Jodå, tro det eller ej men vi lever. Ekorrhjulet snurrar just nu alldeles för snabbt och vi försöker bara hålla oss flytande. Vi vantrivs med det liv vi lever just nu, men det är bara augusti ut, sedan släpper det lite. Niclas jobbar heltid och jobbar mycket långa pass och alltid kvällar och/eller nätter och jag har haft det tufft med läggningen så jag har fått gå ut och gå för att lyckas söva båda barnen. Det är tufft att vara själv med dom långa dagar och denna värmen vi har nu har gjort att vi mestadels är inomhus. Och när Niclas är ledig jobbar jag. Men nu i juli blev det för mycket, vi gick om varandra för mycket och hamnade i osynk och blev irriterade på varandra så jag har dragit ner på mitt jobbande och tar ut fler föräldradagar istället. Vi har ganska många dagar kvar på Noah så jag hade kunnat gå hemma helt några månader till, men vi drar hellre ut på det. Jag vill jobba och trivs fantastiskt bra, men det får inte gå ut över familjen. Nog med klagosång, det går bättre och bättre under dagarna jag är själv med barnen även om vissa är pest, men överlag har den värsta motvinden vänt - för tillfället i alla fall!
Ett litet bildregn från våra dagar.
 |
| Dessa två alltså. Ömsesidig kärlek. |
 |
| Barnens favoritsysselsättning är att bada när vi är ute... |
 |
... Och sedan hoppa rakt i sandlådan..
 |
| Eller så kör Ellen Olle i vagnen. Världens mest fogliga katt. Han går med på precis allt. |
|
Vårt företagshus i trädgården är nästintill klart nu. Imorgon kommer elektrikern och gör det sista på elen, sedan är det färdigt för att börja inreda och snart ta emot kunder. Äntligen! Vi är så redo! Vi ska lägga upp lite bilder när all golvpapp och sådant är borta så ska ni få se hur det ser ut. Vi är helnöjda. Lite småskavanker som ska tas upp med arbetsledaren på slutbesiktningen, men i övrigt är vi nöjda.
Och barnen då. Noah går för fullt nu och Ellen börjar på dagis om 1,5 vecka. Hon är så redo och så även vi. Hon behöver leka med barn i hennes egen ålder och även äldre barn. Och vi behöver lite tid med bara Noah. Vi har varit med henne varje dag i nästan 2,5 år. Trodde nog jag skulle sörja när den dagen kom att vi skulle lämna bort henne x antal timmar i veckan, men nej, vi båda är så redo. För ett år sedan var jag inte redo någonstans, då kändes hon alldeles för liten och framförallt var inte Ellen redo. När rätt tid är inne, oavsett vad det är, så tror jag inte man sörjer, då blir det ett naturligt steg. Vi är spända på att se vad som kommer hända med hennes utveckling när hon börjat på dagis. Vi hoppas hennes tal ska explodera. Hon kör sitt eget språk fullt ut. Vi förstår henne, men känner man inte henne förstår man inte mycket. Exempelvis heter aprikos på Ellenspråk "dååbidem". Bada heter "bliddåblidau". Tröja = "kliiklåå". Ja ni ser, ni hade nog inte förstått jättemycket av hennes ord. Ibland gör inte vi det heller. På dagis lär hon tvingas lära sig använda ord som i alla fall liknar det riktiga ordet.
 |
| Fällfantasten. Napp och fäll, sedan är Ellen i himmeln. |
Annars händer inte jättemycket just nu. Vi tar en dag i taget och försöker njuta här och nu, även om livet just nu inte är särskilt njutbart. Men snart så, snart är vi i mål!
Kommentarer
Skicka en kommentar