Svart hål

Sedan vi kom hem från Spanien har det känts som jag befunnit mig i ett svart hål. Jag har varit ledsen, haft ont i magen och varit irriterad. Det kändes lite som den där babybluesen jag slapp när Ellen var nyfödd, nu kom med besked. Jag har tyckt Ellen varit besvärlig och jobbig och känt "jag orkar inte", flera gånger om dagen och drömt om en barnfri dag så jag bara kunnat lägga mig i sängen och sova. Jag har inte kunnat ta på exakt varför jag mått som jag mått, men det finns nog flera anledningar. För det första har jag mått fantastiskt bra sedan Ellen föddes och har älskat varje dag med henne. Hon har varit världens mest enkla bebis, men nu har hon börjat gnälla och tjura, något hon aldrig gjort så mitt tålamod har legat på noll i stort sett hela dagarna.

Vi ligger i tvist med firman som var här och renoverade och mest troligt väntar nu flera månader av advokatsamtal och huvudbry om hur detta ska sluta. Sen var det då jobbet. Det känns visserligen bättre, men fortfarande inte helt bra. Jag börjar jobba den 16 november och ger det året ut och hoppas på att det kommer kännas bättre. Sen att jag har mens ovanpå detta gör inte saken bättre. Jag har inte tränat på en månad och det märks framförallt på mitt humör och psyke. Jag behöver verkligen träna för att må bra. Pappa flyttade till Thailand igår så det har jag också varit lite nedstämd över dom senaste dagarna. Även om jag stöttat honom 100% i hans beslut och tycker han gör helt rätt så var det ändå tungt att krama honom hejdå och veta att det dröjer ca 5 månader tills vi träffas nästa gång.

Men annars är jag lycklig. Niclas och jag har det jättebra och det är räddningen i detta svarta hål. Och vi är friska. Det är också det viktigaste. Ville mest berätta så ni kanske förstår varför det ekat så tomt här inne... Jag hoppas jag kan uppdatera bättre snart! Jag ska ju visa hur slutresultatet av renoveringen blivit också. Det kommer, jag lovar.

Lilla familjen som lyckligast i älskade Benidorm.