Fantastiskt sista dag

Vemodigt är namnet. Jag är inte alls färdig med att göra ingenting. Påbörjade det för några dagar sedan men blev aldrig klar. Inser desto mer jag befinner mig på denna plats, här på costa blanca att här är hemma. Bland palmerna, havet och solen. Mitt väsen lever andas och frodas. Jag blir en bättre version av mig själv, min kropp känns starkare. Mitt sinne vaknar till liv och själen får ro. Här nere behöver jag inte söka. Inte döva för att lindra något. Här kan jag bara vara. Men jag vet att än inte är tiden för att få leva detta fullt ut. Ibland slås jag av känslan att tänk om sen är för sent? Tänk om jag lever mitt liv genom att harva och inser att när tiden för skörd är inne har jag kanske tappat hälsan eller vad som helst. Försöker slå undan dessa tankar men dom finns där och tittar fram då och då. Särskilt närvarande är dom en kväll som idag när havet ligger spegelblankt och luften är ljum. Palmerna står i givakt längs vår lilla strandpromenad och allt jag önskar av livet finns just här och nu. Men imorgon  har jag förlorat det. Det är som en kärlekssaga som på förhand är dömd att misslyckas. En kärlek jag vet inte kan bli sann för vi lever olika liv och är på olika skeden i livet. Passionerat träffas vi några gånger per år och blir åter blixtförälskade men varje gång lämnar vi med brustna hjärtan och insikten att 'det går inte' Jag bara hoppas att kärleken finns kvar även senare när mitt andra liv är mer anpassat för denna kärleken. 

Dagen idag började med promenad i total sol. Inte ett moln så långt ögat kan nå. Solen värmde tidigt och Paulina och jag konstaterade att idag blir det varmt. Havet låg som en spegel och vi gick ut på terassen precis klockan 7:23 när solen tittade upp ur havet. Som en gammal vän som alltid funnits där kom den åter och berättade historier om värme och liv på andra kontinenter. 

Morgonkaffet intogs med delar av inglasningen öppen och de varma strålarna smekte min kind. Ljuset denna tidiga morgon förvandlade allting till guld. Känslan behöver konserveras på burk. 

Efter morgonsupé var det stranden och bad för hela slanten. 24 i skuggan och 37 i solen även idag. Hör och häpna så ville Paulina bada och när Noah kom springandes utan tröja och slängde av sig shortsen för att doppa sig i det blå trodde jag att klockorna skulle stanna. Denna pojk som vägrat shorts och bad i hela sitt liv har denna resa totalvänt och har gått i shorts från morgon till kväll. Nu även badade han med lust och fägring stor inte bara en gång utan två gånger under dagen. Han njöt och sa att det var skönt så med all säkerhet har det homeopatmedel vi gav honom före redan gjort susen då vi gav honom ett medel som ska lösa upp hans ovilja till bad. Pojken är som förbytt och har älskat allt vi älskar med resa, sol och bad. 

Barnen har fortsatt leka med sitt vatten, jord och koppar helt outtröttligt när dom inte letar skatter på stranden eller badat. Vi har redan bestämt att vi ska återvända till denna lägenhet nästa gång det bär av till Costa blanca. Till hösten blir det Mallorca men resan efter det styrs åter hit. 

Till lunch varje dag har vi ätit tapas. Skinka, korv ost, bröd, aioli och oftast en potatiskaka. Samt en flaska cava. Häromdagen bjöds vi på Lambrusca av Uffe och Viveca och det var svalkande gott. En typ av Italiensk cava/rosé som görs på röda druvor och oftast jordgubbar. Mycket trevligt en varm dag. Kostar inte mer än 1,90 euro på lokala affären så det är inte mycket att orda om.