Noah 10 månader

För en vecka sedan blev du 10 månader. Du har nollat och gått över på tvåsiffrigt nu. Snart är bebisen borta, vilket känns lite vemodigt faktiskt. Du har ju varit som min lilla nallebjörn sedan du föddes och suttit fastklistrad på mig mer eller mindre och det har varit så mysigt men också väldigt jobbigt i perioder, därför är det delade känslor att du börjar bli stor. Men nu är separationsångesten så gott som borta även om du fortfarande föredrar min famn, vilket är otroligt skönt.
Du har inte långt kvar innan du börjar gå. Du har slutat krypa klassiskt. Nu tar du dig fram genom att sitta på rumpan och hoppa på en hand och ett ben och ha den andra armen i luften och det andra benet rakt ut. Du ser ut som en liten apa, men snabbt går det. Annars går du längs alla möbler och har också börjat resa dig rakt upp utan stöd. Du är mer försiktig än vad vi trodde du skulle vara så du har inte tagit mer än ett steg från soffbordet till soffan.

Du älskar att vara ute, precis som Ellen alltid gjort. Det funkar bra att ha dig i trädgården nu. Du äter gärna sten och allt annat också men det går lättare att avleda dig nu. Favoriten nu är hallonbusken och nu i veckan hittade du blåbärsbusken. Du äter alla bär oavsett mogningsgrad vilket vi ogillar egentligen men efter att vi lyft bort dig 59 gånger låtsas vi inte se dig. Sålänge det inte är dödligt är det ingen fara. Du får verkligen upptäcka världen genom munnen och du är inte särskilt kräsen heller, tyvärr.

Både pappa och jag har börjat jobba nu men ni verkar inte bry er direkt. Någon av oss är alltid med er eller så är vi med er båda två och vi är allt som oftast hemma, så förändringen är inte så stor för er. Det är sällan ni lämnar landet, speciellt du. Du har ju inget behov av att vara hos andra än oss och ska vi någonstans åker vi oftast iväg utan er, men ibland är du med mig och handlar och då sitter du i selen och är hur nöjd som helst. Du älskar den fortfarande.

Du sover bättre men det kunde varit bättre. Du är fortfarande väldigt morgonpigg. Runt 05 vaknar du oftast för att sedan kl 07.30 vara sovtrött igen. Men nu har du sovit lite längre några mornar. Du vaknar vid 05 men kryper sedan tätt intill mig och somnar om en timme till. Den bästa stunden! Så mysigt det är. Har verkligen insett fördelarna med samsovning även om det är lite trist att sova på golvet just nu. Du och jag ligger på bäddmadrassen på golvet för att du inte ska trilla ner på sängen. Jätteskönt dock då vår säng är för mjuk för mig men hela känslan i sovrummet känns stökig. Tids nog kan du sova hos mig i sängen istället, eller i en egen säng.
Du somnar runt 18-18.30 varje kväll men har mycket kvällsstök med tappad napp. Nu är det tänder som spökar också. Dina två framtänder uppe håller på att bryta igenom, men det går segt och du är både ledsen och snorig, precis som Ellen var vid alla tandsprickningar.

Mat älskar du i alla former. Du äter fortfarande själv. Med händerna. Broccoli är en av favoriterna. Kikärtor, squash, kokta morötter, stekt ägg. Du äter i stort sett allt och jag kommer faktiskt inte på något just nu som du inte gillar. Ellen och du har dille på "kex" just nu. Kex innebär antiken riskakor gjorda på endast dinkel eller knäckebröd. Annars är hallon, nektariner och persikor något du blir exalterad av att bara se. Du är en riktig fruktälskare och föredrar det framför allt annat.

Du har börjat härma oss jättemycket. Tack tack har du snappat upp och säger "ta ta". "Daaaaj" är också ett ord du använder mycket. Vad det betyder vet vi inte. Du kommer vara tidig med talet, tror vi. Du verkligen vill och försöker.

Det känns som att du är extremt glad just nu utöver tandsprickningen. Du skrattar nästan jämt och är allmänt hög på livet. Ellen och du leker sådär för tillfället. Vissa stunder går det bra, men oftast vill ni ha samma grejer eller så tar du det hon har och då blir hon arg. Så just nu går mycket ut på att hålla er sams och balansera mellan att rycka in och rädda någon av er från att bli dragen i håret och att låta er själva lösa det. Många gånger kan vi hjälpa er verbalt utan att behöva rycka in och dela på er. Vi vill att ni ska reda ut era duster så mycket som möjligt på egen hand, på en rimlig nivå såklart då ni fortfarande är väldigt små. Men det gäller att börja i tid. Mamma och pappa finns inte alltid tillgängliga eller ser precis vad som skett och vi jobbar för att ni inte ska få skäll för något ni inte gjort, då tar vi hellre bort er från situationen och avleder er.

Du förgyller våra dagar och jag älskar dig av hela mitt hjärta! Du är en riktig mammagris och jag njuter så av att du fortfarande vill vara nära. En riktig myspojke är vad du är. Du har slutat amma sedan en månad tillbaka. När jag kom hem från min utbildningshelg ammade du för sista gången, nu är mjölken slut. Hade det funnits mjölk hade du ammat än. Du försöker varje dag och har just nu brösten som din snutte. Det är helt okej. Du trycker ner handen innanför tröjan så det hjälper inte att jag klär på mig. Dina behov styr. Tids nog lär du komma över det. När du är 15 år lär du inte ha handen innanför min tröja. Du är ju trots allt bara 10 månader.

Puss från mamma