Äntligen har det vänt
Vår kära lilla Ellen har blivit så där go och glad igen. Hon är oftast på gott humör nu och skrattar och busar för fullt. Och hon har blivit väldigt kelen. Hon gosar och lägger sig på mitt bröst och somnar till och med på mig ofta nu, vilket inte hänt sedan spädbarnstiden i princip. Jag njuter för fullt och nu älskar jag dagarna med henne. Skönt att det kan vända så fort!
Hon sover otroligt bra på nätterna. Oftast 11-12 timmar i sträck med ev 1-2 nappinstoppningar. Vi trodde nattrutinerna skulle rubbas totalt när hon blev sjuk, men det var bara ett par nätter som var lite struliga, annars har hon sovit över förväntan. Dagtid har vi det lite klurigare med hennes sömn. Det finns INGEN rutin mer än att hon behöver en lur på fm och en på efm. Imorse somnade hon innan kl 9, andra dagar kan det vara kl 11. Och nu på efm somnade hon strax innan kl 15. Det är vår svåraste utmaning just nu, att hålla hennes humör i schack genom att hon får sina lurar. Ruckas det och hon sover för lite en av dom så är det gnäll och gråt tills det är dags att sova för natten.
Men sålänge det bara är det vi brottas med är jag glad! Hon är frisk och kry igen efter sin lilla sjuka hon åkte på för ett par veckor sedan. Hostan höll i sig nästan 1,5 vecka, men febern och det värsta försvann på typ 1,5 dag. Vi trodde det skulle hålla i sig i flera veckor... Ungen får kolloidalt silver så gott som varje dag och har fått under hela sjukdomsförloppet. Vi dricker också det nästan varje dag och har hållt oss friska. Vår framgångssaga.
Igår gick jag in i v.13, så nu är vi över på den säkrare sidan av graviditeten. Känns också bra. Inte för att jag tänkt på det särskilt mycket eller varit orolig men en milstolpe är alltid en milstolpe. Vi har stått i valet och kvalet om vi ska ta reda på könet eller inte. Jag vill inte alls egentligen för den känslan att inte veta med Ellen var oslagbar. Så häftig! Jag vill uppleva det igen. Men det hade underlättat otroligt mycket inför vår stundande flytt. Min tanke är att ha med oss kläder för stl 50-74 och det kommer jag aldrig köpa nytt, utan vill bunkra från Tradera. Då hade det underlättat att veta könet så jag kan börja buda hem kläder i god tid och börja sälja av Ellens gamla kläder om det är en pojke eller kunna släppa hela den biten om det är en flicka för det har vi ju kläder till. Men nej det praktiska ska inte få styra. Det löser sig alltid.
Jag tror att det är en pojke denna gången. Känslan är inte lika stark som med Ellen men jag ser ingen flickbebis framför mig så magkänslan säger gosse. Ringtestet säger pojke och bikarbonattestet säger också pojke. Det hade varit kul om min magkänsla (och hittepå-testen) har rätt även denna gången.
Hon sover otroligt bra på nätterna. Oftast 11-12 timmar i sträck med ev 1-2 nappinstoppningar. Vi trodde nattrutinerna skulle rubbas totalt när hon blev sjuk, men det var bara ett par nätter som var lite struliga, annars har hon sovit över förväntan. Dagtid har vi det lite klurigare med hennes sömn. Det finns INGEN rutin mer än att hon behöver en lur på fm och en på efm. Imorse somnade hon innan kl 9, andra dagar kan det vara kl 11. Och nu på efm somnade hon strax innan kl 15. Det är vår svåraste utmaning just nu, att hålla hennes humör i schack genom att hon får sina lurar. Ruckas det och hon sover för lite en av dom så är det gnäll och gråt tills det är dags att sova för natten.
Men sålänge det bara är det vi brottas med är jag glad! Hon är frisk och kry igen efter sin lilla sjuka hon åkte på för ett par veckor sedan. Hostan höll i sig nästan 1,5 vecka, men febern och det värsta försvann på typ 1,5 dag. Vi trodde det skulle hålla i sig i flera veckor... Ungen får kolloidalt silver så gott som varje dag och har fått under hela sjukdomsförloppet. Vi dricker också det nästan varje dag och har hållt oss friska. Vår framgångssaga.
Igår gick jag in i v.13, så nu är vi över på den säkrare sidan av graviditeten. Känns också bra. Inte för att jag tänkt på det särskilt mycket eller varit orolig men en milstolpe är alltid en milstolpe. Vi har stått i valet och kvalet om vi ska ta reda på könet eller inte. Jag vill inte alls egentligen för den känslan att inte veta med Ellen var oslagbar. Så häftig! Jag vill uppleva det igen. Men det hade underlättat otroligt mycket inför vår stundande flytt. Min tanke är att ha med oss kläder för stl 50-74 och det kommer jag aldrig köpa nytt, utan vill bunkra från Tradera. Då hade det underlättat att veta könet så jag kan börja buda hem kläder i god tid och börja sälja av Ellens gamla kläder om det är en pojke eller kunna släppa hela den biten om det är en flicka för det har vi ju kläder till. Men nej det praktiska ska inte få styra. Det löser sig alltid.
Jag tror att det är en pojke denna gången. Känslan är inte lika stark som med Ellen men jag ser ingen flickbebis framför mig så magkänslan säger gosse. Ringtestet säger pojke och bikarbonattestet säger också pojke. Det hade varit kul om min magkänsla (och hittepå-testen) har rätt även denna gången.
Kommentarer
Skicka en kommentar