Fullt ös medvetslös
Livet rullar på i 190 som vanligt. Bokningarna i företaget duggar tätt och Niclas har fått ett nytt helgjobb som han gått bredvid på och jag har jobbat i kommunen. Jag förstår ibland inte hur vi orkar hålla detta tempot. Igår kände jag faktiskt för första gången att jag ville sätta företaget på paus. Det är en väsentlig skillnad på att driva sitt eget mot att vara anställd, jag tänker på att jag inte kan gå ut och ta emot en person och vara halvtrött och lite ur fas. Jag måste vara på topp från första till sista stund. Just nu kräver det enormt mycket av mig att vara sådär trevlig och tillmötesgående. Men jag är tacksam att vi inte har mer jobb där än vi har. Vi marknadsför oss inte så vi får dom som söker upp oss vilket räcker gott. I januari har vi haft 12 bokningar hittills och i december hade vi 26. Utöver Niclas heltidsjobb och min deltid i kommunen. Vissa dagar kändes det ohållbart då vi gick om varandra i dörren medan en hade behandling och den andra fixade mat åt barnen för att timmen efter svida om och ta emot för ny behandling och den andre av oss fick ta all disk och plock. Jag förstår varför min stressnivå i kroppen är skyhög, så det gäller att hitta andningshål för att orka med.
Nu i helgen som gick flyttade jag och Alma upp där uppe och sover numera i vår 180-säng. Det är efterlängtat kan jag säga efter att ha delat en 90-säng med henne i snart 10 månader. Så nu sover jag och alla barnen där uppe och Niclas sover nere i lekrummet i 90-sängen. Som vi har flyttat rundor och grejat med sängar och sömn sedan Noah kom. Allt för att alla ska få sova så bra som möjligt då vi tyvärr fått två lättväckta barn. Ellen är den enda som sover genom en jordbävning. Det utav barnen som borde vara mest lättväckt. Alma är värst och hon har ändå hört barnskrik sedan sin första dag i magen, men det verkar inte hjälpa... Oavsett, jag tycker Alma sover bättre där uppe och framförallt sover hon längre på mornarna för hon vaknar inte av att barnen leker och skriker här nere på mornarna. Härom morgonen väckte jag henne kl 8 då vi skulle åka till dagis och hon skulle hinna äta innan. Annars har hon sovit till mellan 7-7.45. När hon sov här nere kunde hon ibland vara vaken från 6-6.30. Så det är en betydligt gladare bebis här om mornarna nu.
Noah hjälpte Ellen att knäppa upp sin kofta igår. Jag var tvungen att filma honom, kan vara det finaste jag sett. Det är så sällan syskonkärleken sprudlar här så sådana här ögonblick är bara så fantastiska!
Jag har varit på två yogapass, ett igår och ett idag. Halleluja alltså! Min kropp är så stel och så otränad. Har så ont överallt så detta var SÅ efterlängtat. En mamma på Waldorf har en egen yogastudio utanför stan och har gratis prova-på-vecka denna veckan så igår provade jag och Maria, en annan Waldorfmamma som blivit en nära vän, kundaliniyoga. Jag har provat det en gång innan och jag älskar det. Det är verkligen min sorts yoga. Variation i oändlighet och en härlig blandning av meditation, andningsmeditation, vila, mantrasång osv. 1,5 timme långt. Jag var i sjunde himmeln när jag kom hem igårkväll, helt hög på energi och kunde inte somna. Idag vaknade jag med huvudvärk som följt mig hela dagen, troligen en effekt av gårdagens pass. Det rensade nog ur en del spänningar. Idag väntade kundaliniyoga med fokus på ryggen. Också jätteskönt, men gårdagens var bättre. Men bara att få komma iväg och vara JAG var så välbehövligt. Och få prata med Maria utan alla våra barn runt benen. Det är lyx. Jag ska verkligen försöka unna mig detta oftare. Niclas hade det kaotiskt med alla barn hemma och en Alma som gallskrek till och från hela kvällen. Det är baksidan av att lämna hemmet kvällstid, man sätter den andra i en himla tråkig sits. Men man överlever allt.. Nästa gång är det Niclas tur att hitta på något för sig själv.
Nu är det natta här. Klockan är nästan 22 och Alma somnade vid 20 och har endast skrikit till en gång. Kors i taket!
Nu i helgen som gick flyttade jag och Alma upp där uppe och sover numera i vår 180-säng. Det är efterlängtat kan jag säga efter att ha delat en 90-säng med henne i snart 10 månader. Så nu sover jag och alla barnen där uppe och Niclas sover nere i lekrummet i 90-sängen. Som vi har flyttat rundor och grejat med sängar och sömn sedan Noah kom. Allt för att alla ska få sova så bra som möjligt då vi tyvärr fått två lättväckta barn. Ellen är den enda som sover genom en jordbävning. Det utav barnen som borde vara mest lättväckt. Alma är värst och hon har ändå hört barnskrik sedan sin första dag i magen, men det verkar inte hjälpa... Oavsett, jag tycker Alma sover bättre där uppe och framförallt sover hon längre på mornarna för hon vaknar inte av att barnen leker och skriker här nere på mornarna. Härom morgonen väckte jag henne kl 8 då vi skulle åka till dagis och hon skulle hinna äta innan. Annars har hon sovit till mellan 7-7.45. När hon sov här nere kunde hon ibland vara vaken från 6-6.30. Så det är en betydligt gladare bebis här om mornarna nu.
Alma efter en 30-min powernap en kväll, hög på energi och stupade i säng kl 22.30 när jag la mig. Bobbycaren kom farfar med i lördags och den blev en ny favorit hos samtliga. Vi fick till slut sätta en timer, när den pep fick barnen skiftas om.
Noah hjälpte Ellen att knäppa upp sin kofta igår. Jag var tvungen att filma honom, kan vara det finaste jag sett. Det är så sällan syskonkärleken sprudlar här så sådana här ögonblick är bara så fantastiska!
Jag har varit på två yogapass, ett igår och ett idag. Halleluja alltså! Min kropp är så stel och så otränad. Har så ont överallt så detta var SÅ efterlängtat. En mamma på Waldorf har en egen yogastudio utanför stan och har gratis prova-på-vecka denna veckan så igår provade jag och Maria, en annan Waldorfmamma som blivit en nära vän, kundaliniyoga. Jag har provat det en gång innan och jag älskar det. Det är verkligen min sorts yoga. Variation i oändlighet och en härlig blandning av meditation, andningsmeditation, vila, mantrasång osv. 1,5 timme långt. Jag var i sjunde himmeln när jag kom hem igårkväll, helt hög på energi och kunde inte somna. Idag vaknade jag med huvudvärk som följt mig hela dagen, troligen en effekt av gårdagens pass. Det rensade nog ur en del spänningar. Idag väntade kundaliniyoga med fokus på ryggen. Också jätteskönt, men gårdagens var bättre. Men bara att få komma iväg och vara JAG var så välbehövligt. Och få prata med Maria utan alla våra barn runt benen. Det är lyx. Jag ska verkligen försöka unna mig detta oftare. Niclas hade det kaotiskt med alla barn hemma och en Alma som gallskrek till och från hela kvällen. Det är baksidan av att lämna hemmet kvällstid, man sätter den andra i en himla tråkig sits. Men man överlever allt.. Nästa gång är det Niclas tur att hitta på något för sig själv.
Nu är det natta här. Klockan är nästan 22 och Alma somnade vid 20 och har endast skrikit till en gång. Kors i taket!
Kommentarer
Skicka en kommentar