Bekännelse
Idag är en sån dag jag önskar jag kunde transportera mig 5 år framåt i tiden. Jag har älskat bebistiden med Ellen men den tiden vi är inne i just nu tilltalar mig inte alls faktiskt. Ja, vi har ett väldigt nöjt och "snällt" barn och hon har varit ljuvlig sedan hon ploppade ut den 4 april, men nu har hon varit inne i en gnällperiod ett tag och den söker mig. Det må vara milt gnällande för andra men för OSS är det jobbigt. Man kan bara utgå från sitt eget och jag vill inte jämföra mig med andra som har det SÅ mycket jobbigare. Det tröstar liksom inte mig i detta. Jag lider med dom som har det värre än oss, ja, men jag tycker inte gnällperioden är mindre jobbig för det. Hon bjöd oss på alldeles för enkla månader till en början. Det var piece of cake att ha en spädis. Jag skulle kunna ha 20 spädisar till. Men en 6-nästan-7-månaders-bebis kan jag klara mig med en faktiskt. Tyvärr vill vi ha en bebis till så jag vet att en sån här period till väntar.
Det som är jobbigt är att hon har svårt att somna dagtid och ska vara vaken så länge som möjligt vilket ofta resulterar i gnäll och till slut gallskrik och då kan hon inte somna utan skriker sig till sömns. Och gnället dagtid kan vara hunger, men hon har inte ro att äta utan bara gungar fram och tillbaka i stolen och gnäller och får skeden med mat i ögonen och överallt där den inte ska vara. Hon kan ibland roa sig med leksaker men ibland funkar inte det heller utan hon bara kastar iväg allt och vill ingenting. Hon är extremt mammig och jag kan ibland inte vara längre än 20 cm från henne utan att gnället och gråtet drar igång. Ja här kom en liten klagosång. Välkommen till småbarnslivet kanske?! Jag tycker i alla fall inte att detta är en rolig tid. Jag har världens sämsta tålamod och det gör inte detta lättare att hantera... En 4-åring hade inte varit helt fel. "Ooooh det är inte mycket enklare med en 4-åring, den är si och så och blablablabla". Allt är bättre än en gnällig 6-7-månaders just nu. Punkt slut.
MEN för att förtydliga - Jag älskar Ellen precis lika mycket nu som spädis som 6-7-månaders, men jag behöver inte älska denna perioden för det. Lite som Camilla Läckberg har beskrivit sina känslor kring bebistiden, hon gillar den inte alls men hon tycker inte illa om sitt barn för det. Hon njuter mer av barnen som äldre. Alla är vi olika och tycker olika och det är helt okej. Alla perioder i ett barns liv passar inte alla och jag har inte känt någon irritation alls nästan förrän nu. Just nu ska det bli SÅ SKÖNT att börja jobba om 3 veckor. Jag hade nästan kunnat betala för att få gå till jobbet. Jag tror stenhårt på att tid ifrån denna älskade unge kommer ge mig bättre tålamod och saknaden efter henne kommer göra att jag har lättare att hantera gnällstunderna.
Så nu fick jag ur mig detta också. Jag som ska vara så lyckligt lottad med en så fantastisk unge. Även solen har sina fläckar ;-)
Det som är jobbigt är att hon har svårt att somna dagtid och ska vara vaken så länge som möjligt vilket ofta resulterar i gnäll och till slut gallskrik och då kan hon inte somna utan skriker sig till sömns. Och gnället dagtid kan vara hunger, men hon har inte ro att äta utan bara gungar fram och tillbaka i stolen och gnäller och får skeden med mat i ögonen och överallt där den inte ska vara. Hon kan ibland roa sig med leksaker men ibland funkar inte det heller utan hon bara kastar iväg allt och vill ingenting. Hon är extremt mammig och jag kan ibland inte vara längre än 20 cm från henne utan att gnället och gråtet drar igång. Ja här kom en liten klagosång. Välkommen till småbarnslivet kanske?! Jag tycker i alla fall inte att detta är en rolig tid. Jag har världens sämsta tålamod och det gör inte detta lättare att hantera... En 4-åring hade inte varit helt fel. "Ooooh det är inte mycket enklare med en 4-åring, den är si och så och blablablabla". Allt är bättre än en gnällig 6-7-månaders just nu. Punkt slut.
MEN för att förtydliga - Jag älskar Ellen precis lika mycket nu som spädis som 6-7-månaders, men jag behöver inte älska denna perioden för det. Lite som Camilla Läckberg har beskrivit sina känslor kring bebistiden, hon gillar den inte alls men hon tycker inte illa om sitt barn för det. Hon njuter mer av barnen som äldre. Alla är vi olika och tycker olika och det är helt okej. Alla perioder i ett barns liv passar inte alla och jag har inte känt någon irritation alls nästan förrän nu. Just nu ska det bli SÅ SKÖNT att börja jobba om 3 veckor. Jag hade nästan kunnat betala för att få gå till jobbet. Jag tror stenhårt på att tid ifrån denna älskade unge kommer ge mig bättre tålamod och saknaden efter henne kommer göra att jag har lättare att hantera gnällstunderna.
Så nu fick jag ur mig detta också. Jag som ska vara så lyckligt lottad med en så fantastisk unge. Även solen har sina fläckar ;-)
Kommentarer
Skicka en kommentar