Uffe & Viveca

Dagen började likt den slutade igår med sol från blå himmel. Värmen som kom igår hade den goda smaken att stanna ännu en dag. Paulina & jag gick promenad idag söderöver mot marinan i campoamor men krångliga gångvägar och tveksam arkitektur gjorde att detta håll får bli en engångsföreteelse och imorgon  stundar således promenad norröver mot cabo roig. Det är som att sätta sig på samma plats och sen har man den stolen för alltid som en oskriven lag. Vi älskar förändring men älskar nog ännu mer vardag i det nya. Det är skapande av vardag i det nya som är härligt. Vi behöver inga nya kickar varje dag utan det räcker med miljöombyte, sol, bli himmel och palmer så blir vi nöjda. Inget intresse för att hitta nya boende om vi är nöjda där vi står. Så är det just nu i alla fall. När vi inte har barnen med på resan längre kan jag tänka mig annat och andra länder. Gärna Italien och dess öar och främst då Sicilien lockar. Men till dess är jag mer än nöjd med costa blandas solkyssta stränder och behagliga klimat. 

Efter frukost slängde vi in en maskin tvätt och skulle när denna var klar sätta oss i bilen och styra kosan 2 mil norrut mot La Mata där våra trogna Spanienvänner Uffe & Viveca huserar i en knapp månad. Men som allting annat så tar det lite tid även med tvättmaskinen så efter stort tålamod sket vi helt enkelt i den och lät tvätten ligga kvar. Det är en fröjd att röra sig längs vägarna här nere. Allting känns som hemma fast borta. De flesta gator känner man igen och det behövs bara en snabb beskrivning på var man ska köra så hittar man för egen maskin dit. Det känns tryggt. Väl framme i La Mata mötte dom upp oss framför huset och barnen spanade med stora ögon in poolen. Snabbt till bords sen ville barnen bada. Tapas och cava i glasen satt fint i värmen. 

Efter trevliga samtal om stort som smått  stryde vi kosan till Alcampo och inhandling av lite förnödenheter. Vardagen har infunnit sig och tanken på att snart åka hem känns främmande. Nu bor jag ju här, igen. Det är snart 8 år sedan vi bodde grannar med Uffe och Viveca första gången på Azul Beach

 Året efter blev det andra och vi konstaterade att det är 7 år sedan sist vi bodde grannar eller ens vistades i Spanien under samma period. Los Tiempos van cambiando, tiderna förändras.