Lite mer "yoga" i livet och Olle

Imorgon drar äntligen bygget igång här, en vecka senare än första planen. Eller ja, rivningen av vår bod startar imorgonbitti. Idag kom delar av materialet, såsom fönster, ytterdörr, innerdörrar och golvet. Även containern levererades och tar upp halva vår grusväg så det blir tight för diverse maskiner att komma förbi, efter ett samtal med byggarna kommer dom jobba på i rasande takt och försöka ha rivit boden på två dagar. Bra att ha lite press på byggfolk som av erfarenhet inte följer dom tidsplaner som utlovas. Det känns som att det inte spelar någon roll vilken firma man väljer, ingen kan hålla tidsplanen. Mañanalivsstilen från Spanien kommer väl till pass just nu. Andas in och andas ut trots att det är försenat och vi hade velat börja för flera veckor sedan. Varje dag tänker vi - det är precis som det ska vara. Vårt tålamod testas. Håller vi ut får vi ett fantastiskt resultat då vi vet vad firman levererar (dom gjorde vår fasad -14) eller ska vi ta en annan firma och bli lika blåsta som på renoveringen -16? Nej, vi härdar ut, ivrighet slutar aldrig bra.



Niclas började tjuvriva häromkvällen. Han behövde lite "yoga", vilket för honom är att rensa ogräs eller gå bananas och riva ut grejer (det är oftast så allt startat när han "bara ska titta") Se exempel nedan:




Det blir aldrig tråkigt att leva med Niclas för ständigt är det nya projekt igång. Han är gasen och jag är bromsen, fast väldigt ofta är bromsen ganska kass och gasen går rakt i botten istället. Typ som nu när vi fått för oss att vi ska driva eget. Väl genomtänkt men ändå ett stort steg och mycket pengar som investeras. Ser så fram emot detta nya liv som väntar!

Har glömt presentera vår nya son. Olle! Han har bott hos oss i 3 veckor nu och älskar verkligen barnen. Mer barnvänlig katt får man nog leta efter. Han ligger och sover mitt i deras lekrum och agerar alltifrån tallrik åt träfrukter, docka i dockvagnen och även huvudkudde åt Ellen. På nätterna sover han gärna intill Noah och mig på hans fäll som Olle tror är sin mamma då han trampar, spinner och försöker dia. Ove är inte lika förtjust i honom som vi är, men han fräser inte längre åt honom i alla fall.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Röda knutar och bastuplaner

Cala d'or tredje gången

La Mata dag 1