Gud....

...ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.... bla bla bla. Typ så. Dom senaste dagarna har vår solstråle bytts ut mot ett regnande åskmoln. Allt blev skit i fredags när vi skulle hem från Ystad. Hon somnade i bilen på vägen hem, vaknade när jag tog ur henne ur babyskyddet och hade sen svårt för att somna om och krånglade lite under natten. I lördags sov hon bara en gång på dagen och kom sen inte till ro på kvällen utan stökade bara rundor och var ledsen. Likaså igår. Vi hade grannarna på middag och Ellen var på sitt sämsta humör. Inget funkade. Men till slut somnade hon och sov sen betydligt bättre inatt och vaknade som en sol imorse och låg och blåste bubblor i en halvtimme innan hon tröttnade och fick mat. Nu somnade hon precis efter en timmes stök, övertrötthet och gråt. Ingenting funkade. Är detta en utvecklingsfas månne? Jag hoppas det så det finns en anledning till det. Så tråkigt när hon vanligtvis är så glad. Känner inte igen henne. Tack och lov hade jag bättre tålamod idag än igårkväll. Jag var på spinning imorse och det ger så mycket att jag får den tiden till träning, då kan jag vara en bättre mamma resten av dagen.

Några dagar innan åskmolnet vaknade till liv....

Vi fick hem ett helt gäng med foton idag. Beställde bilder på hela graviditeten och bilder på Ellen från förlossningen fram till nu så nu ska jag sätta mig och organisera bland dom och lägga dom i rätt ordning. Ska göra ett album om hennes första år. Hur många planerar inte det och sen blir det aldrig gjort.... Lika bra att börja redan nu så man inte sitter där med foton från 12 månader sen för då blir det aldrig gjort för min del heller..

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Röda knutar och bastuplaner

Cala d'or tredje gången

La Mata dag 1