Noah 11 månader
Hej gossen!
Jag ber om ursäkt att ditt månadsbrev blev väldigt sent denna gången. Nästan 10 dagar sent. Dagarna med dig och din syster är så intensiva att jag inte ens orkat skriva detta brev förrän nu när jag egentligen borde gå och lägga mig. Du har nämligen sovit oroligt en tid nu och jag är ofta vaken 3-10 ggr per natt då du vaknar och är ledsen eller har tappat nappen. Oftast somnar du om snabbt igen men du är som en virvelvind i sängen. Du har legat i vår extrasäng (en 90-säng) den senaste tiden då det är lättast att natta dig där, men det innebär också att jag delar den sängen med dig halva natten. Jag lägger mig hos dig när jag varit uppe tillräckligt många gånger för att inte orka resa mig igen. Sen ligger du och snurrar och sprätter och nyper mig i brösten, så jag sover inte särskilt bra. Ovanan jag skrev om i förra brevet, att du gräver i min tröja efter mina bröst fortsätter du med, men nu är då förbannat hårdhänt och nyps och drar så nu är det slut med det. Du får snutta på din snuttefilt och fäll istället.
Så din nattsömn har varit allt annat än bra sedan sist och vi misstänker att tänder ligger bakom då du haft en släng med feber och även är dålig i magen. Och gnälligare och ledsnare än vanligt. Ikväll har du inte vaknat en enda gång, det vet jag inte när det hände senast, så det kanske vänder nu... En tand i underkäken har spruckit igenom, hoppas det var den som stört dig! Dagtid sover du två lurar. En vid 8-tiden och en vid 11.30-12-tiden. Den första är allt från 30-60 min och den andra behöver du ha minst 90 min men det blir inte alltid så och då är du ett vrak på seneftermiddagen.
Det största som hänt sedan sist är att du har börjat gå! Du går nu helt obehindrat. Dina första steg tog du den 18 juli och 1,5 vecka senare la du ner rumphasandet och gick helt. Du är en barfotaunge, precis som Ellen och har varit barfota sedan du föddes i princip. Du går barfota oavsett om det regnat eller du går på sten. Nära kontakt med naturen är det bästa, så vi låter dig köra på det så gott det går även om du får ha skor vid vissa tillfällen.
Du har blivit väldigt mammig och det märks särskilt sedan pappa började jobba. Det har varit mycket du, jag och Ellen om dagarna så det är väl inte så konstigt heller. Finns jag inte i närheten är det lugnt men ser du mig är det jag som gäller.
Du härmas mycket nu och upprepar det vi säger. Du säger ta-ta när du får något och har nu också börjat kalla på Ove på samma sätt som Ellen. Något som låter som "Boowoo". Skrattar vi så kommer du med ett ljust skratt efteråt, precis som du tänker "här borde jag nog också skratta så jag gör det"
Jag ber om ursäkt att ditt månadsbrev blev väldigt sent denna gången. Nästan 10 dagar sent. Dagarna med dig och din syster är så intensiva att jag inte ens orkat skriva detta brev förrän nu när jag egentligen borde gå och lägga mig. Du har nämligen sovit oroligt en tid nu och jag är ofta vaken 3-10 ggr per natt då du vaknar och är ledsen eller har tappat nappen. Oftast somnar du om snabbt igen men du är som en virvelvind i sängen. Du har legat i vår extrasäng (en 90-säng) den senaste tiden då det är lättast att natta dig där, men det innebär också att jag delar den sängen med dig halva natten. Jag lägger mig hos dig när jag varit uppe tillräckligt många gånger för att inte orka resa mig igen. Sen ligger du och snurrar och sprätter och nyper mig i brösten, så jag sover inte särskilt bra. Ovanan jag skrev om i förra brevet, att du gräver i min tröja efter mina bröst fortsätter du med, men nu är då förbannat hårdhänt och nyps och drar så nu är det slut med det. Du får snutta på din snuttefilt och fäll istället.
Så din nattsömn har varit allt annat än bra sedan sist och vi misstänker att tänder ligger bakom då du haft en släng med feber och även är dålig i magen. Och gnälligare och ledsnare än vanligt. Ikväll har du inte vaknat en enda gång, det vet jag inte när det hände senast, så det kanske vänder nu... En tand i underkäken har spruckit igenom, hoppas det var den som stört dig! Dagtid sover du två lurar. En vid 8-tiden och en vid 11.30-12-tiden. Den första är allt från 30-60 min och den andra behöver du ha minst 90 min men det blir inte alltid så och då är du ett vrak på seneftermiddagen.
Det största som hänt sedan sist är att du har börjat gå! Du går nu helt obehindrat. Dina första steg tog du den 18 juli och 1,5 vecka senare la du ner rumphasandet och gick helt. Du är en barfotaunge, precis som Ellen och har varit barfota sedan du föddes i princip. Du går barfota oavsett om det regnat eller du går på sten. Nära kontakt med naturen är det bästa, så vi låter dig köra på det så gott det går även om du får ha skor vid vissa tillfällen.
Du har blivit väldigt mammig och det märks särskilt sedan pappa började jobba. Det har varit mycket du, jag och Ellen om dagarna så det är väl inte så konstigt heller. Finns jag inte i närheten är det lugnt men ser du mig är det jag som gäller.
Du härmas mycket nu och upprepar det vi säger. Du säger ta-ta när du får något och har nu också börjat kalla på Ove på samma sätt som Ellen. Något som låter som "Boowoo". Skrattar vi så kommer du med ett ljust skratt efteråt, precis som du tänker "här borde jag nog också skratta så jag gör det"
Kommentarer
Skicka en kommentar