Storbarngrupp, träning och slut med kvällsfika
Så var vardagen igång efter jullovet. Niclas började jobba idag och barnen började dagis i tisdags. Jag har haft en zonterapibokning och vi har kommit ikapp lite här hemma tisdag och onsdag när dom stora varit på dagis. Ellen började i Evas storbarnsgrupp i tisdags. Det var efterlängtat från samtliga och Ellen ÄLSKAR det. Hon står och hoppar om mornarna för att hon ska få åka till "stora barnen". Eva har sagt att det gått så bra dessa dagar. Eva var hemma hos oss och hälsade på i måndags och Ellen och Noah var lyriska över hennes besök, dom visade henne allt dom kunde. Vi hade ingen inskolning på Ellen, hon har ju varit på besök i storbarnsgruppen ca 5 tisdagar under november och december mellan 9-11. Det verkade räcka för hon bara kramade mig hejdå i tisdags och gick in till barnen. Hon har inte sovit middag någon av dessa dagarna men har somnat som en stock på kvällarna och sovit till 07.50 varje dag. Hon är som en helt ny unge! Helt fantastisk är hon och utbrotten har varit mycket lindrigare och färre. Hon och Noah har lekt så fint här hemma framförallt igår, men även nu ikväll. Det är mycket mindre syskonbråk mellan dom och Ellen verkar överlag mer tillfreds. Kanske är en kombo av att sova längre på mornarna, inte sova på dagen, nya spännande dagar med mycket intryck och massor av stimuli som jag tror det varit brist på i småbarnsgruppen den sista tiden hon gick där.
Inga är lyckligare än vi!
Jag har nog inte känt mig så här tillfreds inombords sedan Alma kom som jag gör efter en lugn eftermiddag och kväll igår samt en lugn och friktionsfri morgon och eftermiddag idag. Är det så här det känns när man inte varit arg/förbannad/irriterad på över ett dygn?! Jag njuter i fulla drag av mitt lugna sinne.
Alma har dessutom börjat komma in i att sova en långis mitt på dagen och då vara riktigt trött när det är sovdags kl 19. Hon somnar på dagen mellan 11-12 och sover 2-3 timmar. Så skönt!
Min nya rutin nu när jag är hemma med henne tis, ons och tors är att gå minst 30 min promenad när hon ska sova så jag får in lite motion i mitt liv. Är så försoffad. Niclas och jag har fått nog av vårt soffpotatisliv att vi nu dragit i nödbromsen. Hemmet är tömt på skitsnask och Niclas har börjat springa. Varannan dag ger han sig ut. Tredje passet nu ikväll på en vecka. Ikväll sprang han den korta Tomatenrundan (knappt 4 km) på 19:36. Han höll på att kräka när han kom in. Den mannen har en tendens att ta ut sig fullständigt. Han har svårt att inte tävla mot sin egen hjärna och den drivkraften är både hjälpande och stjälpande.
Det är en utmaning att inte jämföra sig med sitt gamla "träningsjag". Niclas sa när han kom in att tempot på 5.10 som han sprang nu kunde han springa i över 3 mil förr. Idag knappt 4 kilometer. Det är en hård sanning. Tre graviditeter och förlossningar senare gör en viss åverkan på kroppen och förändrar den rent fysiskt. Niclas skyller på att han varit skengravid under alla dessa år. Men det gäller att radera sitt gamla träningsjag och ersätta med ett nytt. Tre barn senare och mitt i småbarnskaoset. All träning är bra träning får bli ett nytt mantra. För Niclas del kommer tiderna att komma, det vet både han och jag. I december är det maraton i Valencia säger han...
Nu ska vi dricka te på lagerblad och kryddnejlika. Sägs vara bra att dricka för att rensa lymfsystemet. Till detta blir det varken chips eller annat snask. Det blir ett knäckebröd med philadelphia och ost. Kvällsgottet är vår stora utmaning. Jag är en kvällsätare av rang. Vi vill inte bli fanatiska åt något håll men efter år av skitätande känner man till slut STOPP! Och där är vi nu. Vi ersätter med bättre alternativ till att börja med.
Inga är lyckligare än vi!
Jag har nog inte känt mig så här tillfreds inombords sedan Alma kom som jag gör efter en lugn eftermiddag och kväll igår samt en lugn och friktionsfri morgon och eftermiddag idag. Är det så här det känns när man inte varit arg/förbannad/irriterad på över ett dygn?! Jag njuter i fulla drag av mitt lugna sinne.
Alma har dessutom börjat komma in i att sova en långis mitt på dagen och då vara riktigt trött när det är sovdags kl 19. Hon somnar på dagen mellan 11-12 och sover 2-3 timmar. Så skönt!
Min nya rutin nu när jag är hemma med henne tis, ons och tors är att gå minst 30 min promenad när hon ska sova så jag får in lite motion i mitt liv. Är så försoffad. Niclas och jag har fått nog av vårt soffpotatisliv att vi nu dragit i nödbromsen. Hemmet är tömt på skitsnask och Niclas har börjat springa. Varannan dag ger han sig ut. Tredje passet nu ikväll på en vecka. Ikväll sprang han den korta Tomatenrundan (knappt 4 km) på 19:36. Han höll på att kräka när han kom in. Den mannen har en tendens att ta ut sig fullständigt. Han har svårt att inte tävla mot sin egen hjärna och den drivkraften är både hjälpande och stjälpande.
Det är en utmaning att inte jämföra sig med sitt gamla "träningsjag". Niclas sa när han kom in att tempot på 5.10 som han sprang nu kunde han springa i över 3 mil förr. Idag knappt 4 kilometer. Det är en hård sanning. Tre graviditeter och förlossningar senare gör en viss åverkan på kroppen och förändrar den rent fysiskt. Niclas skyller på att han varit skengravid under alla dessa år. Men det gäller att radera sitt gamla träningsjag och ersätta med ett nytt. Tre barn senare och mitt i småbarnskaoset. All träning är bra träning får bli ett nytt mantra. För Niclas del kommer tiderna att komma, det vet både han och jag. I december är det maraton i Valencia säger han...
Nu ska vi dricka te på lagerblad och kryddnejlika. Sägs vara bra att dricka för att rensa lymfsystemet. Till detta blir det varken chips eller annat snask. Det blir ett knäckebröd med philadelphia och ost. Kvällsgottet är vår stora utmaning. Jag är en kvällsätare av rang. Vi vill inte bli fanatiska åt något håll men efter år av skitätande känner man till slut STOPP! Och där är vi nu. Vi ersätter med bättre alternativ till att börja med.
Kommentarer
Skicka en kommentar