Familjen berg-och-dalbana

Äntligen är jag här igen! Vårt internet tog slut för några dagar sedan så datorn har stått orörd och att blogga från mobilen fungerar inte. Vad har hänt sedan sist då? Ja, det senaste var att vi skulle sälja huset och att Ellen gick mig på nerverna. Mycket hinner hända på 10-14 dagar i vårt liv. Just nu är Ellen helt underbar att ha att göra med. Hon sover som en prinsessa och somnar varje kväll mellan 19 och 20 och sover oftast till någongång mellan 04-06 för att bubbla, snacka ett tag och amma och sedan somna om till 07-08-tiden. Helt ok faktiskt. Jag njuter så länge det varar.

Och huset då. Ja hörreni. Efter måååånga timmars diskussioner och kalkyler av alla dess slag har vi beslutat oss för att ENDAST sälja om vi får ett bud vi inte kan säga nej till. Ett bud som skulle innebära att vi är dumdristiga om vi tackar nej. Annars stannar vi i vår trygga båt. Varför detta nu då? Jag som var så övertygad om att ett liv närmre stan skulle bli bättre. JA, stan lockar av samma skäl som jag skrev för två veckor sedan men varken Niclas eller jag är så övertygade längre. Vi känner att det inte är värt det rent ekonomiskt. Vi skulle få lägga ca 40 000:- extra varje år i endast boendekostnad om vi flyttar in till stan och köper ett hus för ca 2,5 miljon alt en bostadsrätt för 1,5 miljon med 6-7000:- i hyra. Då räknar vi på att vi har två bilar på landet mot bara en bil inne i stan. Ändå bor vi billigare på landet med två bilar. Den dyra månadskostnaden beror mycket på amorteringskravet på 2% som gör att den drar iväg och att vi isåfall blir belånade med betydligt mer än vad vi är idag. Vi känner inte att det är värt så mycket pengar för friheten det innebär att bo i stan. Det skulle resultera i att vi inte kan resa så som vi vill och går dessutom räntorna upp till 7% skulle vi inte klara oss om båda blir sjukskrivna, vilket ju absolut kan hända även om risken är liten. Man ska dock räkna på alla scenarion som kan uppstå och det har vi gjort och vridit och vänt på vartenda ett och kommit fram till att vi har det fantastiskt bra som vi har det nu. Även om jag är mammaledig.

Vi bor otroligt billigt i vårt lilla hus på landet. Vår driftkostnad inklusive el, värme, vatten (vi har egen brunn), sophämtning, servicekostnader på avlopp m.m ligger vi på ca 2000:- i månaden. Detta innebär att med huslån har vi en boendekostnad på 6000:- och då amorterar vi strax över 2000:- i månaden. Ni kanske förstår att det lockar att bo kvar här. Man får inte ens en tvåa i stan för 6000:- i månaden. Dessutom har vi insett hur bra vi kommer bo kommande år då ALLT i detta hus som kan gå sönder är utbytt. Förutom vår luft/luft, men den får vi hoppas håller ett tag till. Det är i alla fall det sista som kan gå sönder utan att garantin tar det. Flyttar vi så kommer vi få börja om.

Ibland behöver man skaka om tillvaron lite för att inse hur bra man faktiskt har det...

 Jag börjar till och med uppskatta vårt kök som jag inte uppskattade ett dugg när det var klart. Jag var så besviken på att det inte blev som jag tänkt mig. Idag har jag lagt detaljerna åt sidan och njuter av vårt nya kök. Inställning är allt. Med en positiv inställning blev allt så mycket bättre istället för att gå och störa sig på småsakerna som är fel. Klyschigt ja, men sant.

Så bara för att vi tagit beslutet att bo kvar här x antal år till köpte vi oss en för tidig familjejulklapp. Ja, Ellen kommer inte ha nytta av den än, men så småningom. Niclas håller på för fullt med att bygga ihop denna sak. Det kommer bli SÅ bra. Detta har jag längtat efter sedan vi flyttade hit för 2,5 år sedan. Jag lovar att fota den när den är klar.

Lille DHL-pojken med en last på över ett halvt ton.