Noah 9 månader

Hej gosseman!

Det blev ett sent månadsbrev till dig denna gången. Det är nästan en vecka sedan du blev 9 månader. Lika länge utanför magen som inuti. Det känns som att du alltid varit med oss. Du är så självklar och jag förstod inte hur jag kunde känna mig hel innan du kom. Du gjorde vår familj komplett och du och Ellen är verkligen varandras motsatser vilket syns mer och mer för varje dag. Ni har fortfarande roligt tillsammans även om du är lite väl på emellanåt. Du attackerar henne och drar i hennes hår när du blir alldeles till dig.

Du har börjat gå längs möbler nu och idag släppte du taget och skulle hålla i Ellen medan du gick men det slutade med att du drog med dig henne ner i golvet så det var inte så populärt. Du är som sagt väldigt framåt och har inga problem med att ta för dig. Du är som en ångvält så vi får hejda dig lite. Grusvägskompisen Ebba var här idag och du blev helt galen och hoppade på henne för att picka henne med din mun i hela hennes ansikte så hon flög baklänges. Som sagt, du är väldigt på och har inte riktigt den där finkänsligheten, vilket man inte kan förvänta sig av en bebis heller visserligen. Annars är inte andra bebisar lika intressanta längre, nu är allt omkring mycket roligare.

Jag har tyvärr inte fått till några fina månadsbilder så denna månaden blir det vardagsbilder från idag. Stolt som en tupp går du med gåvagnen.
 I helgen tog du själv tag i gåvagnen ute på gräsmattan och började gå fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag var iväg på utbildning så jag missade detta, men du visade mig idag. I helgen har jag varit ifrån dig på natten för första gången. 1,5 dygn var jag ifrån dig och emellanåt sög det i magen av saknad, samtidigt som det var skönt. Lika skönt var det att krypa ner bredvid dig igårkväll. Du vaknade när jag kom och satte dig upp för att visa ännu ett nytt trick. Du har börjat göra rullande R med tungan. Så du var vaken i 1 timme sent igårkväll för att rulla R och mysa. Du la huvudet på mitt bröst och det kändes som om du verkligen uppskattade att jag var hemma igen för blicken du gav mig gick rakt in i hjärtat och så ammade du lite. Jag trodde mjölken var slut, men där var en slurk till dig igår i alla fall.

I kläder har du stl 74/80 nu. Du har nu också gått vidare från purémat till fast mat. Du vägrar bli matad så just nu är det småbitar av mat du äter och du äter allt. Idag åt du sill, oliver, broccolipaj och linspasta till middag och det var poppis. Bananpannkaka älskar du. Likaså alla sorters torkad frukt och vanlig frukt. Du har börjat dricka nyponsoppa och även korngräs (cebada) och det gillar du så du och Ellen verkar ha liknande smaklökar.


Annars har det inte hänt jättemycket sedan förra månaden. Du har börjat intressera dig mer för att ljuda så du ljudar både något som liknar mamma och pappa och även bä, ba, da. Jag tror du kommer lära dig prata ganska snabbt. Du känns som en ihärdig typ som inte kommer ge dig. Du har en envishet jag känner igen från mig själv. Och ett otroligt driv som troligtvis kommer från både mig och pappa. Det känns som du är en gammal själ. Att titta in i dina ögon är som att titta in i en gammal klok och vis mans ögon. Du har ett djup. Det ska bli så spännande att följa din väg, älskade gosse. Du lär mig mycket om livet och mig själv varje dag. Du och din syster är mina största och finaste läromästare. Fastän ni haft och fortfarande är i en väldigt krävande period, får jag inte nog av er. Jag älskar att spendera mina dagar med er!


Puss från mamma

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Röda knutar och bastuplaner

Cala d'or tredje gången

La Mata dag 1