Hur vårt förhållande påverkats sedan Ellen kom
Jag hade hört och läst om många par där kärleken till varandra svajat och förhållandet ställts på sin spets när en bebis anlänt. Jag gick och funderade på det en del under graviditeten. Hur skulle mitt och Niclas förhållande förändras när en ny person skulle komma och ta all vår uppmärksamhet? Skulle jag älska honom lika mycket som bebisen? OCH skulle jag älska bebisen lika mycket som jag älskade Niclas? Och min största rädsla - skulle det kännas som att bebisen "kom och förstörde" vår lilla bubbla? Skulle jag känna ånger när bebisen kom ut?
Sen hade jag hört om dom vars förhållanden stärkts i samband med att familjen utökats. Så hur har det gått för oss? Nu är det 7 månader sedan vi blev föräldrar...
Jag kan säga som så att om jag älskade Niclas innan Ellen kom så är det där älskandet mycket starkare nu. Vår kärlek är betydligt mycket djupare nu än vad den någonsin varit. Vi har inte haft det svajigt alls under dessa 7 månaderna. Vi har snarare blivit ett sammansvetsat team. Sen kan jag bli lite tjurig och tycka saker emellanåt men det hör väl till. Vi är ju inte felfria. Men överlag har vi det så fantastiskt bra och vi känner båda att Ellen bara varit en tillgång. Hon har verkligen berikat vårt liv från dag 1. Och det där att jag skulle ångra mig när hon väl fötts har inte existerat. Även om jag ibland kan känna "ÅH var skönt det hade varit att bara vara jag och Niclas" så älskar jag varje dag jag får uppleva tillsammans med Ellen. Och det bästa är dagarna när vi är alla tre. Det är en underbar känsla att känna att vi står starka och stadiga i vårt förhållande nu 7 månader efter att vårt liv tog en helt ny väg. Jag är så tacksam för att allt fortfarande flyter på så bra. Vi har redan fått tillbaka vår "egentid" och det är guld värt att ha kvällarna tillsammans när Ellen somnat. Det känns riktigt lyxigt och jag njuter för fullt så länge det varar.
Så det behöver inte alltid bli stormigt i förhållandet när ett barn kommer. Det kan också bli ännu bättre än vad det någonsin varit. Det kan jag skriva under på :-)
Sen hade jag hört om dom vars förhållanden stärkts i samband med att familjen utökats. Så hur har det gått för oss? Nu är det 7 månader sedan vi blev föräldrar...
Jag kan säga som så att om jag älskade Niclas innan Ellen kom så är det där älskandet mycket starkare nu. Vår kärlek är betydligt mycket djupare nu än vad den någonsin varit. Vi har inte haft det svajigt alls under dessa 7 månaderna. Vi har snarare blivit ett sammansvetsat team. Sen kan jag bli lite tjurig och tycka saker emellanåt men det hör väl till. Vi är ju inte felfria. Men överlag har vi det så fantastiskt bra och vi känner båda att Ellen bara varit en tillgång. Hon har verkligen berikat vårt liv från dag 1. Och det där att jag skulle ångra mig när hon väl fötts har inte existerat. Även om jag ibland kan känna "ÅH var skönt det hade varit att bara vara jag och Niclas" så älskar jag varje dag jag får uppleva tillsammans med Ellen. Och det bästa är dagarna när vi är alla tre. Det är en underbar känsla att känna att vi står starka och stadiga i vårt förhållande nu 7 månader efter att vårt liv tog en helt ny väg. Jag är så tacksam för att allt fortfarande flyter på så bra. Vi har redan fått tillbaka vår "egentid" och det är guld värt att ha kvällarna tillsammans när Ellen somnat. Det känns riktigt lyxigt och jag njuter för fullt så länge det varar.
Så det behöver inte alltid bli stormigt i förhållandet när ett barn kommer. Det kan också bli ännu bättre än vad det någonsin varit. Det kan jag skriva under på :-)
Mina två största kärlekar i livet. Ellen i pappas famn bara någon timme gammal. En dag jag skulle kunna göra allt för att få uppleva igen.
Kommentarer
Skicka en kommentar