Puh!

Måndagarna och fredagarna ensam med barnen kan enklast förkortas, konstant inre stress. Minns att jag för ett tag sedan skrev att jag kunde njuta lite av att vara hemma med dom, men den tiden är vi inte inne i nu. Det är syskonbråk KONSTANT. Från lördag till onsdag var det bråk om bobbycaren, vi har ställt timer varenda gång den använts. 10 min per barn och sedan byte. I onsdags kom nya monchichi hem. Ellen la ju den gamla i spisen på Ikea. Jag hade budat hem ett paket med 3 små och en stor monchichi. Och såklart har det nu i två dagar varit bråk om den stora så vi har kört timer på detta också. Det har inte fungerat alls idag för Ellen. Hon skriker tills timern ringer och det är hennes tur, när det väl är hennes tur har hon inte velat ha den så Noah har fått ha den igen, och då åter utbrott i 10 min tills det är hennes tur igen och då vill hon inte ha den igen och skriker i 10 min till. Kan säga att den monchichin åkte ut med huvudet före i hallen. Jag sa att den flyttar härifrån nu. 

Och vid lunchen fick Noah utbrott. Det var sås på pastan. 35 minuter skrek han. Ellen åt som en häst och när hon var klar började hon prata med honom och säga "glad nu Noah" vilket han inte alls ville. Jag bad henne låta honom vara. "JAG FÅR PRATA" skriker hon då. Jag byter blöja på Alma och hör Ellen skrika som en stucken gris. Då biter han henne i ryggen rejält. Vi gick ut med Alma så hon kunde somna och när vi kom in åt Noah upp all pasta med sås och ville till och med ha mer. 1-0 till mamma. 

Ja så har vår dag varit... En positiv sak är att dom lekte fint ute tillsammans i nästan en timme medan Alma sov i selen och jag lagade mat. Det är tur det kommer ljusglimtar även om jag mest tycker att småbarnslivet är pest och pina för tillfället. Alma har skrikit till och från hela natten så jag har sovit som en kratta tillika. Men vad göra. Man har inget val och det är det som gör att man på någon vänster hittar ånga till att fortsätta. Annars hade jag kört härifrån till en stuga i skogen för länge sedan.

Nu ska jag lägga mig och blunda. Alma sover och Ellen och Noah ska sova men springer runt där uppe. Det är tyst här nere i alla fall.