Ont i hjärtat

Jag känner en sån konstig känsla i magen. Att något är fel. Jag har nära till tårar och känner mig olustig. Jag tror det beror på Jack. Har inte sett honom sedan i torsdags morse. Och hade det inte varit för att han är skadad så hade jag inte varit orolig, men när han gick ut hade han tratt och hoppade på tre ben. Han har fått en infektion i sin ena tass som jag tvättat och hållt rent. Att hålla honom inne är omöjligt. En dag gick, men sen ville han ut. Han jamar tills han blir utsläppt. Han kan sitta i timmar och jama och man blir fullständigt knäpp i huvudet så han får helt enkelt gå ut. Han kom och gick trots tratt och hoppade runt på tre ben. Men nu har han varit borta i snart 3 dagar. Han kan vara inlåst i någon lada här, det har hänt förut. Eller så har hann fått av sig tratten och piggnat till och tagit en liten semester och är ute på äventyr eller så har det värsta hänt, han har blivit påkörd eller dött någonstans. Jag går alltid på magkänslan och nu börjar jag känna att jag är rädd att något hänt honom. Hittills har jag aldrig varit orolig när han varit borta några dagar i sträck men nu känns det som att något inte står rätt till... Jag har letat längs grusvägen men han är inte där, jag ska ut och kolla längs vägen här utanför och se om han ligger i diket. Det gör ont i bröstet bara av tanken på att något hänt honom. Han må vara en katt, men han är min bebis som följt med mig genom allt strul och all lycka i 4,5 år nu. Jag vill bara att han kommer hem hel annars bryter jag ihop. Jag har redan brutit ihop lite halvt och tårarna rinner. Känner mig fjantig, men även om jag har Ellen som betyder allt försvinner inte kattmammahjärtat även om fokuset från djuren förflyttats lite efter Ellen kom.

Min håriga son!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Röda knutar och bastuplaner

Cala d'or tredje gången

La Mata dag 1