Plog eller snöpinne?
Varning för långt inlägg och risk för att bli förbannad. Är du en som inte tror på att DU kan skapa det liv du innerst inne VILL leva kan du sluta läsa redan nu ;-)
I torsdags, den 1 december hade vi en barnfri kväll för första gången sedan Ellen föddes. Dom andra gångerna har varit dagtid och då har vi endast grejat här hemma med städning och saker som behövt fixas. Men i torsdags la vi det bakom oss och åkte iväg för att lägga 3 värdefulla timmar på oss och vår framtid. Vi var på Charlie Söderbergs föreläsning i Malmö. Jag har gått på denna föreläsningen 3 eller 4 gånger förr och den är lika bra varenda gång. Men för att förvandla kunskapen han förmedlar till action behöver man vara redo mentalt. Jag var inte det när jag gick på föreläsningarna 2012 och 2013. Jag var ensam och hade inte drivet att satsa på egen hand. Idag är vi två som kan peppa varandra och nu har vi så klart för oss vad vi vill med vårt liv att det enda som är kvar är att hitta rätt väg dit. Det mest utmanande eller kanske det lättaste? Vi har ingen aning men vi är villiga att kasta oss ut för att komma dit vi vill.
Så vad handlade föreläsningen om. Den hette "Mer tid, mer pengar, mer energi". Jaha, en kväll om fonder och aktier, tänker ni? Inte alls faktiskt. Charlie sa när han klev in på scen att "Denna kvällen kommer inte alls handla om det ni förväntar er". Och det tror jag många höll med om. Många hade blivit "dit tvingade" av vänner och partners och satt lite suckande med armarna i kors.
Charlie slog hål på många myter. Det finns alldeles för många människor (även jag själv ibland) som fungerar som snöplogar när dom ska ta in kunskap. Nämligen, dom tar inte in den alls utan kör ner den i håller-med-diket eller håller-inte-med-diket. Och detta grundar sig på ens tidigare erfarenheter. Det måste ju vara som alla andra säger eller? Exempel "Man kan inte både ha hälsan och vara rik". Det innebär ju rent krasst att rika människor är sjuka. Eller "Sålänge vi har hälsan". Innebär att man inte kan ha både hälsan OCH pengar. Charlie kallade detta för sagor. Detta har vi fått lära oss sedan barnsben. Det är så intryckt i vårt huvud att det är svårt att jobba bort.
Allt vi hört om hur man "SKA" eller "BORDE" göra är sagor. Är meningen med ditt liv att jobba, jobba, jobba, jobba? Lägga ner i snitt 160 värdefulla timmar i månaden på ett ställe som du hellre hade lagt på dig och din familj? Varför inte skapa ett liv du inte vill ha semester ifrån? "Det går inte, man måste ju jobba för att kunna betala sina räkningar?". Vem har sagt det? Något du lärt dig sedan du var barn? Varför kan du inte tjäna pengar på något du tycker är roligt och som du inte ser som ett jobb?
Fråga en 50-åring vad hans absoluta drömyrke är? - han kommer med största sannolikhet svara att hans drömyrke inte är genomförbart då man inte kan tjäna pengar på det. Eller att han är för gammal för att sadla om. Eller att han inte har kapital nog för att satsa på sin dröm. Eller att arbetsmarknaden inte talar till hans fördel.
Fråga en 5-åring samma fråga. En 5-åring har INGA begränsningar. Att bli fotbollsproffs, veterinär eller dansare är fullt möjligt i ett barns värld.
Varför är det omöjligt i vår värld? För vi ser BARA begränsningar. Vi ser inte lösningar. ALLA kan skapa det liv man drömmer om, men väldigt få är villiga att ge det som krävs. Det roliga är att ingen vet vad som krävs innan man börjat.
Charlie pratade om resultat- och balansräkning. Tillgångar och skulder.
Han gjorde ett överslag efter handuppräckning i publiken. 95% av våra inkomster är aktiva = vi gör något för att få in pengar. Ex, jobbar, säljer något. 5% av våra inkomster är passiva = Oftast har man lagt ner energi EN gång och sedan tickar pengarna in utan att vi behöver göra något. Och det mest skrämmande är utgifterna. 70% av våra utgifter är passiva = dom försvinner från kontot utan att ge oss någon energi. Ex, försäkringar, lån, hyra, bredband, mobil osv. 30% av våra utgifter är aktiva = utgifter som ger oss energi. Ex, gå ut och äta, åka på semester, yogakurs eller vad man nu ägnar sig åt.
Ser ni vad jag ser? Säg att man blir sjuk idag och inte kan jobba en enda dag till. Utgifterna på 70% av inkomsten kommer ticka på medan inkomsten endast kommer kunna täcka 5% av det eftersom jag inte längre får en aktiv inkomst i form av lön och bara har den passiva biten på 5% kvar. Detta innebär att 95% av Sveriges befolkning skulle gå under ganska snabbt om dom förlorar jobbet. Alltså borde allas mål vara att skaffa sig passiva inkomster som täcker alla utgifter och fördelningen skulle således vara 70% passiva inkomster och 30% aktiva. Då skulle alla klara sig även om jobbet ryker, vilket det kan göra för precis alla. Inga garantier finns. Men eftersom vi lärt oss sedan barnsben att man ska jobba jobba jobba kommer den största delen av befolkningen jobba tills dom når 65-års ålder eller kanske till och med 70-års åldern. Niclas och jag kommer inte vara en av dom. Vi har bestämt oss för att bryta oss ur normen och välja en helt annan väg. Vi är inte villiga att spendera runt 40 timmar i veckan på ett ställe för att vi ska få en lön varje månad dom kommande 40 åren.
Tillgångar och skulder. Vad har du för tillgångar? Om man äger sin bostad ser många bostaden som sin tillgång. En tillgång genererar pengar varje månad, hur mycket får du in på ditt konto varje månad från huset? Noll. Huset kostar pengar och är därmed ingen tillgång utan en skuld. Och har man dessutom bostadslån, vilket dom flesta har, har du ännu en skuld. Och där blev det tyst på Stadionmässan i torsdags. Slag i magen. Sverige är ett av världens rikaste länder men med ett väldigt fattigt folk.
Kanske ett av dom bästa citaten från en framgångsrik man vid namn Bodo Schäfer:
"DEN SOM GÖR VAD ALLA ANDRA GÖR, FÅR OCKSÅ DET ALLA ANDRA FÅR".
Charlie satte igång många tankar hos oss båda. Han nämnde Einsteins citat: "En person som gör samma sak om och om igen men förväntar sig nya resultat är ett tecken på en idiot". Och därför kommer man aldrig lyckas med något om man inte vågar kasta sig ut på okänd mark och se vad det har att erbjuda. Ett mål är tillräckligt högt om det skrämmer dig och känns omöjligt att uppnå. Anledningen att man tänker "Nä det där kommer aldrig gå" är för att vi blivit inpräntade att allt är på ett visst sätt. Det kan inte vara på ett annat sätt för så har det alltid varit. "Man måste ha så stort kapital för att kunna lyckas" - Vem har sagt det?. "Man måste ha rätt kontakter" - Vem har sagt det? "Det kommer ta lång tid" - Vem har sagt det? Ser du? Det är DU som sätter käppar i hjulet för din egen dröm. Du begränsar dig innan du ens testat. Du har ett liv, precis som vi, vill du göra det du gör nu om du hade kunnat göra precis vad du vill? Varför jobbar du med det du gör om det inte är din dröm? Om du visste till 100% att du skulle få det liv du drömmer om om du bara vågade satsa, skulle du göra det då? Vad är du rädd för?
Sådana här frågor gör folk förbannade. Förbannade för att 95% av oss inte har det liv vi innerst inne önskar att vi hade.
Jag köper inte det. Jag har ALLTID varit en ifrågasättande person. Jag har aldrig nöjt mig med "så här är det". Varför är det så? Finns det inget annat sätt? Niclas är likadan. Han nöjer sig inte heller med det som "alla andra säger är rätt". Därför har vi gått utanför normen gällande Ellen. Vi gör inte som den stora massan när det gäller valen vi gör rörande henne. Inte heller när det gäller arbete och inkomst kommer vi gå den väg det "förväntas". Läsa på högskola, skaffa sig ett välbetalt jobb, jobba sig uppåt inom företaget osv. Den sortens karriär betyder ärligt talat NOLL för mig. Jag är inte beredd att lägga ner så stor del av min tid på ett ställe som inte ger mig mer än en månadslön och lite stimulans. Hur många hade gått till sitt jobb på måndag om dom visste att dom inte behövde för dom hade tillräckligt med pengar?
Vi kommer följa Charlies stig men vika av på vår egen väg en bit fram. Om Charlie som varit arbetslös och gått på A-kassa har kunnat uppnå sin dröm, varför skulle inte Vi kunna uppnå Vår dröm? Vi har ju till och med bättre förutsättningar än vad han hade. Dom enda personerna som kan få oss att nå vårt mål är vi själva, så varför inte bara ge det som krävs för att få det liv vi VILL leva? Vi vet inte vad som krävs, men vi är villiga att ta reda på det för att nå dit.
Det första vi gör på denna resan är att vi ska på en kick-off den 28 januari. En hel dag tillsammans med människor som också ifrågasätter sitt liv och vill ha mer tid, pengar och energi till att göra det dom VILL. Lyssna på människor som redan lever det liv dom drömt om. Få verktyg att själva nå dit. Det finns inte EN väg att gå för att lyckas eftersom ditt drömliv inte är detsamma som vårt.
Tyvärr kommer vi stöta på många snöplogar på vägen som inte tror på det vi satsar på. Som kommer vara skeptiska till våra val och tycka vi är helt ute och reser. Vi förväntar oss inte att höra hejarop, även om det såklart hade varit roligare, men inget någon annan säger kommer få oss att vika av från vår väg mot vårt drömliv. Vi kommer stå lika stadigt som färgstarka snöpinnar i snöplogarnas drivor med åsikter. Därför vill vi hitta ett nätverk av människor som är på samma väg som vi och även personer som redan är framme vid målet vi är på väg till. Det är dom som kan få oss att inte tappa gnistan och tron på att vi kan.
Nyckeln till framgång är att omge sig med människor som redan har det du vill ha.
Tänk att DU kan välja att IDAG göra det som 95% av alla inte kommer göra, för att om 5 år ha det 95% av alla inte har. Om du öppnade ett kuvert idag där det stod att du har ett halvår kvar att leva, skulle du då fortsätta leva det liv du gör idag?
I torsdags, den 1 december hade vi en barnfri kväll för första gången sedan Ellen föddes. Dom andra gångerna har varit dagtid och då har vi endast grejat här hemma med städning och saker som behövt fixas. Men i torsdags la vi det bakom oss och åkte iväg för att lägga 3 värdefulla timmar på oss och vår framtid. Vi var på Charlie Söderbergs föreläsning i Malmö. Jag har gått på denna föreläsningen 3 eller 4 gånger förr och den är lika bra varenda gång. Men för att förvandla kunskapen han förmedlar till action behöver man vara redo mentalt. Jag var inte det när jag gick på föreläsningarna 2012 och 2013. Jag var ensam och hade inte drivet att satsa på egen hand. Idag är vi två som kan peppa varandra och nu har vi så klart för oss vad vi vill med vårt liv att det enda som är kvar är att hitta rätt väg dit. Det mest utmanande eller kanske det lättaste? Vi har ingen aning men vi är villiga att kasta oss ut för att komma dit vi vill.
Så vad handlade föreläsningen om. Den hette "Mer tid, mer pengar, mer energi". Jaha, en kväll om fonder och aktier, tänker ni? Inte alls faktiskt. Charlie sa när han klev in på scen att "Denna kvällen kommer inte alls handla om det ni förväntar er". Och det tror jag många höll med om. Många hade blivit "dit tvingade" av vänner och partners och satt lite suckande med armarna i kors.
Charlie slog hål på många myter. Det finns alldeles för många människor (även jag själv ibland) som fungerar som snöplogar när dom ska ta in kunskap. Nämligen, dom tar inte in den alls utan kör ner den i håller-med-diket eller håller-inte-med-diket. Och detta grundar sig på ens tidigare erfarenheter. Det måste ju vara som alla andra säger eller? Exempel "Man kan inte både ha hälsan och vara rik". Det innebär ju rent krasst att rika människor är sjuka. Eller "Sålänge vi har hälsan". Innebär att man inte kan ha både hälsan OCH pengar. Charlie kallade detta för sagor. Detta har vi fått lära oss sedan barnsben. Det är så intryckt i vårt huvud att det är svårt att jobba bort.
Allt vi hört om hur man "SKA" eller "BORDE" göra är sagor. Är meningen med ditt liv att jobba, jobba, jobba, jobba? Lägga ner i snitt 160 värdefulla timmar i månaden på ett ställe som du hellre hade lagt på dig och din familj? Varför inte skapa ett liv du inte vill ha semester ifrån? "Det går inte, man måste ju jobba för att kunna betala sina räkningar?". Vem har sagt det? Något du lärt dig sedan du var barn? Varför kan du inte tjäna pengar på något du tycker är roligt och som du inte ser som ett jobb?
Fråga en 50-åring vad hans absoluta drömyrke är? - han kommer med största sannolikhet svara att hans drömyrke inte är genomförbart då man inte kan tjäna pengar på det. Eller att han är för gammal för att sadla om. Eller att han inte har kapital nog för att satsa på sin dröm. Eller att arbetsmarknaden inte talar till hans fördel.
Fråga en 5-åring samma fråga. En 5-åring har INGA begränsningar. Att bli fotbollsproffs, veterinär eller dansare är fullt möjligt i ett barns värld.
Varför är det omöjligt i vår värld? För vi ser BARA begränsningar. Vi ser inte lösningar. ALLA kan skapa det liv man drömmer om, men väldigt få är villiga att ge det som krävs. Det roliga är att ingen vet vad som krävs innan man börjat.
Charlie pratade om resultat- och balansräkning. Tillgångar och skulder.
Han gjorde ett överslag efter handuppräckning i publiken. 95% av våra inkomster är aktiva = vi gör något för att få in pengar. Ex, jobbar, säljer något. 5% av våra inkomster är passiva = Oftast har man lagt ner energi EN gång och sedan tickar pengarna in utan att vi behöver göra något. Och det mest skrämmande är utgifterna. 70% av våra utgifter är passiva = dom försvinner från kontot utan att ge oss någon energi. Ex, försäkringar, lån, hyra, bredband, mobil osv. 30% av våra utgifter är aktiva = utgifter som ger oss energi. Ex, gå ut och äta, åka på semester, yogakurs eller vad man nu ägnar sig åt.
Ser ni vad jag ser? Säg att man blir sjuk idag och inte kan jobba en enda dag till. Utgifterna på 70% av inkomsten kommer ticka på medan inkomsten endast kommer kunna täcka 5% av det eftersom jag inte längre får en aktiv inkomst i form av lön och bara har den passiva biten på 5% kvar. Detta innebär att 95% av Sveriges befolkning skulle gå under ganska snabbt om dom förlorar jobbet. Alltså borde allas mål vara att skaffa sig passiva inkomster som täcker alla utgifter och fördelningen skulle således vara 70% passiva inkomster och 30% aktiva. Då skulle alla klara sig även om jobbet ryker, vilket det kan göra för precis alla. Inga garantier finns. Men eftersom vi lärt oss sedan barnsben att man ska jobba jobba jobba kommer den största delen av befolkningen jobba tills dom når 65-års ålder eller kanske till och med 70-års åldern. Niclas och jag kommer inte vara en av dom. Vi har bestämt oss för att bryta oss ur normen och välja en helt annan väg. Vi är inte villiga att spendera runt 40 timmar i veckan på ett ställe för att vi ska få en lön varje månad dom kommande 40 åren.
Tillgångar och skulder. Vad har du för tillgångar? Om man äger sin bostad ser många bostaden som sin tillgång. En tillgång genererar pengar varje månad, hur mycket får du in på ditt konto varje månad från huset? Noll. Huset kostar pengar och är därmed ingen tillgång utan en skuld. Och har man dessutom bostadslån, vilket dom flesta har, har du ännu en skuld. Och där blev det tyst på Stadionmässan i torsdags. Slag i magen. Sverige är ett av världens rikaste länder men med ett väldigt fattigt folk.
Kanske ett av dom bästa citaten från en framgångsrik man vid namn Bodo Schäfer:
"DEN SOM GÖR VAD ALLA ANDRA GÖR, FÅR OCKSÅ DET ALLA ANDRA FÅR".
Charlie satte igång många tankar hos oss båda. Han nämnde Einsteins citat: "En person som gör samma sak om och om igen men förväntar sig nya resultat är ett tecken på en idiot". Och därför kommer man aldrig lyckas med något om man inte vågar kasta sig ut på okänd mark och se vad det har att erbjuda. Ett mål är tillräckligt högt om det skrämmer dig och känns omöjligt att uppnå. Anledningen att man tänker "Nä det där kommer aldrig gå" är för att vi blivit inpräntade att allt är på ett visst sätt. Det kan inte vara på ett annat sätt för så har det alltid varit. "Man måste ha så stort kapital för att kunna lyckas" - Vem har sagt det?. "Man måste ha rätt kontakter" - Vem har sagt det? "Det kommer ta lång tid" - Vem har sagt det? Ser du? Det är DU som sätter käppar i hjulet för din egen dröm. Du begränsar dig innan du ens testat. Du har ett liv, precis som vi, vill du göra det du gör nu om du hade kunnat göra precis vad du vill? Varför jobbar du med det du gör om det inte är din dröm? Om du visste till 100% att du skulle få det liv du drömmer om om du bara vågade satsa, skulle du göra det då? Vad är du rädd för?
Sådana här frågor gör folk förbannade. Förbannade för att 95% av oss inte har det liv vi innerst inne önskar att vi hade.
Jag köper inte det. Jag har ALLTID varit en ifrågasättande person. Jag har aldrig nöjt mig med "så här är det". Varför är det så? Finns det inget annat sätt? Niclas är likadan. Han nöjer sig inte heller med det som "alla andra säger är rätt". Därför har vi gått utanför normen gällande Ellen. Vi gör inte som den stora massan när det gäller valen vi gör rörande henne. Inte heller när det gäller arbete och inkomst kommer vi gå den väg det "förväntas". Läsa på högskola, skaffa sig ett välbetalt jobb, jobba sig uppåt inom företaget osv. Den sortens karriär betyder ärligt talat NOLL för mig. Jag är inte beredd att lägga ner så stor del av min tid på ett ställe som inte ger mig mer än en månadslön och lite stimulans. Hur många hade gått till sitt jobb på måndag om dom visste att dom inte behövde för dom hade tillräckligt med pengar?
Vi kommer följa Charlies stig men vika av på vår egen väg en bit fram. Om Charlie som varit arbetslös och gått på A-kassa har kunnat uppnå sin dröm, varför skulle inte Vi kunna uppnå Vår dröm? Vi har ju till och med bättre förutsättningar än vad han hade. Dom enda personerna som kan få oss att nå vårt mål är vi själva, så varför inte bara ge det som krävs för att få det liv vi VILL leva? Vi vet inte vad som krävs, men vi är villiga att ta reda på det för att nå dit.
Det första vi gör på denna resan är att vi ska på en kick-off den 28 januari. En hel dag tillsammans med människor som också ifrågasätter sitt liv och vill ha mer tid, pengar och energi till att göra det dom VILL. Lyssna på människor som redan lever det liv dom drömt om. Få verktyg att själva nå dit. Det finns inte EN väg att gå för att lyckas eftersom ditt drömliv inte är detsamma som vårt.
Tyvärr kommer vi stöta på många snöplogar på vägen som inte tror på det vi satsar på. Som kommer vara skeptiska till våra val och tycka vi är helt ute och reser. Vi förväntar oss inte att höra hejarop, även om det såklart hade varit roligare, men inget någon annan säger kommer få oss att vika av från vår väg mot vårt drömliv. Vi kommer stå lika stadigt som färgstarka snöpinnar i snöplogarnas drivor med åsikter. Därför vill vi hitta ett nätverk av människor som är på samma väg som vi och även personer som redan är framme vid målet vi är på väg till. Det är dom som kan få oss att inte tappa gnistan och tron på att vi kan.
Nyckeln till framgång är att omge sig med människor som redan har det du vill ha.
Tänk att DU kan välja att IDAG göra det som 95% av alla inte kommer göra, för att om 5 år ha det 95% av alla inte har. Om du öppnade ett kuvert idag där det stod att du har ett halvår kvar att leva, skulle du då fortsätta leva det liv du gör idag?
Kommentarer
Skicka en kommentar