nu ha 720 000:-. Vi har betalat över 500 000:-. Vi har inte hört något från honom på ett par månader nu. Vi vet inte om han gett upp eller om han sitter och ruvar på nästa sak att ställa till med... Vi vet i alla fall att vi har vårt på det torra även om vi nu i efterhand fått veta att vi aldrig skulle betalat mer än vad offerten sa + tillägg vi gjort, vilket kanske skulle ha uppgått till max 50 000:- Så han har fått på tok för mycket pengar från oss. Men det är inget vi kan gräma oss över nu, vi får se framåt och bara hoppas på att detta är över nu.
Kommentarer
Skicka en kommentar